Gå til innhold
Hundesonen.no

Gos d´Atura Català


Ingvild
 Share

Recommended Posts

Info om rasen, hentet fra kennel Marengo - http://www.marengo.se:

En medelstor vallhund som ursprungligen kommer från Katalonien i Spanien. Troligen resultatet av korsningar mellan inhemska hundar från landet och de som kom med Romarna.

Man kan klassificera den tillsammans med andra vallhundar i Europa, tex. old english sheepdog från England, berger des pyrénées och briard från Frankrike, bergamasco från Italien och cão da serra de aires från Portugal.

På den tiden användes inte ordet ras och värdet låg inte i utseendet, utan i hundens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter. Rasen anses ha ändrats i mycket liten omfattning sedan sitt ursprung. Den har utfört sina uppgifter i de katalonska pyrenéerna och har vunnit respekt hos herdarna som den bästa hunden för vallning av både kor och får. Det är en duglig vakthund och trots att den inte är aggressiv, vaktar den det som den anser som sitt.

Den katalanska vallhunden blev erkänd som ras när den deltog på den internationella utställningen i Barcelona 1929.

Sedan dess har den blivit introducerad som arbetshund likväl som sällskapshund i flera länder världen över. I Sydamerika och Israel som vallare, i Holland, Belgien, Italien och Tyskland som sällskapshund, vilket visar att den anpassar sig och lever ett gott liv lika bra i hus som på gård. En ny arbetsuppgift är under utveckling i Schweiz som räddningshund i bergen.

Standard för Katalansk vallhund/Gos d´Atura Català

Historia

Hund som härstammar från de Katalanska pyrenéerna, den är spridd till alla boskapsområden i Katalonien, genom sin uppgift att valla.

I Helhetsintryck och karaktär

Beskrivning: Sansad, alert och intelligent med ett ädelt uttryck, lugn och känslig, hängiven den flock den blivit anförtrodd. Den undviker främlingar, vilket kan få den att verka vara osocial eller blyg. Det är en duglig vakthund. Motståndskraftig mot värme, kyla och andra extrema omständigheter. Sparsam utfodring är tillräckligt, även för arbete under dessa omständigheter.

Mankhöjd: Mellan 47-55 cm för hundar och mellan 45-53 cm för tikar.

Storlek (proportioner): välbalanserad, välformad, medelstor med en vacker päls. Något längre än sin mankhöjd, ungefär i proportion 9 till 8.

Användningsområde: Det är i sitt vallningsarbete som hunden visar sitt rätta jag. Den lyder inte bara sin förare utan fattar egna nödvändiga beslut och ledsagar sin flock med förvånansvärd lätthet, så att inget djur blir separerat från flocken. Den kan också användas som vakthund tack vare sitt mod och sin tapperhet. På grund av sin storlek, den vackra pälsen, sin intelligens och lojalitet till sin ägare är den också uppskattad som sällskapshund.

II Huvud

Allmänt intryck: Kraftigt huvud men ej tungt, aningen konvex och vid vid basen, välproportionerligt med resten av kroppen. Proportion skalle-nos, 4:3.

Skalle: Aningen längre än brett, med en klart markerad fåra på den främre tredjedelen som sedan plattas ut och bildar en kam fram till nackknölen. Nackknölen är uttalad. Den övre profilen av skallen är något välvd men det kan vara något mindre uttalat på ett mindre område mitt på huvudet. Pannbenets hålrum skall vara välutvecklade på längden såväl som på bredden. Välmarkerade ögonbrynsbågar.

Stop: Väl synligt men ej för uttalat.

Nosparti: Rakt, ganska kort, som en avkortad kon med rundade kanter.

Nosspegel: Rak, i proportion med huvudet, alltid svart.

Läppar: Ganska tjocka, strama, nästan raka utan hängande veck i mungipan. Kraftigt pigmenterade svart. Gommen skall helst också vara pigmenterad svart.

Tänder: Kraftiga, stora och vita, saxbett. Filade hörntänder är tillåtet på arbetande hundar.

Ögon: Välöppnade, uttrycksfulla med en alert och intelligent blick, rundade, mörk bärnstensfärg med svarta ögonlockskanter.

Öron: Högt satta, triangulära, tunna och spetsiga. Mjuka vid basen och inte tjocka. Hängande öron faller tätt intill huvudet. Relation mellan längd och bredd 8:10. Täckta med lång päls som bildar fransar. Kuperade öron accepteras på arbetande hundar.

III Nacke

Kraftfull, fast, muskulös, ganska kort men med proportioner som tillåter god rörlighet. Väl ansatt mot skulderbladen.

IV Kropp

Helhetsintryck: Aningen långsträckt, stark och muskulös. Ger ett intryck av styrka och rörlighet.

Manke: Väl synlig

Rygg: Rak överlinje, ej välvd. Aningen högre, lika eller något lägre över korset än över manken. Korset ser dock nästan alltid högre ut på grund av den myckna pälsen.

Kors: Kraftigt, muskulärt, lätt sluttande.

Bröstkorg: Bred, välutvecklad, djup ned till armbågarna. Väl rundade revben, ej flata, för att tillåta full lungkapacitet för arbete.

Underlinje och flank: Underlinjen aningen uppdragen med kort, stark och välutvecklad flank.

V Svans

Mer eller mindre lågt placerad. Den kan vara lång - aningen längre än ned till hasen, eller kort - ej längre än 10 cm. Det förekommer svanslösa individer och kuperad svans är tillåten på arbetande hundar. Vid lugnt tillstånd hänger den bara ner, i rörelse lyfts svansen glatt, men aldrig rullad över ryggen. Svansen är kraftigt behårad med lång aningen vågig päls.

VI Framparti

Helhetsintryck: Kraftiga, torra och raka framben med kraftiga tassar sedda framifrån eller från sidan.

Proportioner: Avståndet mellan armbågen och manken skall ungefär vara lika som avståndet mellan armbågen och marken.

Skuldror: Kraftiga och muskulösa, aningen sluttande.

Överarm: Kraftiga och muskulösa, med parallella armbågar, varken inåt- eller utåtvridna. Riktigt tätt emot kroppen. Vinkel mellan skuldra och överarm är ungefär 1100

Underarm: Lodrät, stark, väl anpassad för arbete. Vinkel mellan över- och underarm ca 1350

Handlov: Ganska kort, följer samma lodräta linje som underarmen.

Framtassar: Ovala med svarta hårda trampdynor. Huden mellan trampdynorna är hårbeklädda med svarta kraftiga klor.

VII Bakparti

Kraftigt, muskulöst med kraftiga tassar, skall ge ett intryck av kraft och vighet.

Lår: Långa, breda och muskulösa med kraftig benstomme. Lårben-höftbens vinkel skall vara ca 1150

Skenben: Kraftig muskulatur på god benstomme. Vinkel mellan lårben och skenben skall vara ca 1200

Has: Ganska låga, parallella och raka. Hasvinkel ca 1400

Mellanfot: Ganska korta, starka och raka.

Baktassar: Lika som fram men med dubbla sporrar med ben, lågt placerade, fästade till den inre tån med hud.

VIII Rörelser

IX Hud

Ganska tjock, stramt åtliggande på huvud och kropp, väl pigmenterad.

X Päls

Pälsen skall vara lång, slät eller en aning vågig. Sträv med riklig underull, speciellt på bakpartiet. På huvudet bildas skägg, mustascher och ögonbryn som ej inverkar på synen. Svansen är väl behårad liksom benen. Fällningen är uppdelad i två omgångar, först fälls den främre delen, vilket ger hunden ett intryck av att vara två olika individer, sen fälls den bakre delen och hunden blir enhetlig igen.

XI Färg

På håll ser de flesta hundar enfärgade ut men om man kommer närmare, ser man att det är en blandning av hårstrån i olika färgnyanser. Det kan vara från ljus beige till brunt, ljus guldgul till rött och ljus silvergrå till svart. Alla färgvarianterna kan vara blandade med mer eller mindre grått, ofta är nyanserna något ljusare på benen.

Fawn: Från ljusa, medium till mörka nyanser, med mer eller mindre grått och mer eller mindre röda toner. Mörkare partier som ger intryck av ”charboné” är helt korrekt.

Sand: Från mycket ljusa toner till mörka, med mer eller mindre grått. De ljusaste individerna kan nästan se vita ut och de mörkaste ser nästan tigrerade ut.

Grå: En blandning av vita, grå och svarta hårstrån. Med toner från mycket ljust, nästan ”silvervit”, till mycket mörkt, i det närmaste svart med enstaka vita strån.

Det finns också individer som har en blandning av svart, röd eller fawn som dominerar på olika partier, vilket mest ger intryck av black and tan.

Varken svarta eller vita fläckar är tillåtet, dock kan enstaka vita hårstrån som sitter i en liten samling på bröstet accepteras, eller på ovansidan på tårna. Klorna ska dock alltid vara svarta.

XII Fel

Allvarliga fel: Flat skalle eller skalle utan fåra. Rosenöron eller felplacerade öron, för tjockt öronbrosk, för långa eller utstickande öron. Ljusa ögon. Avsaknad av två premolarer, litet överbett.

Svankrygg. Utåt eller inåtvridna ben och tassar. Mer än en vit klo. Avsaknad av ben i dubbel sporrarna eller enkelsporre.

Diskvalificerande fel: Dålig pigmentering på läppar, nosspegeln, ögonlock eller gom. Brun nosspegel. Blå ögon. Vita fläckar. Avsaknad av fler än två premolarer eller vilka två andra tänder som helst. Svansen ringlad över ryggen. Avsaknad av dubbelsporrar eller avsaknad av hud mellan tårna. Alla klor vita. Mer än tre cm över eller under standard storlek. Huvud som en berger des pyrénées eller briard. Över- eller underbett.

Kommentarer: (öron, svans eller avkortade hörntänder). Hundar som ej är arbetande tillåts över huvudtaget inte vara kuperade. De välpigmenterande nyanserna på pälsfärgerna föredras. Hanhundar skall ha normalt placerade testiklar.

Bilder:

Hentet fra http://www.tassen.se/Valkommen.htm:

MH2.jpg

http://www.tassen.se/images/Gos/Dschowos.jpg

http://www.tassen.se/Foton.htm

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gjest
Skriv svar til emnet...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Personlig er jeg veldig glad i bichon-rasene, selv om de krever litt klipping og børsting. Med riktig sosialisering og trening så er de fine familiehunder som kan være med på det meste. Om dere lener mot spaniel så synes jeg personlig at springeren er et bedre valg. Cockeren og de mindre (king charles og cavalier) har mye helseproblemer. De er fine familiehunder, men krever også litt pelsstell. Shetland sheepdog kan være et alternativ. Hvis dere ikke vil ha pelsstell i det hele tatt så ta en titt på dansk/svensk gårdshund. De kan bjeffe når det kommer besøk, går folk på veien, osv. men ikke noe mer enn de fleste andre små raser. De er glatthåret, men røyter da korte hår minst et par ganger i året, som er normalt for alle røytende raser. De er aktive og trenger både fysisk og mental aktivisering, og kan kanskje minne litt om beagle hvis det er utseende som trekker der. Mellompuddel eller dvergpuddel er morsomme og allsidige hunder, de må klippes/børstes.
    • Takk for utfyllende svar og gode råd!  Hvis vi skulle se på en mindre hund, er det noen raser du vil anbefale da?   Hvis vi lener mot spaniel: vil en cocker spaniel eller springer spaniel være et bedre valg? 
    • Har jobbet i kafé tidligere, og etter det jeg kan huske så benyttet vi oss av et spesifikt middel for å bløtlegge bestikk i noen minutter før steamer. Het vel «Dip-It» eller noe sånt.
    • Det ser jo ut som at det virker å bruke strup, men jeg ønsker ikke å bruke det på hundene mine uansett. Mykere metoder tar nok lengre tid, og krever sikkert mer av meg som hundefører, men jeg ønsker heller å legge inn den innsatsen enn å påføre smerte på hundene mine. Hva forskning sier er ikke så relevant for meg, når jeg ser at jeg klarer å oppnå det jeg ønsker uten å bruke brutale metoder så gjør jeg selvsagt det.  Ingen av mine hunder er enkle typer, så når det går an å få de til å fungere godt uten bruk av vold så tenker jeg det skal være mulig for de fleste. 
    • Det er veldig lenge siden jeg har brukt noe slik(da jeg gikk på folkehøyskole for 20+ år siden). Men jeg husker at man skulle skylle før man satte inn i maskinen. Jeg fant også dette, om det er til noe hjelp; Oppvaskmaskin til industri: Slik får du best resultat - Machine Products Storkjøkken AS
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...