Gå til innhold
Hundesonen.no

Romeo, Romeo...är du där?


Vimsan
 Share

Recommended Posts

Nu gör jag något jag inte tänkt göra men jag gör det iallafall i hopp om att det vill vara nyttigt för både mig själv och andra. En tråd där jag kan få stöd, tips och råd. Berätta om ev. framgångar, ventilera och skriva av mig.

Detta är en tråd om en hund jag väljer att kalla Romeo. Jag vill inte gå in på detaljer pga. säkerhetsmässiga orsaker. Men kan berätta kort att han blev fråntagen sin ägare och är nu hos mig. Om han får stanna eller hur länge han ev. ska vara här vet jag inte nu. Vi tar en dag i taget.

Romeo är en hund som som för dagen kan kallas "gatans skräck". Han kan inte kan ingenting vettigt, det enda han kan måste dessvärre plockas bort.

Måste understryka att han inte är en ilsken hund men han vet inte hur man ska uppföra sig.

Han har bara vart här i ett par dagar men det jag sett fram till nu som han har av issues/problem är:

* Drar som ett H****** i koppel

* Utagerar mot andra hundar

* Cyklar ska tas

* Bilar ska också tas

* Likaså joggare...

* Hatar/Kan inte vara ensam hemma, blir hysterisk

Som sagt så tar jag en dag i taget och jag vet inte om det kommer gå att "fixa" honom, men jag väljer att tro att det ska gå.

Väljer att ge honom en chans.

post-6282-0-17815300-1437401665_thumb.jp

  • Like 7
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det blir spennende å følge med!

Min første tanke var at her må man starte på scratch, rolig tilvenning hjemme, og grunntrening helt fra starten av, på det meste. Ro, kontakt, turer i trygge miljøer med minst mulig av det han reagerer på. Når man har fått litt bedre kontakt så kan kanskje BAT-trening være noe?

  • Like 1
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg skal ikke komme med noen lure treningsråd, for den biten fikser du sikkert fint :)

Men forøvrig tenker jeg; ha det gøy sammen med hunden. La den få bruke seg skikkelig! Som i trekk, kløv, spor osv. Lange fine turer med og uten sykkel. Ikke bare trene på å oppføre seg, men først og fremst la den få være hund :D

  • Like 3
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det blir spennende å følge med!

Min første tanke var at her må man starte på scratch, rolig tilvenning hjemme, og grunntrening helt fra starten av, på det meste. Ro, kontakt, turer i trygge miljøer med minst mulig av det han reagerer på. Når man har fått litt bedre kontakt så kan kanskje BAT-trening være noe?

Hva er BAT-trening? Så det var nevnt i en annen tråd også!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Hva er BAT-trening? Så det var nevnt i en annen tråd også!

Behaviour Adjustment Training (strengt tatt et relativt intetsigende navn), Grisha Stewart har vært i Norge og hatt seminar og foredrag på det. Prinsippet går ut på å belønne hunden med det den vil oppnå (fryktaggressiv hund - økt avstand til det den er redd for når den tar kontakt med eier, f.eks.), og belager seg på motbetinging. Litt mer komplekst enn bare det, men det er så enkelt jeg greier å forklare det. Boken er veldig grei å forstå.

  • Like 1
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Tack ska ni ha ? och ja Ida, han får inte gå tur tillsammans med Hugo och Elliot annat än på nattetid då ingen annan är ute hehe...

Får försöka uppdatera lite här nu medan det är lugnt i huset.

Jag har insett att det är och blir mycket jobb men än sålänge är det överkomligt, måste bara passa på att jag inte bränner ut mig.

Hittills har vi egentligen inte gjort något speciellt annat än att bli känt, gå massa tur och generellt gå ut för att se på livet.

Jag måste jobba konstant under varje promenad med honom men efter att jag fick tag på en Easy walk sele så har det blivit lättare för mig att hantera honom och inte minst hålla honom när han drar eller gör utfall.

Har varit tvungen att börja jobba direkt med hans problem vad gäller bilar (gäller för övrigt det mesta på hjul men en sak i taget) då vi måste möta förbipasserande bilar varje dag. Efter flera utfall och ont i mina armar kände jag att jag inte orkade gå mer så jag bestämde mig för att vi skulle sätta oss ner på gräset bredvid vägen, där skulle vi stanna helt tills han gav sig såpass att han var mottaglig för att kunna ta emot godis. När han lugnade ner sig och klarade ta emot godis så blev vi sittandes där och ha det trevligt, varje gång vi bara hörde ljudet av kommande bil var det godisutdelning. Godis vid varje bil som kom och tillslut kunde han lägga sig bredvid mig och få klapp, beröm och godis. Vi har gjort det nu varje dag och det problemet har blivit mycket mindre, inte helt borta men betydligt mindre.

Cyklar är ett kapitel för sig, han verkligen hatar dem i alla storlekar och typer. Ingen framgång där än.

Ensam hemma problemet har bidragit till endel oväntade händelser. Jag hade vart på tur med honom i 3 timmar så han var gott sliten när vi kom hem och gick och la sig direkt. Jag tänkte att det var fint tillfälle att få gått tur med Hugo och Elliot då. Så han fick mat och tuggben och så gick vi på tur. När vi hade kommit 15minuter bort hör jag någon som kommer springandes bakom oss, då är det självaste brumlebass som kom i full språng och var såååå glad för att se mig. Jag förstod ingenting för jag hade ju inte glömt låsa dörren den här gången efter att ha upplevt att han klarar öppna dörren själv för att springa ut till mig. Jag fick koppla lös Hugo för att använda hans koppel till å ha runt rymlingen. När jag kom in och fick se hans lösning så var jag tvungen att ta bild. Han hade då gått in på köket, dragit bort rullgardinen som var helt nere, puttat ut fönstret som var lite öppet och hoppat ut. Fönstret är såpass högt upp att han måste ha hoppat upp på bordet först för så å kunna hoppa ut genom fönstret.

Just den här problematiken vet jag faktiskt inte helt hur jag ska lösa, har prövat ha honom i stålburen vi har men den pressar han sig ut genom.

Sånn för att avsluta detta inlägget med något positivt så har han nu öppnat upp sig och kommer gärna och pussar på mig. Han är mycket gladare och har fått tänt en liten gnist, han har lärt sig att det är kul att leka med boll och har fått springa lös på en gräsbana med långlina på sig. Han blev helt satt ut när jag släppte honom, visste inte helt vad han skulle göra. När jag då fick visat och lekt med bollen och han fick springa efter den så lyste det i ögonen på honom. Livsgnist och lekfullhet. Och ja... Jag har redan blitt väldigt glad i honom. ❤️

  • Like 13
Lenke til kommentar
Del på andre sider

En liten glad-uppdatering... Från att ha varit väldigt avtrubbad och sluten, inte visat någon form för känslor eller stämning har han verkligen börjat öppna upp och visa mer av sig själv. Han har svårt för/tycker inte om/tar helst inte ögonkontakt men han har börjat mer och mer. Viftar på svansen, pussar på mig, kommer och trycker sitt stora huvud helt intill mig och har fått en helt annan gnist. Det glädjer mig att se och jag längtar efter att få se mer av honom. ❤️

post-6282-0-17265400-1437739502_thumb.jp

  • Like 15
Lenke til kommentar
Del på andre sider

  • 2 weeks later...

Detta är tufft... Jag är helt upplöst i tårar nu. Idag hände det som inte får hända, han gick till angrepp mot en flicka på tur. Det var helt oprovocerat och han gav ingen förvarning då han plötsligt vände sig om och gick till attack mot flickan och fick bitit henne i låret.

Den smärta jag sitter med nu kan inte beskrivas. Nu är det bara en utväg och det är att låta honom lämna denna värld. Det gör mig så ont och jag vet inte hur jag ska komma mig igenom det här.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gjest
Skriv svar til emnet...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Helst vil vi jo at de ikke skal oppleve noe vondt i det hele tatt, men det er vanskelig. Jeg tenker det viktigste er om hun, og du, kan leve med det ubehaget som blokkeringen gir. Hvis ikke tenker jeg at risikoen ved operasjon kan være verdt det. Det er ikke en sykdom å være gammel, men det gjør jo at alle plager blir verre og mer risikable både å ha og gjøre noe med, som oftest. Jeg håpet selv i det lengste at det skulle enten bli akutt alvorlig eller at de bare skulle sovne hos meg, men til slutt måtte jeg jo ta den vanskelige avgjørelsen for begge to. Likevel er jeg trygg på at det var riktig tidspunkt for begge. Jeg tror at du også har nok innsikt til at du vet når det er på tide, selv om det er en prosess på vei dit. Håper dere får litt mer avklaring denne uken.
    • Tusen takk Dette er første gang jeg har gammel hund, og jeg synes det er kjempevanskelig å vurdere livskvalitet. Hun er jo helt klart ikke den samme hunden hun var som ung, men jeg tror ikke hun har det så forferdelig at hun selv ville valgt døden over det livet hun lever nå. Samtidig er hun jo på et punkt der noe som egentlig bare er en bagatell potensielt kan bli en dødsdom, fordi hun ikke kan dopes ned. Man sitter jo her i en umulig situasjon der ingen av alternativene egentlig er noe alternativ... Vi skal tilbake til veterinæren på torsdag for å ta en ny ultralyd av hjertet, så får vi se hva dommen blir da.
    • Håper det gikk bra. Trist at hunder eldes og får helseplager. De skulle vart evig, sunne og friske. Folk har så ulike syn på hunders ubehag ifbm aldring. Noen mener det er dyremishandling å la en hund ha noen aldersdomsplager i det hele tatt, og avliver tidlig for å la hunden slippe. Andre mener det er grotesk å ikke la det (ofte) kjæreste familiemedlemmet få fullføre livsløpet naturlig. Jeg vet ikke hvor på den skalaen du befinner deg, så jeg vet ikke hva jeg skal si eller ikke si for comfort ang. evt. narkose.  Håper det går bra med dere ❤️
    • Kanskje på tiden med en oppdatering her også. Shero: Shero er nå 11 år og pensjonist. Han har vært pensjonert fra agility konkurranse siden 2022, men har fått gå blåbær med mamma, men etter at han begynte å halte i ett løp i sommer er han heltidspensjonist. Før han ble pensjonert rakk han å delta på ett NM, hvor vi kom igjennom 1. løp. Han har fått prøvd seg på nose work, men vi sliten med at han skal appotere luktboksne så det er lagt litt på hyllen til jeg finner en løsning. Eskene skal uansett enten stås på eller etes opp så... Han har også fått prøvd seg på svømming, han vet ikke om han er helt fan av å svømme hvor han ikke kan stå.M Mamma og Shero. Shero & Max er slitene etter NM  Max: Max er nå 6 1/2 år gammel (hvor tiden flyr). Han bommet på stigefelt i sommer og traff, så nå er vi klasse 3 på heltid. Stigefelt brenner vist, hilsen Max. Max er en fin storebror til Yoshi og er glad han endelig har fått noen å leke med. Jeg har vært instruktør i agility i høst, og Max stilte opp som lånehund siste gangen. Veldig moro at han er trygg nok til å gå, siden sist jeg prøve å få han til å gå med noen utenom familen løp han rett til meg. Vi har også vært innom Sheltie-VM i Kongsvinger hvor vi hadde mye fint, men ikke full klaff.  Max på Sheltie-VM Max og Yoshi
    • Dette har jeg aldri hørt om. Uff, lykke til, håper det går bra!
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...