Innlæring av spor

[Mailin]

Nå kommer våren om ikke så lenge, og da er det på tide å lære valpen å gå spor... Jeg lurer bare litt på hvilken metode jeg skal velge!

Med tispa har jeg først gått godbitspor, for så å lære inn pinne/gjenstandsplukking for seg selv før vi satt dette i hop. Etter å ha brukt denne metoden ser jeg veldig mye negativt med godbitspor... Etter at sporet har ligget noen timer så er godbitene spist opp av fugler/dyr; hunden sporer litt på siden av primærsporet og må evt gå tilbake når den lukter godbitene den har gått forbi; og med husky slet jeg veldig med å få belønningen for pinnene/gjenstandene artigere enn de godbitene hun fant i skogen..dermed gikk hun lei spor...

Aussien, valpen, er mye lettere å belønne, så det er forsåvidt greit, men jeg har ikke lyst til å bruke godbiter. Slepespor har jeg heller ikke så mye til overs for, det kommer til å bli litt for heftig for min lille gutt.. Og dermed står jeg igjen med pinnespor, klikkerspor og spontansporing med belønning i enden. Vi trener med NRH, men jeg har også lyst til å konkurrere i bruksspor med ham...

Hvordan har dere trent inn sporet? Funker det bra? Hvordan ville du ha gjort det i dag (og hvorfor)?

[Calina]

Nå har vi begynt å trene konkurransespor,og det med godbiter. Hundene tar kjapt at de får belønning ved å snuse inn vår lukt (av våre spor),og det viktigste er at man ikke gir hunden en sjanse til å feile, som ved all annen trening!

Nå skal vi trene inn vinkler i sporet før vi gjør noe annet, men det er lurt å trene inn gjenstandene utenfor sporet slik du har gjort, tenker jeg.

[LBL]

Har litt samme problemet.. Likka har "lært" spor på den "gamle" måten, leke i enden og masse påvirkning. Likka sporet fint på den måten hun, men spaserte som regel rett forbi lekene og ville spore videre. Så nå står da valget med å fortsette med det, eller lære inn klikkespor eller pinnespor (godbitspor har jeg av en eller annen grunn motforestillinger mot, vet ikke hvorfor..). Vet ikke om vi tenker på det samme med pinnespor? Jeg tenker korte spor med en drøss pinner, plukke pinne = belønning og så øke avstanden mellom pinnene sakte med sikkert.

Nå beveger jeg meg egentlig laaangt utenfor mitt område for å være ærlig.. :mellow:

[Mud]

Jeg brukte godbitspor på Pan og hadde planer om å introdusere gjenstander senere, men desverre så ble han altfor opphengt i selve sporet til å noensinne plukke opp en gjenstand frivillig i tillegg til at han raste forbi sporslutt.Han var fullstendig gal etter å gå spor så det som skulle bli forsterkninger ble bare en forstyrrelse i hans hode.

Så med Loke bruker jeg en annen taktikk, jeg har litt godbiter her og der i sporet sånn i vanskelige kryssninger etc, men jeg la ut forskjellige gjenstander allerede i det første sporet og lagde et fullt party med godbitdryss og drakamp i det han fikk øye på de.Tror jeg ville gjort det på den måten med pinner hvis jeg gikk pinnespor. I tillegg bruker jeg en rolig aktivitet vi gjør i felleskap som sporslutt, dvs. jeg holder en kong/margben fyllt med leverpostei og han ligger på fanget mitt og slikker den ut.

Jeg vet ikke om jeg gjør det på den smarteste måten, men jeg prøver i det minste :mellow:

Man har jo nå også klikkerspor som et alternativ men den skjønner jeg ikke helt..

[Mailin]

Nå har vi begynt å trene konkurransespor,og det med godbiter. Hundene tar kjapt at de får belønning ved å snuse inn vår lukt (av våre spor),og det viktigste er at man ikke gir hunden en sjanse til å feile, som ved all annen trening!

Nå skal vi trene inn vinkler i sporet før vi gjør noe annet, men det er lurt å trene inn gjenstandene utenfor sporet slik du har gjort, tenker jeg.

Ja, er slik jeg har trent inn på huskyen.. Godbiter foran/etter hver nye vanskelighetsgrad o.l. Kanskje jeg har gjort noe forferdelig galt, men ble ikke fornøyd med metoden i det hele tatt.. <_<

Har litt samme problemet.. Likka har "lært" spor på den "gamle" måten, leke i enden og masse påvirkning. Likka sporet fint på den måten hun, men spaserte som regel rett forbi lekene og ville spore videre. Så nå står da valget med å fortsette med det, eller lære inn klikkespor eller pinnespor (godbitspor har jeg av en eller annen grunn motforestillinger mot, vet ikke hvorfor..). Vet ikke om vi tenker på det samme med pinnespor? Jeg tenker korte spor med en drøss pinner, plukke pinne = belønning og så øke avstanden mellom pinnene sakte med sikkert.

Er det jeg også tenker på med pinnespor. At han lærer seg å plukke pinner/gjenstander i forskjellig terreng og så legge de ut på rekke til et lite spor, for deretter å øke avstanden til pinnene/gjenstandene. Hunden går da spor for å finne pinnene (blir vel masse små-spor), ikke for å komme til slutten eller for å finne godbiter... Minuset med det er at man på trene apport hvis man vil ha plukking som markering (noe jeg vil siden han skal melde med fastbitt og plukke gjenstander i feltsøk), og dermed tar det veldig lang tid før man får trent spor.. Av og til angrer jeg på at jeg ikke kjøpte retriever :mellow:

Klikkerspor virker som at tar lang tid, og missforstå meg rett nå..: jeg trenger ikke helt den nøyaktigheten med at hunden skal søke seg fram til tåspissen i sporet... Jeg vil ha en hund som sporer fint og kontrollert med litt intensitet, men ikke så jeg må tvinne lina rundt handa. Og som plukker gjenstandene/tingene.

Spornerven rykker ukontrollert, så hvis noen har en vidundermåte å lære inn spor på så tar jeg gjerne i mot hehe

[Fanny]

När det gäller klickerspår... Jag antar att de flesta menar den metod som jag och Thomas använder oss av (så vitt jag vet är vi nämnligen ganska ensamna om den...). Egentligen är det busenkelt. Förstärk beteenden som du vill ha, dela upp inlärningen i små delar, se till att du inte förstärker fel beteende... precis som vid vanlig träning! Hur noga man vill vara handlar inte om metoden, utan om vilken målsättning man själv har. Att vi tränar hundarna till att söka upp tåspetsen handlar om att vi ska tävla, och behöver ha hundar som snabbt kan bestämma riktning. Ska man inte köra upptag med riktningsbestämmande behöver man naturligtvis inte göra det.

Fördelen med klickerspår i jämförelse med godbitspår är att det blir enklare att få hunden att plocka föremål. Den kommer inte förvänta sig att hitta mat i spåret, och vet att alla belöningar kommer från vår ficka. Vi kan också vara mer noga med vilket beteende vi förstärker, när vi lägger godbitar måste vi alltid chansa mer, när vi klickar kan vi göra det i realtid...

[Mailin]

När det gäller klickerspår... Jag antar att de flesta menar den metod som jag och Thomas använder oss av (så vitt jag vet är vi nämnligen ganska ensamna om den...). Egentligen är det busenkelt. Förstärk beteenden som du vill ha, dela upp inlärningen i små delar, se till att du inte förstärker fel beteende... precis som vid vanlig träning! Hur noga man vill vara handlar inte om metoden, utan om vilken målsättning man själv har. Att vi tränar hundarna till att söka upp tåspetsen handlar om att vi ska tävla, och behöver ha hundar som snabbt kan bestämma riktning. Ska man inte köra upptag med riktningsbestämmande behöver man naturligtvis inte göra det.

Fördelen med klickerspår i jämförelse med godbitspår är att det blir enklare att få hunden att plocka föremål. Den kommer inte förvänta sig att hitta mat i spåret, och vet att alla belöningar kommer från vår ficka. Vi kan också vara mer noga med vilket beteende vi förstärker, när vi lägger godbitar måste vi alltid chansa mer, när vi klickar kan vi göra det i realtid...

Var det jeg tenkte på ja, men jeg vet om noen fler som trener slik Sporoppsøk må vi også kunne, kanskje jeg har hatt flaks men de hundene jeg har trent har aldri gått feil vei på oppsøkene.

Regner med dere trener pinneplukking ved siden av? Hvis man sporer på barmark så må man vel merke sporet utrolig nøye for å nøyaktig vite hvor sporet går? Blir jo litt teit hvis man belønner for at hunden holder hodet nede? Jeg har gått i fella og merket sporet for nøye, noe som resulterte i at jeg måtte jobbe mye med å stole på hunden min igjen.. Er fryktelig kipt når man skal sloss med hunden om hvilken vei sporlegger har gått Jeg kan ikke så mye om dette, annet en det jeg har sett på film/blitt fortalt så hvis du kunne forklart i korte trekk hvordan dere går fram, så hadde det vært fint :mellow:

[Mud]

När det gäller klickerspår... Jag antar att de flesta menar den metod som jag och Thomas använder oss av (så vitt jag vet är vi nämnligen ganska ensamna om den...). Egentligen är det busenkelt. Förstärk beteenden som du vill ha, dela upp inlärningen i små delar, se till att du inte förstärker fel beteende... precis som vid vanlig träning! Hur noga man vill vara handlar inte om metoden, utan om vilken målsättning man själv har. Att vi tränar hundarna till att söka upp tåspetsen handlar om att vi ska tävla, och behöver ha hundar som snabbt kan bestämma riktning. Ska man inte köra upptag med riktningsbestämmande behöver man naturligtvis inte göra det.

Fördelen med klickerspår i jämförelse med godbitspår är att det blir enklare att få hunden att plocka föremål. Den kommer inte förvänta sig att hitta mat i spåret, och vet att alla belöningar kommer från vår ficka. Vi kan också vara mer noga med vilket beteende vi förstärker, när vi lägger godbitar måste vi alltid chansa mer, när vi klickar kan vi göra det i realtid...

Det høres jo veldig lurt ut men det jeg fortsatt ikke skjønner er hvordan man vet at hunden virkelig sporer og ikke bare dytter nesa ned i bakken under innlæringen? Jeg ser liksom for meg at Loke ville begynnt å bruke bakken som en slags target hvis du skjønner? Jeg liker det med at man får mye mer kontroll under hele innlæringen og det er ingen tvil om at jeg sikkert ville ha sluppet problemene jeg hadde med min forrige hund hvis jeg gjorde det slik du beskriver, men altså akkurat den delen med innlæringen sliter jeg litt med..

[Fanny]

Det høres jo veldig lurt ut men det jeg fortsatt ikke skjønner er hvordan man vet at hunden virkelig sporer og ikke bare dytter nesa ned i bakken under innlæringen? Jeg ser liksom for meg at Loke ville begynnt å bruke bakken som en slags target hvis du skjønner? Jeg liker det med at man får mye mer kontroll under hele innlæringen og det er ingen tvil om at jeg sikkert ville ha sluppet problemene jeg hadde med min forrige hund hvis jeg gjorde det slik du beskriver, men altså akkurat den delen med innlæringen sliter jeg litt med..

(hur får man med hela tidigare inlägget när man citerar?)

Well... vi har provat på en mängd olika hundar, och inte en enda har gjort så. Det verkar vara enormt naturligt för hunden att följa spåret, och det har fungerat på både "extremt" klickertränade hundar och på hundar som aldrig har hört ett klick förrut. Vi får väl träffas någon gång och spåra ihop, så kan vi testa med Loke-toke!

[Mud]

(hur får man med hela tidigare inlägget när man citerar?)

Well... vi har provat på en mängd olika hundar, och inte en enda har gjort så. Det verkar vara enormt naturligt för hunden att följa spåret, och det har fungerat på både "extremt" klickertränade hundar och på hundar som aldrig har hört ett klick förrut. Vi får väl träffas någon gång och spåra ihop, så kan vi testa med Loke-toke!

Loke- Toke? Som i tokig? Han er jo bare veldig glad

Du får si i fra neste gang dere skal trene spor da så kommer jeg putrende i bilen min jeg. Det virker jo veldig intressant om enn litt underlig å se på...

[Calina]

Har litt samme problemet.. Likka har "lært" spor på den "gamle" måten, leke i enden og masse påvirkning. Likka sporet fint på den måten hun, men spaserte som regel rett forbi lekene og ville spore videre. Så nå står da valget med å fortsette med det, eller lære inn klikkespor eller pinnespor (godbitspor har jeg av en eller annen grunn motforestillinger mot, vet ikke hvorfor..). Vet ikke om vi tenker på det samme med pinnespor? Jeg tenker korte spor med en drøss pinner, plukke pinne = belønning og så øke avstanden mellom pinnene sakte med sikkert.

Nå beveger jeg meg egentlig laaangt utenfor mitt område for å være ærlig..

Nå har jeg lest igjennom alle innleggene i denne tråden, og skal ikke uttale meg om klikkersporing for det har jeg aldri prøvd...men en ting som slår meg når det gjelder folk sin erfaring med godbitspor, er nettopp belønningen...hvorfor ta hunden ut av sin drift i sporet,og få den til å gå inn i en annen ? Da blir det jo mye vanskeligere å trene? Om hunden sporer fobi godbitene/pinnene, så må det mer ro til i sporet! Husk at hunden ikke skal få lov til å feile,og det er meget lett å få en hund som da snur seg i sporet og belønner seg selv ved å få godbiten/pinnen den allerede har gått forbi..

Nå er ikke jeg noe spor ekspert, men noe har vi da lært..

[Mud]

Nå har jeg lest igjennom alle innleggene i denne tråden, og skal ikke uttale meg om klikkersporing for det har jeg aldri prøvd...men en ting som slår meg når det gjelder folk sin erfaring med godbitspor, er nettopp belønningen...hvorfor ta hunden ut av sin drift i sporet,og få den til å gå inn i en annen ? Da blir det jo mye vanskeligere å trene? Om hunden sporer fobi godbitene/pinnene, så må det mer ro til i sporet! Husk at hunden ikke skal få lov til å feile,og det er meget lett å få en hund som da snur seg i sporet og belønner seg selv ved å få godbiten/pinnen den allerede har gått forbi..

Nå er ikke jeg noe spor ekspert, men noe har vi da lært..

Problemet jeg hadde med Pan var ikke at det var for mye fart i sporet, det var at sporingen var morsommere enn godbitene og leken. Han sporet som en gud han. Uansett hindringer og vinkler etc, han mistet så og si aldri sporet...jeg la tilmed en stor rosa pipeball som han elsket midt i sporet en gang med det resultatet at han bare gikk rundt. Jeg følte meg som en idiot når jeg la meg ned midt i sporet og lekte villt med pipeballen forann en hund som bare sto og kikket dumt på meg og ville spore videre.

Derfor så synes jeg klikkerspor kan være litt intressant for da kan jeg styre det slik at det aldri blir selve sporet som blir det mest spennende...

Men nå er det jo forskjell på raser og individer og da.

[akela]

Jeg har trent spor med flere dyktige instruktører, men det som jeg synes har fungert best er en som var flink til å balansere interesse med spor for interesse med gjenstander...

Litt vanskelig å forklare kort, men når hundene skulle starte, så lærte man dem FØRST - i en annen sammenheng at det å plukke gjenstander (ganske små klosser, slik man bruker i sporkonkurransene i Sverige, tror jeg, siden dette nettopp var i Sverige...) var flott og medførte belønning. Hunden skulle ikke apportere gjenstanden, den skulle bare stoppe og plukke dem opp - og gjerne spytte dem ut, så de ikke ble tygd istykker.

Når dette satt, så ble hunden - helt nybegynner - tatt ut i skogen, der noen holdt den mens eier gikk ut og gjemte seg. Men instruktøren la vekt på at eier bare i en KORT periode var synlig for hunden, som ikke fikk bli stående og se etter eier, og at man - når man skulle "sette den på" - gikk frem dit synspåvirkningen stoppet, og nesen måtte i bakken.

Dette skulle gjøres et par ganger, ikke mer. Så laget man et kort strekke med tett i tett med av eier berørte treklosser som lå tett i tett, og hver ble belønnet for. Og så økte man på, både med avstand mellom klosser og sporlengde. Vitsen var at hvis hunden ble for ivrig på gjenstandene, og begynte å ta dem på overvær, så økte man på spordelen - og omvendt, at hvis hunden ble for sugen på sporet, så gikk man kortere, men klosstettere spor. Så kunne man hele tiden balansere.

Ingen store, festlige, stinkende gjenstander, men nye små treklosser/pinner med bare litt berøring hver gang. Ingen sluttgjenstand, men hver gjenstand sin "sporslutt" og belønning - da fikk eier også det psykiske pluss at han eller hun ikke følte de "måtte" finne sporslutt - for å finne hundens yndlingsleke, men kunne fortsette når det gikk bra. Gikk det dårlig, kuttet man heller ut, og gikk hjem og tenkte hardt på hva som gikk skeis for så å gjøre åtgjerder mot dette på neste spor... Fordi disse klossene også tydelig fikk merker, kunne du se hvor mye hunden tygget på dem - instruktøren sa at jo mer en hund tygget, jo mer stresset var den, da trengte man mer ro og fikk finne på en bedre løsning.

Dette med delbelønninger hele tiden underveis er også noe folk som for eksempel Terje Østli praktiserer, der var hele kurset med og belønnet hunden iblant - vi satte oss ned og pratet, før neste strekke ble tatt.

Det er vel sjeldent et problem med en hund som går for sakte...? det er som oftest hunder som går for fort! Å lære hunden at den ikke får gå videre før den har roet seg ned, var også en sak i dette. Du måtte SE at den tydelig roet seg, at den klarte å stilne seg selv.

Gjenstandene, gjerne riktig små, gir en indikasjon på at hunden går i selve sporet - dersom det er ønskelig - og ikke går i luktleiet ved siden av etc. Ene hunden her har en hang til det sistnevnte, og jeg kan ikke se noen forskjell - selv om han egentlig er en meter til siden noen ganger. Derfor ville jeg kanskje vært skeptisk til klikker bare fordi vi TROR at hunden er i "riktig spor" - for det er ikke godt å vite hva man egentlig klikker for.

Jeg har kjent dyktige hunder på landslagsnivå som igang blant går i ball, og som kan gå et langt strekke med "sporing" og så er det bare tull - uvisst årsak. Hvem vet hva annet som har gått der? Eller hva som hunden egentlig har i hodet akkurat da, siden noen spordistanser kan være rene "transportstrekker" tatt på rutine og uten den helt dype konsentrasjonen? Det er først når det virkelig gjelder - når egenskapene testes under vanskelige forhold at man ser resultatet og hvordan grunninnlæringen har skjedd. Klikker ville jeg si egner seg like mye til å få til pinneopplukk, forsterke pinnen i seg selv, eller når man kanskje SER hunden konsentrere seg, i en vinkel eller noe slikt - skulle jeg tro, har ikke testet det, fordi jeg har vært mer enn fornøyd med ovennevnte metode.

Jeg tror det nesten VIKTIGSTE hadde vært å finne seg et godt treningsmiljø, der folk jobber med metoder de kan, har erfaringer - og resultater - med, og fulgt det. Fordi det er så mange feller man kan gå i, og så mange ting man kan lure på, og min erfaring er da at ANDRES laaaange erfaring i praksis da er minst like mye verdt som teorier jeg har lest meg til i bøker, men som jeg ikke har praktisk erfaring med - selv om jeg gjerne vil! Det er ikke lett å være eneste "særingen" i et treningsmiljø, og ikke kunne ha noen å spørre.

[LBL]

Akela, det var akkurat det du beskriver der jeg har har lyst til å prøve med Likka, jeg vet hun kan spore, det har hun bevist, hun har også bevist at hun glatt spaserer over gjenstander. Altså skulle vi gjerne fokusert på pinnene, ikke på selve sporet. Nå er det faktisk meg selv det ofte skorter på, Likka gikk et spor på sporkurs i fjor vår, der jeg ved enden kommenterte til instruktøren (som gikk bak oss) at hun ikke fant den ene hansken, hvorpå han drar den opp av sin lomme. Joda, Likka både fant og markerte hansken hun ,men jeg så det ikke! Litt erfaring hadde sikkert gjort seg..

Er skeptisk til klikkerspor av samme grunn som Annette, jeg blir veldig usikker på hva jeg forsterker og med min til tider elendige timing så er jeg redd "nakkebøy" blir den eneste effekten vi får ut av det.

Nå har jeg jo forsåvidt tre hunder som kan omtrent like mye spor, kanskje jeg skulle lære inn "klikkerspor", "godbitspor" og "pinnespor" på hver av dem og se hva som funker best? Nåja, det hadde jo vært et interessant prosjekt hvis forutsetningene til de tre hadde vært like og det er de jo ikke..

Da er det bare å vente på at snøen skal forsvinne da, kanskje vi alle skal gå ut med føner og skjøteledning i kveld?

[Fanny]

Jag är ganska säker på att både Anette och LBL skulle få till klickerspår. Vår erfarenhet är att det är något av det enklast man kan göra med klickern. Folk på valpkurs får till det riktigt bra, och hundarna är förlåtande eftersom spårbeteendet är så naturligt för dem.

Någon kommenterade att man ju inte vill klicka för att hunden går en meter vid sidan av spåret. Sant! Därför är det viktigt att veta exakt var spåret går. Det gör vi genom att snitsla väldigt noga, genom att försöka memorera exakt var vi har satt fötterna, och gärna spåra i snö, lera, sand och annat som lämnar synliga spår.

[Mailin]

Jag är ganska säker på att både Anette och LBL skulle få till klickerspår. Vår erfarenhet är att det är något av det enklast man kan göra med klickern. Folk på valpkurs får till det riktigt bra, och hundarna är förlåtande eftersom spårbeteendet är så naturligt för dem.

Någon kommenterade att man ju inte vill klicka för att hunden går en meter vid sidan av spåret. Sant! Därför är det viktigt att veta exakt var spåret går. Det gör vi genom att snitsla väldigt noga, genom att försöka memorera exakt var vi har satt fötterna, och gärna spåra i snö, lera, sand och annat som lämnar synliga spår.

Jaha, og hvordan gjør dere videre? hvor lenge må dere vite hvor sporleggeren har gått? Går dere bare deres egne spor (eiers spor) eller går dere fremmede spor også? Hvordan er det å venne seg av med å vite nøyaktig hvor sporet har gått?

Jeg har, som jeg skrev, gått i den fella hvor jeg vet bedre enn hunden min hvor sporet har gått.. og fy hvor slitsomt det er å stole på hunden sin igjen! Jeg bor såpass langt nord at jeg ikke kommer meg på noe kurs med hverken deg eller Thomas, og da er det litt værre å begynne av seg selv.. Vi er to (tre) i dioet vårt som klikkertrener... Resten er järverud/nordenstam og bruker godbitspor/slepespor eller spontanspor...

Akela foklarte godt "pinnespor" metoden, med noen nye ting jeg ikke hadde tenkt på, takk:)

[akela]

Ja, jeg kjeder meg også nå og vil igang. Skal prøve å sjekke om gamle kunster fremdeles virker; finne meg et parkeringshus og prøve å legge ut asfaltspor med fyrstikker og små gråsvarte tøybiter som gjenstander!

[Fanny]

Jaha, og hvordan gjør dere videre? hvor lenge må dere vite hvor sporleggeren har gått? Går dere bare deres egne spor (eiers spor) eller går dere fremmede spor også? Hvordan er det å venne seg av med å vite nøyaktig hvor sporet har gått?

Jeg har, som jeg skrev, gått i den fella hvor jeg vet bedre enn hunden min hvor sporet har gått.. og fy hvor slitsomt det er å stole på hunden sin igjen! Jeg bor såpass langt nord at jeg ikke kommer meg på noe kurs med hverken deg eller Thomas, og da er det litt værre å begynne av seg selv.. Vi er to (tre) i dioet vårt som klikkertrener... Resten er järverud/nordenstam og bruker godbitspor/slepespor eller spontanspor...

Akela foklarte godt "pinnespor" metoden, med noen nye ting jeg ikke hadde tenkt på, takk:)

Så länge jag vill klicka i spåret vill jag veta att jag klickar precist, och ser därför till att snitsla noggrannt. När hunden sedan klarar av lite längre sträckor mellan varje klick kan jag ju lika gärna lägga in föremål i spåret, och få kvitto på att hunden går rätt den vägen. Jag går helst mina egna spår, eftersom jag har bättre koll på var spåret går då, men då och då testar vi naturligtvis med främmande spårläggare. Det har aldrig varit något problem.

[ingar]

Så länge jag vill klicka i spåret vill jag veta att jag klickar precist, och ser därför till att snitsla noggrannt. När hunden sedan klarar av lite längre sträckor mellan varje klick kan jag ju lika gärna lägga in föremål i spåret, och få kvitto på att hunden går rätt den vägen. Jag går helst mina egna spår, eftersom jag har bättre koll på var spåret går då, men då och då testar vi naturligtvis med främmande spårläggare. Det har aldrig varit något problem.

Jeg har aldri brukt klikker i sportrening, men ser ut i fra hva du skriver at det burde jeg også prøve:-) Bruker du at hunden kommer videre som belønning etter klikket..eller godbiter? Jeg vil kanskje tro at å få lov å komme videre i sporsøket er belønning nok i seg selv?

[Mailin]

Så länge jag vill klicka i spåret vill jag veta att jag klickar precist, och ser därför till att snitsla noggrannt. När hunden sedan klarar av lite längre sträckor mellan varje klick kan jag ju lika gärna lägga in föremål i spåret, och få kvitto på att hunden går rätt den vägen. Jag går helst mina egna spår, eftersom jag har bättre koll på var spåret går då, men då och då testar vi naturligtvis med främmande spårläggare. Det har aldrig varit något problem.

Hvor fort går det ann å gå fram da? Hvordan har du tenkt til å legge opp sporet framover, tenker på fremmede sporleggere o.l.? Jeg vil gjerne ha en hund som kan gå et fremmed spor i flere kilometer, og for å være ærlig vil jeg helst ikke bruke 4-5 år på å komme meg dit...

Må legge til at jeg klikkertrener selv, så jeg er slettes ikke i mot klikkerteorien, men det virker best for de som skal ha supernøye spor...?

[Fanny]

Hvor fort går det ann å gå fram da? Hvordan har du tenkt til å legge opp sporet framover, tenker på fremmede sporleggere o.l.? Jeg vil gjerne ha en hund som kan gå et fremmed spor i flere kilometer, og for å være ærlig vil jeg helst ikke bruke 4-5 år på å komme meg dit...

Må legge til at jeg klikkertrener selv, så jeg er slettes ikke i mot klikkerteorien, men det virker best for de som skal ha supernøye spor...?

Man kan ju gå fram så snabbt man vill. Så fort hunden spårar i den nogrannhet som man vill ha kan man ju öka sträckan mellan belöningarna. När man börjar öka sträckan kan man ju också lägga in pinnar i spåret och skippa klicken. Man väljer ju hela tiden själv hur noga man vill vara, eller hur. Å andra sidan, om man inte vill vara noga, kan man ju lika gärna välja någon annan metod. Anledningen till att jag är noga är inte för att jag vill ha ett långsamt och supernoggrannt spårarbete, utan för att jag vill ha högst möjlig säkerhet på tävling.

[akela]

"Om man ikke vil være nøye, så kan man velge en annen metode"...

Litt pussig formulering, eller? Det er nok slike utsagn som gjør at klikkermetoden blir litt enten-eller for folk i etablerte treningsmiljøer. Jeg tror nok de dyktige sportrenerne vil påpeke at de er like nøye... og de har da også forlengst bevist at deres metode virker og er pålitelig. De har resultater over tid å vise til.

Velger man rette hundene, så brenner de i den grad etter å spore at jeg helt ærlig tror klikkingen er overflødig. Og jeg har hørt andre si at de bruker klikker for å belønne elementer i sporingen, pinneopptak etc, men ikke SELVE sporet - fordi det ikke er nødvendig. Og fordi man vil la hunden bruke sine selvstendige evner og motivasjon og lære seg å stole på HUNDEN. Ikke gjennom å "overstyre", kjøre merkebånd i det uendelige, ha stor grad av egenspor etc hvor de fleste har en tendens til å styre hunden... uansett gode målsetninger.

[Fanny]

"Om man ikke vil være nøye, så kan man velge en annen metode"...

Litt pussig formulering, eller? Det er nok slike utsagn som gjør at klikkermetoden blir litt enten-eller for folk i etablerte treningsmiljøer. Jeg tror nok de dyktige sportrenerne vil påpeke at de er like nøye... og de har da også forlengst bevist at deres metode virker og er pålitelig. De har resultater over tid å vise til.

Jag menade inte att andra metoder inte kan vara noggranna. Jag menade bara att om man INTE vill vara noggrann, så är klickern inte nödvändig... Hänger du med?

[Poter]

Velger man rette hundene, så brenner de i den grad etter å spore at jeg helt ærlig tror klikkingen er overflødig. Og jeg har hørt andre si at de bruker klikker for å belønne elementer i sporingen, pinneopptak etc, men ikke SELVE sporet - fordi det ikke er nødvendig. Og fordi man vil la hunden bruke sine selvstendige evner og motivasjon og lære seg å stole på HUNDEN. Ikke gjennom å "overstyre", kjøre merkebånd i det uendelige, ha stor grad av egenspor etc hvor de fleste har en tendens til å styre hunden... uansett gode målsetninger.

Er på mange måter enig i dette. I redning er det jo superviktig at man stoler på hunden og har en hund som er helt selvstendig i sporingen. Jeg tenker litt på at å klikke for selve sporingen blir litt smør på flesk og dårlig utnytting av hundens resurser... greit man skal dele trening inn i flest mulig små biter, men noen ganger tror jeg det kan bli litt for mye av det gode. Man må så klart se på hva man vil med sporingen, er det id spor eller konkurranser tror jeg nok fint denne måten å lære inn spor på kan funke, eller f.eks for en hund som trenger ofte forsterkninger. Men jeg har vanskelig for å se at for en hund som skal kunne spore i flere kilometer er dette den mest nyttige måten å lære inn spor på. Der tror jeg heller det kan være bedre å ha fokus på gjenstandene, i så kalt "pinnespor" hvor man forsterker hunden for å plukke pinner/gjenstander, som man etter hvert legger etter hveranre i sporet. Her lærer man ikke spor og apport inn paralelt, men apport først. Så for å finne gjenstandene må hundene spore i mellom dem. Da får man en hund som VIL finne gjenstander -noe som er livsviktig i redning. Godbitspor og slepespor mangler denne effekten, her blir hunden mest fokusert på selve sporet og går gjerne spor for sporet i seg selv, ikke for å finne gjenstander. Og å finne gjenstander er jo grunnen til at man går spor