Gå til innhold
Hundesonen.no

Innlæring av apportering


G & Quarlo

Recommended Posts

Jeg lurer rett og slett på hvordan jeg går frem, helt fra starten av.

Når jeg kaster leken hans løper han etter den, bort til den, og kommer til meg når jeg roper. Men han har ikke alltid med seg leken, og nesten aldri helt bort til meg.

Nå har vi heller aldri trent på det, men hvordan begynner jeg?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det finnes flere måter å gjøre dette på. Noen baklengskjeder øvelsen hvor de begynner med avlevering, går til sitte i utgangsstilling og holde fast på apporten, løpe mot fører med apporten, plukke opp apporten og tilslutt sender hunden ut til apporten. Jeg synes det er litt tungvint, så jeg liker å begynner med å få hunden interessert i apportgjenstanden og så hive den. Når hunden løper bort og plukker opp apporten så prøv å løp vekk fra han mens du tuller og klovner deg til. Han vil garantert løpe etter deg, og når han er nærme nok så snapper du apporten ut av munnen på han og roser han opp i skyene og gir tilbake apporten så hunden får tatt en seiersrunde og slik at hunden får erfare at apporten ikke blir borte når han leverer den. det skal lønne seg å komme til deg med fangsten, så det gjelder å gi en skikkelig jackpot når han kommer inn til deg. Helst skal han klatre opp på deg og dytte apporten inn i hånda di, men det er mye trening for å få til det. Belønn for at han bærer på ting inne også, selvom det er skoa di, så kall ham inntil deg, be ham slippe og ros masse, og lever tilbake for så å ta den bort før han rekker å ødelegge den. bare et eksempel. Å bære skal være gøy, og å levere skal være supermoro!

Trener selv en jaktretriever hvor det å få lov til å apportere er selve belønningen hennes. Jo fortere hun kommer inn med apporten, jo fortere får hun hente en ny en. Vi bruker aldri godbit i apport-treningen, godbit gjør ofte mer neagtiv enn positivt, som f.eks at hunden slipper apporten foran beina dine fordi den er klar for pølse, eller ikke vil gå ut og hente fordi den er opptatt med å tigge. Men dette er opp til hver enkelt selvfølgelig. Trener for å nå langt på jaktprøve så jeg er litt sær på enkelte ting som man kanskje ikke er når man trener apport i forbindelse med LP.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Når hunden løper bort og plukker opp apporten så prøv å løp vekk fra han mens du tuller og klovner deg til. Han vil garantert løpe etter deg' date=' og når han er nærme nok så snapper du apporten ut av munnen på han og roser han opp i skyene og gir tilbake apporten så hunden får tatt en seiersrunde og slik at hunden får erfare at apporten ikke blir borte når han leverer den.[/quote']

Han kommer veldig fort tilbake - litt for fort. Jeg trener med godbit, og han er helt oppslukt av dem, så han er mer interessert i å komme tilbake til meg fortest mulig, enn å leke med og bære apporten (eller leken, som vi har brukt til nå). Ser jo at det er uheldig.

Hvordan gjør du det uten godbit, på en hund som ikke dør av glede for å få leke?

Lar du dem hoppe opp på deg og klatre på deg når du belønner med lek? Bare lurer siden jeg hittil ikke har tillatt det - kanskje det gjør det litt kjedelig?

Jeg synes det virker som det ideelle at belønningen er selve apporteringen! HVis man får det til, men jeg er litt bekymra siden hunden min ikke er så veldig intens i lek.

Det er nemlig akkurat det du nevner som negativt som jeg har problemer med - og jeg bruker jo godbit.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Hvordan gjør du det uten godbit, på en hund som ikke dør av glede for å få leke?

Jeg utnytter hennes arbeidsglede rett og slett. Jo flinkere hun er, jo mer får hun jobbe. Jo fortere hun kommer inn med dummy, jo fortere får hun en ny oppgave. Utover dette skal jo innlæringen være en eneste stor lek uten de store kriteriene og forhåpningene. Man kan liksom ikke vente at en som apporterer for første gang skal kommer inn korrekt på innsitt.

Utenfor apporttreningen, i LP- trening så bruker jeg drakamp med biteskinn og masse lek.

Lar du dem hoppe opp på deg og klatre på deg når du belønner med lek? Bare lurer siden jeg hittil ikke har tillatt det - kanskje det gjør det litt kjedelig?

Det var vel satt litt på spissen, men når jeg sitter på bakken (har en unghund så, jeg sitter ofte på bakken når jeg tar henne i mot, for at hun skal erfare at det lønner seg å komme helt inn) så lar jeg henne nesten trampe meg ihjel og dytte dummyen oppi ansiktet mitt. Jeg lar henne kose seg med suksessen, og det kunne ikke falt meg inn å "feile" henne hvis hun hadde hoppet på meg mens jeg stod. Det er for tidlig å sette krav, for min del fordi hun er ung og har mye å lære, og for din del fordi dette er nytt for hunden din.

lisaavlevering.JPG

Her er Lisa på vei inn med dummy.

lisaavlevering2.JPG

Lisa leverer foran meg, rett i hånda, ikke noe rundt i utgangstilling eller holde fast. Bare komme inn og levere. FORELØPIG ;)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg utnytter hennes arbeidsglede rett og slett. Jo flinkere hun er' date=' jo mer får hun jobbe. [/quote']

Har du noen tips til hunder som ikke har så stor arbeidsglede? Er det noen smarte måter å lære opp dette på?

Min er snart 9 måneder, så han er også veldig ung, da. Men jeg pleier å ikke la ham hoppe for å unngå at han venner seg til å hoppe på folk - men det er kanskje mulig å skille på lek og ellers?

Okay, jeg har fått høre at jeg bør lære inn dette med å komme rundt bak meg og inn på venstre side helt i starten. Skal jeg bare hoppe over det og få ham til å komme helt inn foran? Har jo sett at hunder skal levere mens de sitter klin opp i bena på føreren, foran - men samtidig så sier noen at den skal komme rundt. Sikkert jeg som ikke vet hva som skal skje i hvilke situasjoner - så hva er riktig?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Har du noen tips til hunder som ikke har så stor arbeidsglede? Er det noen smarte måter å lære opp dette på?

Man kan vel ikke lære en hund å like å jobbe. Enten er de født med vilje til å tilfredstille ellers så er dem ikke. Men du kan jo forsterke den iveren han viser, ved å stadig ta en pause med lek/drakamp. Dette kan også virke slik at han blir for heit, så det er viktig å kunne lese hunden. Liker han å apportere eller liker han bare å få godbiter når han har avlevert? Her ligger nemlig forskjellen på en sikker og en usikker apportør spør du meg. Hvis du kutter ut godisen og heller fokuserer på selve apportgjenstanden, kanskje det vil gjøre ham mer interessert? Hva slags apportgjenstand bruker du? Jeg bruker dummy (treapport gir for hardt bitt til min lille fugleapportør) og når jeg presenterer apport for en grønn hund, så vifter jeg med den, slår den mot låret og løper rundt for meg selv. Prøv å gire han opp på selve gjenstanden, ikke på detaljene rundt øvelsen. Og når han kommer tilbake med apporten så ta i mot HUNDEN, ikke apporten. Du må selvsagt ta apporten en eller annen gang, men ros først hunden, lek med den, klapp i hendene og la den føle sin suksess.

 

Min er snart 9 måneder, så han er også veldig ung, da. Men jeg pleier å ikke la ham hoppe for å unngå at han venner seg til å hoppe på folk - men det er kanskje mulig å skille på lek og ellers?

Jeg har hvertfall ikke noe problem med at hun hopper utenom trening. Da hopper hun rett opp og ned på alle fire. Jeg vil gjerne ha denne gleden fra hennes side, for så å dempe henne forsiktig etterhvert ved kun belønne (dvs kaste en ny apport) der hun står på alle fire med apporten. Og hente apporten selv når hun blir for voldsom.

Okay, jeg har fått høre at jeg bør lære inn dette med å komme rundt bak meg og inn på venstre side helt i starten. Skal jeg bare hoppe over det og få ham til å komme helt inn foran? Har jo sett at hunder skal levere mens de sitter klin opp i bena på føreren, foran - men samtidig så sier noen at den skal komme rundt. Sikkert jeg som ikke vet hva som skal skje i hvilke situasjoner - så hva er riktig?

Du må nesten avgjøre det selv. Jeg trener til jaktprøve og praktisk jakt og der skal hunden komme rett inn og avlevere i hånda. Den kan godt stå foran fører, det er ikke regler for å gå rundt i utgangsstilling. Men i LP så må dette læres inn. Men jeg ville ikke begynt med det med en gang.. la ham modnes litt før du setter slike krav. Kanskje han vil synes apport er kjedelig dersom han må sitte hver gang. Kanskje det tar gnisten..?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Min hund syns det er kjeeempe morro å løpe tulling rundt og rundt med gjenstanden vi har sagt hun skal hente. Etter at hun har løpt seg ferdig kommer hun bort til oss, og da gir ho den ikke frivillig men vil heller bare ha drakamp og erte. Innendørs er ho kjempeflink å hente ting og tang til oss. Og jubelen er stor da. Men ute vil ho bare ha den for seg selv og løpe løpe løpe løpe. Burde jeg da holde i langbåndet og dra ho inn? Blir jo ikke helt frivillig da.. HVa mener du?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

toya har en tendens t å sleppe det jeg kaster for apporten, f.eks en kong, eller ett eller annet... sleppe det forran beina mine..

noen råd om hvordan jeg skal få fjernet dette?

prøv å "plukke" øvelsen helt fra hverandre og lær inn hvert moment. Begynn med at hun skal holde apporten. det er mange som har gjort den feilen at de lærer inn hele øvelsen på en gang og da kan det bli en del sånn surr... Legg apporten i munnen hennes og ros når hun holder den. Når du er sikker på at dette kan hun nå, så går du videre på neste moment.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Min hund syns det er kjeeempe moro å løpe tulling rundt og rundt med gjenstanden vi har sagt hun skal hente. Etter at hun har løpt seg ferdig kommer hun bort til oss, og da gir ho den ikke frivillig men vil heller bare ha drakamp og erte. Innendørs er ho kjempeflink å hente ting og tang til oss. Og jubelen er stor da. Men ute vil ho bare ha den for seg selv og løpe løpe løpe løpe. Burde jeg da holde i langbåndet og dra ho inn? Blir jo ikke helt frivillig da.. HVa mener du?
Prøv heller å få henne inn til deg på eget initiativ. Lat som du holder på med noe kjempespennende, grav i bakken, sitt med ryggen til og ignorer at hun løper rundt som tulling. Hun vil ganske sikkert bli nysgjerrig på hva du holder på med, og komme bort for å se. Da kan du ha en skikkelig deilig godbit på lur, eller en leke hun er glad i slik at dere kan bytte, du får apportgjenstanden og hun får leken sin :)
Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg tenker nok litt annerledes omkring apportering. De fleste hunder er ikke som jaktlabber eller jaktspaniels at de har medfødte annlegg for å bringe tilbake og bære med et mykt grep. De fleste hunder må lære seg øvelsen trinn for trinn.

Jeg ønsker ikke at apportgjenstanden skal være morsom i seg - den skal kun være et middel for å oppnå noe bedre (ball, kamplek, mat, å få jage videre etc). Hunden skal lære spillereglene for hvordan den skal få tak i godis/lek eller hva du nå belønner med. Hunden skal ha lært å holde fast til jeg sier "takk" selv om jeg vifter med leker eller godis fremfor nesen på den.

Det er lett å få en hund til å springe etter saker som kastes, men det de fleste behøver å lære seg er å holde gjenstanden i et fast grep (uten å tygge/bytte grep), ta raskeste vei tilbake og å avlevere som vi ønsker.

Men jeg har nok mer bestemte meninger om hvordan en apportering skal se ut og er mer perfeksjonist enn de fleste...

Derfor er lekapportering et like dårlig alternativ som tvangsapportering om jeg skal komme nærmere min målsetning. Lær hunden heller hva du ønsker av den!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Kom på at en kanskje må være medlem i forumet for at lenken over skal fungere.

Her kommer innlegget, gjengitt med tillatelse fra forfatteren. Se også hennes hjemmeside: http://www.lakritsrem.net/

"Med Loka har jag haft avlämningsproblem, som klassiskt nybörjarfel antar jag. Embarassed Hon har alltså droppat apporterna på mina fötter. Alternativt har hon sprungit förbi och trippat omkring. Jag har inte vågat ryta i åt henne när hon sprungit förbi eftersom hon då spottade apporten. Lite struligt alltså. Däremot när man gått på linje har hon alltid kommit rakt in och lämnat i hand, konkurrensen där antar jag. Nåväl, massor med träning gällande avlämningarna har det blivit och jag har bestämt mig för att inte bråka med sättande eller liknande utan har i allafall till slut fått till snygga inlevereringar med raka ingångar och stående avlämningar. Men jag inser att jag börjat i fel ände.

För att undvika att göra samma fel med min nya hund har jag börjat i andra (den rätta) änden. Min strategi har varit (och är fortfarande eftersom vi fortfarande är mitt upp i den) att börja med avlämningarna innan jag skickar honom på några apporter. Kan hunden komma in, hålla fast och lämna av torde det vara plättlätt att lära in resterande moment relativt friktionsfritt. Eller? Rolling Eyes Samtliga moment har jag shapat fram med klicker.

1. Träna korrekta ingångar; jag vill att hunden ska söka upp min framsida/mitt ansikte och sätta sig rakt framför mig med kontakt. Detta har jag tränat på nära håll. När han föröstått vad jag vill så har jag försvårat genom att försöka vända mig ifrån honom så att han hela tiden har fått söka upp min framsida och sätta sig rakt där. När han klarat det har jag haft honom på lite längre avstånd, lös och ledig. När jag då kallat in har han automatiskt bjudit det beteendet som jag förstärkt honom för innan. Resultatet: en baklängeskedjad ingång med rätt position.

2. Nästa steg var att träna gripande av dummie. Han har ett stort intresse av dummiesarna bara sådär och det var inte svårt att shapa in ett gripande. Både från marken och från mina händer. Jag är noga med att inte sträcka fram och ge honom dummien, utan rör mig istället ifrån honom för att han ska sträcka sig efter och få suget efter dummien istället för att känna att den blir instoppad i munnen på honom.

3. Nu utökar jag tiden som han håller dummien i munnen efter övning 2. Jag presenterar dummien, han sträcker sig efter den och får sitt klick och sedan kommandot "tack", jag får vara snabb med handen, fånga dummien och han får sin godis. Detta har jag kört några gånger nu och jag kan redan öka tiden som han håller dummien i munnen innan det blir klick och "tack". Jag rör mig bakåt eftersom han lättare håller i den om han går än om jag tvingar honom att sitta stilla. Jag backar och han går således framför mig mot mig med dummien i munnen, precis som vid en framtida ingång.

4. Nästa steg kommer att vara att utöka kravet på fasthållandet ytterligare. När det fungerar bra kommer jag att utöka med störningar (distrahera med godis, en annan dummie osv).

5. Under hela tiden repeterar jag ingångarna med sättande framför mig i alla inkallningar jag övar dagligdags. Det beteendet befästs alltså mer och mer och blir bara positivt, varför sättandena blir snabba. När jag kallar in och vill ha hunden sittandes framför mig ställer jag mig bredbent, som jag gör när jag tar emot en apport. Vill jag ha hunden vid sidan om jag tränar tävlingslydnad eller liknande (kanske vill ha in hunden fot) står jag ihop med benen.

6. När han kan hålla fast trots störningarna kommer jag nog att sätta honom med dummien i munnen och kalla in. Då, förhoppningsvis, kommer han in och sätter sig framför mig, bjuder och håller fast dummien tills jag säger "tack".

7. Till sist, börjar jag träna apportering. Då blir det först linjetag och tecken. Får jag problem med inlevereringar och avlämningar då så får jag avbryta apporteringsträningen och gå tillbaka och träna avlämningarna.

Anledningen till att jag har valt att ha min nya hund sittandes i avlämningarna har varit att min äldre hund gärna trippade runt med apporten om jag inte tog den genast hon kom in. Det är lite störande och på en jakt kanske man har händerna fulla av annat vilt, kör en annan hund alternatit står med bössan. Alltså föredrar jag att hunden sätter sig och väntar. Det fungerar säkert att ha hunden ståendes också, bara den står still.

Puh, ett långt inlägg. Wink Men en förklaring hur jag har tränat/tränar mina hundar. Kanske kan ge någon en idé iaf. Vill också tillägga att jag klickertränade min äldre hund som valp också men inte i apporteringen då jag kände att jag var alltför grön inom klickerområdet för att våga mig på det."

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg tenker nok litt annerledes omkring apportering. De fleste hunder er ikke som jaktlabber eller jaktspaniels at de har medfødte annlegg for å bringe tilbake og bære med et mykt grep. De fleste hunder må lære seg øvelsen trinn for trinn.

Jeg ønsker ikke at apportgjenstanden skal være morsom i seg - den skal kun være et middel for å oppnå noe bedre (ball, kamplek, mat, å få jage videre etc). Hunden skal lære spillereglene for hvordan den skal få tak i godis/lek eller hva du nå belønner med. Hunden skal ha lært å holde fast til jeg sier "takk" selv om jeg vifter med leker eller godis fremfor nesen på den.

Det er lett å få en hund til å springe etter saker som kastes, men det de fleste behøver å lære seg er å holde gjenstanden i et fast grep (uten å tygge/bytte grep), ta raskeste vei tilbake og å avlevere som vi ønsker.

Men jeg har nok mer bestemte meninger om hvordan en apportering skal se ut og er mer perfeksjonist enn de fleste...

Derfor er lekapportering et like dårlig alternativ som tvangsapportering om jeg skal komme nærmere min målsetning. Lær hunden heller hva du ønsker av den!

Mener du at det er galt at hunden jobber for å apportere? At apporten er selve belønningen? Hvorfor vil du ikke at apporten (øvelsen, ikke gjenstanden) skal være morsom for hunden? Hvis det er nettopp å apportere hunden jobber for så vil jeg påstå at man får den sikreste apporten.

Du har nok rett i at jeg har "glemt" at de andre her ikke har jaktlabb eller spaniel, jeg vinkler det nok mye over i min sport og glemmer at alle ikke stiller med naturlige apportinstinkter.

Perfeksjonist på apport er jeg selv, da jeg trener det Johan B Steen ville kalt "avansert apportdressur". Det vil si (hvertfall i mitt lille hode) at jeg trener med dirigering på land og i vann, på avstand og fra alle vinkler og kan styre hunden over vann, i vann og på land uten å hjelpe hunden for mye. Det vil også si at hunden lyder fløytesignal som f.eks "stopp og se på meg" eller "kom inn", at hunden generelt må takle litt flere situasjoner enn de hundene som hopper over hinder med treapport. Perfeksjonist må jeg være når hunden skal kunne jobbe 200 m unna meg og bringe inn felt og skadeskutt fugl, mink eller hare. For å få til dette (altså en hund som apporterer med livet som innsats) mener jeg at selve apporten må være det hunden jobber for.

And here I go again, babler i vei om retrieverjakt som om alle i hele veriden vil lære jaktretrieving.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

charlotte: ja, det är stor skillnad mellan en retriever som hämtar dummies och en lydnadshund som ska apportera en träapport med stor precision. Så olika att det knappast går att jämföra. Men, jag tror också att det finns en stor poäng att lära alla hundar som ska apportera precis hur man ska göra innan man börjar kasta apporter och förvänta sig ett helt moment. Det allra säkraste sättet att göra det på är att låta apportföremålet vara neutralt, och låta hunden arbeta för förstärkare vi har kontroll över. En hund som är helt säker på vad den ska göra får för min del gärna apportera för apporterandets skull. Jag har lite olika krav kring apporteringen när det gäller min lydnadshund jämfört med min jakthund, men jag vill i alla fall att båda ska tycka att det viktigaste är att snabbt komma in till mig med ett stadigt grepp och hålla fast tills jag ger kommando om annat. Lydnadshunden lämnar av i utgångsställning medan cockern hoppar upp i famnen, men egentligen är det inte så mycket som skiljer. Båda hundarna älskar att hämta saker, men för att få kontroll och precision väljer jag att lära dem precis hur jag vill att de ska göra för att få förstärkare som jag har i fickan.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

charlotte: ja' date=' det är stor skillnad mellan en retriever som hämtar dummies och en lydnadshund som ska apportera en träapport med stor precision. Så olika att det knappast går att jämföra. Men, jag tror också att det finns en stor poäng att lära alla hundar som ska apportera precis hur man ska göra innan man börjar kasta apporter och förvänta sig ett helt moment. Det allra säkraste sättet att göra det på är att låta apportföremålet vara neutralt, och låta hunden arbeta för förstärkare vi har kontroll över. En hund som är helt säker på vad den ska göra får för min del gärna apportera för apporterandets skull. Jag har lite olika krav kring apporteringen när det gäller min lydnadshund jämfört med min jakthund, men jag vill i alla fall att båda ska tycka att det viktigaste är att snabbt komma in till mig med ett stadigt grepp och hålla fast tills jag ger kommando om annat. Lydnadshunden lämnar av i utgångsställning medan cockern hoppar upp i famnen, men egentligen är det inte så mycket som skiljer. Båda hundarna älskar att hämta saker, men för att få kontroll och precision väljer jag att lära dem precis hur jag vill att de ska göra för att få förstärkare som jag har i fickan.[/quote']

Du verden, her kom det en del som jeg ikke har tenkt på før nå. Det er godt jeg får se saken fra flere sider inne i mellom :twisted: Jeg synes det var et veldig godt svar, og det hele er ganske logisk når jeg tenker meg om. Jeg er nok litt priviligert som fikk gjennomført hele momenter i innlæringen (som fortsatt pågår) uten de større anstrengelsene. Største straffen hunden min får er hvis jeg henter apporten selv, og største belønningen for henne er å få apportere. Så dette utnytter jeg overalt. Jeg lærte inn hopp over hinder med apport som ekstern belønning, hvor man med en border collie kanskje måtte finne på en helt annen forsterker. Fin hjemmeside du har forresten!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Mener du at det er galt at hunden jobber for å apportere? At apporten er selve belønningen? Hvorfor vil du ikke at apporten (øvelsen' date=' ikke gjenstanden) skal være morsom for hunden? Hvis det er nettopp å apportere hunden jobber for så vil jeg påstå at man får den sikreste apporten. [/quote']

Tror at Fanny har svart bedre på dine spørsmål enn jeg kunne gjort selv!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Arkivert

Dette emnet er nå arkivert og stengt for flere svar

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Hei! Med straff mener jeg noe som avbryter og på sikt reduserer den uønskede adferden. Hva det er og hvor hard straffen er vil selvsagt avhenge av hund og situasjon. For mitt eget vedkommende er det i en del tilfeller nok med et bestemt "nei" for å avbryte stirringen. Men det er jo per def straff det også. Ja, leash-pop kan funke på noen hunder, men i slike situasjoner er min erfaring at man også bør være litt forsiktig med det, da leash-pop faktisk også kan trigge utagering.   Ja, enig i det du sier om å bruke metode som kan utvikle stress ved passering. Det er også noe av grunnen til at jeg bruker motbetinging når avstanden er stor nok. Jeg har forøvrig god erfaring med å benytte motbetinging på langt mindre avstand etter å ha straffet tidligere. Dermed unngår man også stress og at hunden assosierer motgående hunder med noe negativt.   PS! Veldig bra jobbet at det har funket for deg kun med motbetinging.
    • Jeg tenker det kommer an på hunden. ..og hva du mener med straff. Er det en innarbeidet lyd som indikerer avbryt, ellers..? Hva ellers?  Fra YouTube ser det ut som såkalt "leash pop" fungerer på mange hunder. Det finnes jo mange grader av det, det trenger ikke være så kraftig at det gjør vondt, og det kan fungere som Caesar Millans: "Tssscht!" for å få kontakt på en måte som ikke fungerer som belønningsmarkør, men advarsel om at nå blir jeg sur og det blir kjip stemning her? Mange hunder tar det til seg at fører er misfornøyd. Mer interessant å gjøre fører happy. Så er det andre hunder som ikke kunne brydd seg mindre om det.  Personlig er jeg skeptisk til å gjøre noe hunden kan utvikle stress ifbm passeringer av. Motbetinging har alltid fungert for meg, men det kan som du sier ta tid, og jeg vet om TO meget erfarne som ikke har lykkes med den metoden på sine hunder selv etter to år med konsekvent trening, så 🤷🏼‍♀️ Privattimer med erfaren instruktør?    Edit: Av alternativ adferd virker sitt litt kjedelig. Hvor mye begeistring og belønning er hunden vant med at en plain sitt utløser? Jobbe den opp litt om det har gått rutine i den?
    • Hei! Slik jeg ser det er det i hovedsak tre metoder hvis man har passeringsproblemer: 1) motbetinging/sladring, 2) alternativ adferd (f eks sitt eller fot), 3) straffe uønsket adferd (f eks straffe/avbryte stirring, da det gjerne er steget før utagering). 2) og 3) kan selvsagt overlappe, f eks om man vil kreve en alternativ adferd. Men så til spørsmålet: Er motbetinging uforenlig med å straffe uønsket adferd? I utgangspunktet skjønner jeg at man vil svare at metodene er helt uforenlige. Jeg mener at motbetinging i utgangspunktet er en fantastisk metode, uten risikoen for uønskede "bivirkninger" hvis det gjøres riktig. Problemet med motbetinging er at det tar lang tid å komme i mål og i hverdagen vil man gjerne, selvsagt litt avhengig av hvor man bor, møte en hund som er så nær at motbetinging ikke funker. I disse tilfellene vil jeg heller avbryte/straffe stirring for å være i forkant, og så kreve at hunden min følger meg forbi, og deretter belønne rett adferd når fokuset er på meg. Dette kan virke som nærmest det motsatte av motbetinging, men det er stor forskjell på å se/registrere den andre hunden og å stirre på den. Når avstanden er stor nok vil jeg imidlertid benytte motbetinging for å passere. Tenker dere at jeg kombinerer metoder som er uforenlige? Burde jeg heller bruke kun én av dem?
    • En han. Har merket meg at andelen testosteron på kurs og trening er påfallende mye lavere enn østrogen. Ofte er det eneste testosteronet til stede i følge med sin mykere halvdel, som har dratt dem dit. Resten av testosteronet kom ferdig utlært og er ute med hundene løse i parken, hilser på fremmede i bånd, og deler villig sin ekspertise med random damer som antakelig ikke kan like mye om hund som dem selv.  #notallmen men når den taggen føles nødvendig..
    • Jeg er ute og går tur med hunden min i belte. Det er mellom 2-3 m. langt og gjør at jeg har god kontroll på henne. Hun går stort sett fint og rolig ved siden av meg. Hun kan trekke litt i begynnelsen da hun har høy energi, men ellers rolig og fint kroppspråk.  Jeg ser en fyr som kjører sikk sakk i veien på skateboard med en bulldog/boxer. Hunden stopper opp og bjeffer på min. Som den ansvarlige hundeeieren jeg er går jeg inn en sidevei for å vente på at de passerer på hovedveien. "Er hun ikke gira?" "Er det tispe?" "Dette er gutt. Han er ikke farlig?" Han spør igjen to ganger om hun ikke er gira. Jeg har sagt at hundene har møtt hverandre før og det ikke er en god match og at avstand over greit.  Hundene er tydelig usikre på hverandre og viser det gjennom kroppsspråket sitt. Dette er ikke situasjonen for å hilse. Begge hundene er i bånd. Det var forøvrig flere mennesker rundt og en vei det også ferdes mye biler fra folkene som bor der. Hvorfor så vanskelig å lese situasjonen? Eller ser jeg flere som går tur og snakker i mobil, eller med headset som stenger ute lyd og er i egen verden. Det mest frustrerende er kanskje de som snakker i tlf. som stopper midt i veien (som forøvrig er trang) med hunden sin slik at du bare må vente på at de ser deg og dere blir enige på en eller annen klønete måte om hvordan passeringen blir.  For egen og andre sin del forsøker jeg å være oppmerksom på både egen hund og omgivelser på tur. Da blir det hyggeligere og enklere for alle andre.  Sånn, det var dagens utblåsing for egen del. 
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...