Gå til innhold
Hundesonen.no

Bör jag omplacera?


Marco
 Share

Recommended Posts

Har en Lancashire Heeler hane på 1,5 år. Som jag nu börjar undra om jag borde omplacera. Och undrar om folk med mer hund kunskap kanske har några bra inspel till mig. Han är min första hund.

Han är väldigt osäker på just människor, och det tar väldigt lång tid för honom att ta in en ny person. När jag hämtade honom som valp så tog det kanske 2-4veckor att sluta vara rädd för nya människor. Nu har vi jobbat med det och det handlar 1-3dagar istället. Under den här tiden så är han super stressad, låg i kroppen, slickar runt munnen och klarar inte att slappna av. Gör utfall där han skäller ut dom som kommer för nära.

I början jobbade vi med att ge godis när vi hade gäster. Men insåg att det gick lättare att gästerna helt ignorerade honom och han fick komma fram i lugn och ro när han själv vill. Ute är han en kul och självsäker hund som ignorerar alla människor vi möter. (bor i centrala Oslo), tar någon kontakt dvs tittar för länge på honom så brukade han skälla ut dom, men nu börjar han oftare ignorera.

Våran vardag fungerar väldigt enkelt. Han är en lättsam hund med oss han känner. Men vi har ofta gäster hemma och jag ser hur stressad han är. Vi åker ofta på familje jul, påsk och midsommar, och dessa aktiviteter är inte kul för honom. Kräver mycket skärming (detta gäller en 4-6 vuxna hund vana människor). Det är svårt att hitta hundvakt åt honom. Och vi planlägger att skaffa barn om några år. Nu undviker jag att ha större middags sällskap för att jag inte vill utsätta honom för så mycket stress.

Brukar den här typ av rädlsor bli bättre, tror ni att jag kan finna tekniker så han blir mindre stressad. Nu undrar jag om han skulle få det bättre med någon med mer erfarenhet och ett mindre stort socialt liv på hemma fronten.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Han er jo kanskje ikke helt voksen enda så det kan godt hende at det blir litt bedre :) Men han blir kanskje aldri 100%.. Det er jo selvsagt lov å omplassere om man føler at hverdagen blir for amputert, det skal jo ikke være sånn, men mtp hunden så ville jeg ha sett an et halvår til om jeg var deg, for å se om det fører med seg noen endringer sammen med at hunden blir voksen og moden :) Sånn når du først har hatt han så lenge. 

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det kan helt klart bli bedre, men det krever mye jobb og målrettet jobbing. Det finnes mange teknikker man kan bruke for å få hunden tryggere. Kanskje også hjelp av en adferdsekpert? Har dere gått noen kurs så langt?

Har du noen du (og hunden) stoler på, som kanskje kan passe ham når dere har mye besøk?

@Justisiahar kjennskap til rasen og kanskje noen tips?

  • Like 1
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gjest
Skriv svar til emnet...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Kanskje på tiden med en oppdatering her også. Shero: Shero er nå 11 år og pensjonist. Han har vært pensjonert fra agility konkurranse siden 2022, men har fått gå blåbær med mamma, men etter at han begynte å halte i ett løp i sommer er han heltidspensjonist. Før han ble pensjonert rakk han å delta på ett NM, hvor vi kom igjennom 1. løp. Han har fått prøvd seg på nose work, men vi sliten med at han skal appotere luktboksne så det er lagt litt på hyllen til jeg finner en løsning. Eskene skal uansett enten stås på eller etes opp så... Han har også fått prøvd seg på svømming, han vet ikke om han er helt fan av å svømme hvor han ikke kan stå.M Mamma og Shero. Shero & Max er slitene etter NM  Max: Max er nå 6 1/2 år gammel (hvor tiden flyr). Han bommet på stigefelt i sommer og traff, så nå er vi klasse 3 på heltid. Stigefelt brenner vist, hilsen Max. Max er en fin storebror til Yoshi og er glad han endelig har fått noen å leke med. Jeg har vært instruktør i agility i høst, og Max stilte opp som lånehund siste gangen. Veldig moro at han er trygg nok til å gå, siden sist jeg prøve å få han til å gå med noen utenom familen løp han rett til meg. Vi har også vært innom Sheltie-VM i Kongsvinger hvor vi hadde mye fint, men ikke full klaff.  Max på Sheltie-VM Max og Yoshi
    • Dette har jeg aldri hørt om. Uff, lykke til, håper det går bra!
    • Frøkna har mest sannsynlig fått en blokkert spyttkjertel. I går skulle hun til utredning i CT, men forundersøkelse av hjertet viste at det ikke er et alternativ å dope henne ned slik hjertet er nå. Så hva i alle dager gjør jeg? Er det noen som har vært borti dette, og evt. fått utført noe slags behandling (f.eks. drenering?) under lokalbedøvelse? Hun ble satt på vanndrivende over helga for å redusere trykket på hjertet, så vil de ta en ny vurdering mtp. risiko ved narkose i neste uke,  men hun vil uansett være en høyrisikopasient så det er jo kjempeskummelt å gå den veien. Jeg har jo ikke lyst til å risikere livet hennes for en blokkert spyttkjertel, som tross alt ikke er livstruende og mest bare et irritasjonsmoment. Alt hva den stakkars hunden skal måtte gjennomgå 
    • Få en trener MED ERFARING (fra hundeklubben f.eks) ikke en som har tatt e kurs og er på sin første hund...  Dette må en hjelpe dere med in real life.  Har selv en valp på 16 uker som bodde på småbruk, men hun er miljøsterk og rå i miljø. Det er noe miljø og mye genetikk.  Kjenner ikke til Collie men tidligere slet de med nerver og det er jo bittelitt arvelig det... Det du opplever høres meget rart ut. Få hjelp hjem nå!!  Valpekurs er genialt, men treneren der har begrenset tid til å hjelpe med sånne problemer, men noe veiledning hjelper absolutt.   
    • Gratulerer med resultatene og hunden!
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...