maysofie

Er det ikke lov å starte retrieverjakt eller lurecoursing med løpetid overhodet? I sporter som krever naturlige drifter, så syntes jeg dette burde være mye løsere. Om enn tispene ikke få gå midt i felt eller med hannhundene, så skulle mulighetene vært der. På gjeterhundprøver kan løpetisper starte som vanlig i klass 2 og 3, på deres startnummer. I klasse 1 går dem sist.

April ble vekke i helligdager og annet tull, den. Nå må avleserne til NKK pelle seg i gang igjen, en måned siden Nav ble røntget, pluss de andre to gutta på mandag

Tenkte vi skulle oppdatere tråden etterhvert, men det har liksom ikke blitt enda. Snart Lynwyr Bail «Baily» er her for trening mens eierne er travelt opptatt med lamming og gårdsarbeid. Både Floss, Lyn og jeg er veldig glad for besøket, dog! Seee på den lille kopien

Har aldri stått mindre enn 30min i telefonkø hos SAS, jeg...

Fortsatt booke billett først, så sitte en halv evighet telefonkø for å forespørre plass i lasterom... Innmari tungvint system, skjønner virkelig ikke hvorfor det skal være så vanskelig - ei heller hvorfor man ikke kan få beskjed med det samme om man faktisk får plass til bikkja eller ei. Prøver å unngå fly SAS med hund etter beste evne, men når jeg så må så booker jeg hundepass via chat.

Her er utdrag fra regelverket, det var vell @Tine Kristine Lindbeck som gjorde meg oppmerksom på dette da hun hadde forsøkt melde på uten godkjent FP/BH

Husk på at det nå er krav om godkjent ferdselsprøve for å kunne delta!

Jeg kjøpte min første hund for konfirmasjonspengene mine. Nummer to kom når jeg fylte 18 år, når nummer en gikk bort var nummer tre i hus et par år seinere. Jeg er nå 24 år og har nå nummer to og tre, samt datter av sistnevnte i hus - planlegges en til egenprodusert mot slutten av året

Vi er på vårt femte(?) år med Bravecto, og er fornøyde. De holder også mye lengre enn de tre månedene etter vår erfaring, har gitt i april og påfylt først om det er en varm høst i slutten av september/oktober Jeg har 2-4 hunder i senga, lang- og korthår, bor midt i rådyrland (ser bokstavelig talt rådyr hver dag), først i fjor fant jeg min første flått på meg selv. Det hender at der kravler rundt en eller tre når vi kommer inn fra skogstur om jeg ikke har rufset av dem godt nok og setter oss i sofaen, plukker dem ut og hiver i peisen. I år kommer jeg dog til å kjøpe Scalibor i tillegg, for å se om det hjelper repellerende, nå som vi har flyttet fra vannkanten. Dråper og halsbånd var nytteløst når hundene badet nesten hver dag, de bader fortsatt en til flere ganger i uka, men vi prøver. Exspot-dråpene reagerte begge de daværende hundene mine (blanding og border collie) på med utslett og kløe, samt et annet dråpeformen jeg ikke husker navnet på, så det styrer jeg unna. Hundene blir i tillegg veldig ekle å ta på. Ravhalsbånd funket nada, samme med de grønne reseptfrie halsbåndene. Scalibor funnet ålreit, plukket fortsatt flått, både kravlende og fastbitt. Jeg har forsåvidt en MDR1-utsatt rase, og har forsikret meg om at de tåler midlene før de gis noe langtidsvirkende, enten gjennom DNA-status eller utprøving av kortidsvirkende midler.

Begge lokale sybutikkene her har, faktisk. Så ville stoppet innom om dere har noe liknende i området

Kjørerens side av saken, fra hans Facebook-side - Jag har gett Finnmarksløpet min tillåtelse att publicera juryns beslut och övrig information angående min diskvalificering Det är bra att så mycket som möjligt publiceras, men det är flera saker i deras redogörelse där jag är av en annan uppfattning och som jag vill kommentera. Jag vill först vara tydlig med att det inte är veterinärernas bedömning av BCS eller deras övriga arbete som jag ifrågasätter. ”Juryen har lagt vekt på at man relativt tidlig i løpet kommuniserte en bekymring til Petter Karlsson om et raskt tap av «body score» (veterinærenes begrep for kroppsmasseindeks for hunder) på flere av hans hunder. Deltakeren sto da foran flere tøffe etapper, og ble da anbefalt om å justere kjøringen ut ifra hans hunders tilstand på dette tidspunktet” I den texten är det två påståenden som jag bestrider. På Varangerbotten blev jag informerad om att spannet skulle undersökas på grund av låga BCS. Det var första gången i löpet som jag gjordes uppmärksam på detta från veterinärernas sida. Hundarna godkändes av veterinärerna för att gå vidare och jag fick ingen vidare information på Varangerbotn om att det var problem med någon hund. Jag blev heller inte anbefalld att justera min körplan. Veterinärernas noteringar blev heller inte skrivna in i veterinärboken vid det här tillfället. Jag hörde alltså ingenting och utgick från att allt var OK. Jag har i efterhand insett att jag borde ha frågat om resultatet av undersökningen. Chefsveterinären har också beklagat till mig att jag inte fick information. Min egen uppfattning av spannet vid den tidpunkten runt Varangerbotten var att BCS var lågt men stabilt. Det var Hog och Hugo som jag fokuserade mest på. De hade haft diarré som jag hade fått stopp på för ca ett dygn sen och aptiten hade kommit tillbaka. Jag hade förlängt min paus före Varangerbotn till nästan 4 timmar och fodrade två gånger där som en åtgärd för den låga BCS. Jag vilade ytterligare 4 timmar efter Varangerbotn med två fodringar innan jag gick upp i fjället. På Levajok undersöktes spannet och alla fick godkänt för att gå vidare, men jag blev upplyst om att Hog och Hugo som låg på BCS 2 inte kommer att bli godkända för att gå vidare från Karasjok om de inte lägger på sig till en 2,5. Jag kände fortfarande att de åt bra och möjligen var på väg upp i vikt. Jag fick tag på väldigt bra och feta snacks från en annan hundkörare som dessutom vid det här tillfället var min närmaste konkurrent. -stort gjort! Grey som hade BCS 3 på Varangerbotn fick diarré på väg till Levajok. Hon bedömdes där till BCS 2 och jag satte ut henne för att jag kände att hon inte var i form. När jag skulle köra ut blev jag dessutom tvungen att droppa Gaga, för hon var halt. Jag var nu nere på sex hundar. ”Senere i løpet ble det påpekt overfor deltakeren at det var nødvendig å forbedre dette for å kunne komme seg gjennom den obligatoriske sjekken i Karasjok, og han fikk beskjed om at han ikke ville passere sjekken slik det lå an på dette tidspunktet.” Det stämmer och det var den informationen jag fick på Levajok. Jag fick fortfarande inga rekomendationer angående körplan. Förutom rekomendationer från veterinären att ge snacks ofta, varje timme på väg till Karasjok. Ok, jag hade alltså möjligheten att stå kvar i Levajok och mata på hundarna mer, men på vilket sätt skulle det vara bättre att stå där, än att köra till Karasjok och i sämsta fall bli stående i Karasjok för att mata på dem. Jag kände som sagt att spannet kändes bra och att hundarna snarare var på väg upp än ner i vikt. På väg till Karasjok gjorde jag fem rejäla snackstopp där jag gav hundarna minst fem minuter att äta. Jag körde dessutom största delen av sträckan med Hugo i släden för att öka chansen för att han skulle lägga på sig. Hundarna var väldigt pigga och starka och de höll utan minsta problem den högsta farten av alla spann in till Karasjok. ”Juryens beslutning om å diskvalifisere Petter Karlsson kom i Karasjok, på løpets sjette dag. Fortsatt gjensto 132 kilometer. Ved ankomst Karasjok hadde flere av Karlssons hunder fått lavere «body score». Juryens vurdering var at hundene, selv etter ett døgns hvile, ikke var i en form som gjorde det forsvarlig å tillate løpet videre mot Alta. Det er viktig å understreke at avgjørelsen om diskvalifikasjon skjedde på bakgrunn av en helhetsvurdering av det som skjedde gjennom Petter Karlssons løp. Juryen vektlegger at deltakeren på tross av flere meldinger fra veterinær-teamet valgte å kjøre relativt hardt helt til Karasjok, uten å gjennomføre de nødvendige justeringene for å øke «body score» på sine hunder. Karlsson kjørte altså til Karasjok, hvor regelverket stoppet han gjennom obligatorisk veterinærkontroll.” Fyra av mina hundar var godkända att gå vidare från Karasjok så vi fokuserar på Hog och Hugo. Det visar sig att de tyvärr ligger kvar på BCS 2 vid kontroll i Karasjok. Där har de alltså legat stabilt sedan Varangerbotten och alltså inte fått lägre BCS på Karasjok som det står i Finnmarkslöpets redogörelse. De övriga hundarna har också legat mer eller mindre stabilt sedan Varangerbotten. Hundarna hade blivit kontrollerade och godkända för att få fortsätta till Karasjok. BCS 2 är alltså tillräckligt för att köra vidare från de övriga checkpointerna så länge hundarna äter bra och i övrigt är friska, men på Karasjok är det ett strängare krav på minst 2.5. Juryn gjorde bedömningen att hundarna inte skulle vara i form för att gå vidare från Karasjok efter 24 timmars vila, men Veterinär kontrollen som gjordes direkt efter diskningen visar motsatsen. Så en liten intressant tanke bara, om Grey inte hade fått diarré och om Gaga inte hade blivit halt, så hade jag haft dem med mig och jag hade kunnat droppa Hog och Hugo i Karasjok och kört vidare mot mål. Hade jag då blivit diskad ändå pga Hog och Hugos låga BCS? Jag har alltså inte fått den upprepade informationen och rekommendationerna från veterinärerna som juryn lägger så stor vikt vid i sitt beslut. Men jag har heller inte frågat efter den och vad jag kan lära mig av det är att kommunikationen måste bli bättre både från min och veterinärernas sida. Juryns beslut i det här fallet är baserat på helt fel information. - Inget tapp i vikt mellan varangerbotn och Karasjok - Inga rekomendationer om att ändra körplan - Ingen varning om tap av bodyscore tidigt i löpet Jag blev frågad över telefon om vad jag gjort tidigare i löpet, och jag var för trött för att få fram några särskilt vettiga svar. Det hade varit bra om jag hade fått frågorna skriftligt och fått lite tid på mig. För övrigt har jag inga större anmärkningar på det som Finnmarksløpet publicerat. Det måste vara så pass stor skillnad mellan tävlingens regler och gränsen där man riskerar hundarnas hälsa, så att man kan ligga nära tävlingens gränser när man konkurerar. Man måste kunna köra ett löp hårt, och konkurrera på ett sätt där man ligger nära gränserna, utan att bli diskad och utan att man riskera hundarnas hälsa, annars är det gränserna som är satta fel. Om det nu skulle vara så att jag har genomfört mitt löp på ett sätt som ger grund till diskning, så måste gränserna ändras så att det tydligt framgår att man blir diskad om man gör så här. Diskning av den här typen måste också föregås av en tydlig varning. Det måste vara tydligt vad som gäller. Finnmarkslöpet är den största och bästa tävling vi har i Europa så vi måste vara rädd om den. Jag hoppas att man i framtiden ska kunna köra Finnmarkslöpet och vara trygg på vad som gäller. Jag hoppas att vi alla tillsammans ska kunna lära oss något av detta. Vi tackar för allt stöd och omtanke vi har fått efter tävlingen Petter Karlsson och Team Petter Karlsson Sleddogs

Ja, det er tanken

Snike seg sakte inn her, kanskje Mulig det blir starten av 2020, men!

Det var noen som så fint sa til en treningsvenninne av meg som hadde hund på seiersrunde med apporten i kjeften: «det spiller ingen rolle om den slipper tidlig, aller først må hunden ha intensjon om å faktisk bringe deg apporten» Noen lærer hold og avlevering med å kombinere apport (plukk/grip) og håndtarget. Det kan være litt knotete i starten, men om hunden har en god target, så er det endel som raskt skjønner poenget. Har også en slik frøken som står og titter dumt på meg om jeg bare hoier, hopper og har fest, men med én gang hun får jage meg, så er hun med på partyet! For å forhindre at de løper forbi og tar en til runde, så snur man bare med det samme de har tatt deg igjen, og prøver finte dem ut/holde dem i lek. Det krever selvsagt en hel del energi fra fører, og er en typisk greie jeg ikke orker gjøre på dager hvor jeg kjenner at det er nok med å bare stappe godis i bikkja og minimal deltakelse fra meg

Litt trekk og litt lydighet kan nok en haug hunder trives med, tror det beror mer på dine preferanser også ellers. Om pelsstell er innafor, ville jeg tatt en titt på portugisisk vannhund. Alle vi har hatt i hus, pluss endel bekjente har likt tur og trekk, samt vært lærevillige (med et hint av selvstendighet), og fin radius. Fine familiehunder for noen som holder en vanlig til aktiv livsstil

Kan han omvendt lokking og/eller target? Det finnes nok mange tips rundt omkring vedrørende seiersrunder, da det er en nokså vanlig problemstilling med leker ol. Poenget er vell å ikke stå i ro og kreve dem skal komme inn, men være i bevegelse og gjøre det mer morro hos deg. Noen bruker to leker/apporter av lik verdi, hurra og fest når de griper den første og setter retning mot deg, så kastes den andre ut motsatt vei - ideelt sett skal den første da slippes og nummer to gripes osv. Læringa er at om du kommer i retning meg med den skatten, så får du en ny skatt OG happy fører. Andre løper i stikk motsatt retning slik at hunden må jage føreren, gjerne i kombinasjon med situasjon over her. Med løpe og jage, så menes det da LØPE Med min minste frøken har det vært en greie at hun ikke liker å bli fratatt leka, altså det syntes hun er kjedelig og veit at da mister hun jo skatten sin. Vi kan ikke stå og bytte i evigheter, så innimellom snor jeg henne for byttet, eventuelt hiver en godis eller fire litt vekk fra leka slit at hun må slippe den for å spise. Både seiersrunder og holding av apport er slike ting som bare plutselig faller på plass, etter min erfaring. Det er en prosess de på et tidspunkt bare forstår, innimellom er det kjekt å ta litt pause fra akkurat jobbing av disse punktene, for så å ta det opp litt seinere - kanskje mest for å ikke skape dårlige mønster.

Jeg har tre stk border-tullinger som er vandt med mye fysisk og mental aktivitet, men de har også en eier med kronisk sykdom og meget svingete dager - klart man har dårlig samvittighet innimellom. Syntes det er greit å huske på at sålenge mesteparten av tiden/til vanlig, så har de det i grunn helt supert, om de har en nedeperiode pga. meg så er det helt OK De er fornøyde sålenge man leker litt med dem, eventuelt shaper litt triks (minimalt engasjement fra meg er påkrevd) eller får maten sin spredt utover i hagen. De kan fint trimme hverandre på tunet her med å løpe fritt, ellers så har vi skogen rett bak huset å boltre seg i, turer er sjeldent jeg får til i dårlige perioder. De lider slett ingen nød av å ha to uker i armkroken på sofaen eller i senga, godt for dem å ta det chill innimellom også.

Har faktisk handlet endel til dogsa i det siste, jeg Vi fant Hurtta-dekken til 200kr pr stk før jul, så alle fikk hver sin slik soft shell-jakker, samt fikk jentene hver sin hele fleecedress. Keo har fått en ‘ny’ brukt Zero DC Short ettersom noen tråkket i stykker klipsen. Investerte i kombiseler sydd på mål fra MR Koppel også til jentene, veldig fornøyd! Nye baller i pastellfarge med pip, samt ny treningsball (satt på fleeceflette selv) til Lyns bursdag Ny apportbukk av den nyere typen, malt selv da den kom i trehvit. Samt en gjeterstav til meg som både er stilren og fin, men også kan brukes praktisk for å ikke knekke fingre. I dag har vi også gått i innkjøp av 60kg tørrfôr (RC 4300) og en haug med rå bein av svin å tilføre fryseboksen etter forrige matshopping av 60kg V&H

Man er veldig sårbar om man bare har én gjeterhund på både små og store bruk, så de aller, aller fleste har to eller flere, ja Jeg fant ikke tall fra 2017 og 2018, men her fra NSGs statistikk over antall startende på gjeterhundprøver per 2016. Antallet har økt betraktelig de siste årene, både høyere og lavere klasser. I feks. Norgesserien var det i fjor ca. 170 hunder til start, tidligere har det ligget mye nærmere 100-tallet. For å starte NS og NNS må man ha godkjent prøve (60p) i klasse 3 fra tidligere, altså et nokså høyt krav for deltakelse, i tillegg til engasjement fra fører. Når man da igjen tenker på hvor utrolig liten andel av arbeidshundene på gårder rundt i landet som faktisk går prøver, spesielt årlig, så kan man jo ikke helt forestille seg antall av arbeidende hunder rundt om

Vi eksporterer endel, selv om jeg ikke vet hvor mye det har å si. De fleste gårder med gjeterhund har 2-10stk, noen flere. De fleste som konkurrerer gjeting har 2 eller flere. Mange gårdshunder, mange i hundesportshjem, mange i aktive hjem, dessverre endel understimulerte sofaslitere. Jeg vil likevel holde knappet på at flertallet er i aktive brukshjem, eller tiltenkt sådan

Kurs! Klubb! Små mål, store mål!

Saga er ikke så ulik slektningene sine altså Det er jo ikke Easy heller, men det er litt enklere å se

Kjenner til et par som har rerøntget, med følgende utfall: C/C til B/B D/C til C/B D/D til D/D C/C til C/C (to hunder med samme utfall) C/B til D/C Muskler og sener hjelper jo ikke til på utforming av kule og skål om det er hva som er problemet, men om der er ‘luft’ mellom dem så kan god muskulatur bidra.

Better safe than sorry, dekken er alltid kjekt å ha i bakhånd Sålenge hunden er i aktivitet så trenger man det sjeldent, unntak for vår del er når det er veldig vått, kaldt og vindfult - eller jentene er totalt nedrøytet. Det er greit å kunne slenge noe på dem i pauser, kald bil over lang tid (nødvendighet etter liggeunderlag) og andre roligere uteaktiviteter. Hvor mye som skal til for at en hund fryser er meget individuelt, så det må du bare se ann din hund.

Horribel lesning endel av det også! Blant annet nokså trangsynte meninger om vaksiner, veterinærer ol. Ingen peiling hva innavl medfører.