Gå til innhold
Hundesonen.no

Til NS og andre ikke klikkere!


Djervekvinnen

Recommended Posts

Rent praktiskt i träningen spelar det roll vad vi fokuserar på. Naturligtvis. Men det är naturligtvis vad vi konkret gör som spelar störst roll. Vad hunden uppfattar är ganska ointressant, det är förändringen i beteende som är viktigt. Utebliven förstärkning är per definition inte alls straff, om ett tidigare förstärkt beteende inte längre förstärks utsätts beteendet för extinktionsbetingelser (om vi ska vara precisa). Extinktionsbetingelser kan naturligtvis leda till ett visst obehag för hunden, frustration är ju en vanlig bieffekt, men det är oprecist att kalla utebliven förstärkning för straff i en läringspsykologisk diskussion.

Ja. Straff är en naturlig del av inlärning, vi kommer aldrig undan det, och det var jag också noga med att poängtera i mitt inlägg. Däremot behöver vi inte fokusera på det, och det var också min poäng. Många har svårt att släppa gamla vanor, och vill gärna att oönskat beteende ska leda till en konsekvens, och får därmed fel fokus i träningen..

Ja selvfølgelig er hundens atferd styrt av de konsekvenser den utsettes for. Da er det viktig hva den opplever og hvorden den tolker og reagerer på konsekvensene. Så at hvordan hunden opplever det er viktigst. Ingen tivl om det. Joda utebliven forventet belønning er straff..negativ straff. Får du ikke lønning du forventer, så opplever du det som straff. Den forbindelsen er helt klar. Står du og venter og i trafikken og får gult lys, og så er det noen som nekter deg i å kjøre videre når det grønne lyset kommer...det er også straff. Forbrytere setter i fengsel. Frihetsberøvelse/timeout er straff.

Henger man seg ensidig opp i at straff er rykk i bånd og slikt forstår jeg deg men det tror jeg ikke du gjør egentlig.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

  • Svar 85
  • Created
  • Siste svar

Ja selvfølgelig er hundens atferd styrt av de konsekvenser den utsettes for. Da er det viktig hva den opplever og hvorden den tolker og reagerer på konsekvensene. Så at hvordan hunden opplever det er viktigst. Ingen tivl om det. Joda utebliven forventet belønning er straff..negativ straff. Får du ikke lønning du forventer, så opplever du det som straff. Den forbindelsen er helt klar. Står du og venter og i trafikken og får gult lys, og så er det noen som nekter deg i å kjøre videre når det grønne lyset kommer...det er også straff. Forbrytere setter i fengsel. Frihetsberøvelse/timeout er straff.

Henger man seg ensidig opp i at straff er rykk i bånd og slikt forstår jeg deg men det tror jeg ikke du gjør egentlig.

Vi får väl bli eniga om att vi är oeniga då. Utebliven förstärkning är inte straff om vi inte tar bort någonting ur situationen (matskål, uppmärksamhet, frihet etc.).

Tänk dig att mina hundar är vana vid att få mat klockan sex, och de varje dag fem i sex börjar springa runt och pipa. En dag bestämmer jag mig för att bara sitta kvar vid datorn istället för att ge dem mat. Då utstätts beteendet för extinktion. Det fick ingen konsekvens, och är således inte negativt straff.

En annan situation. Jag kelar med min valp, och den biter mig lätt i handen. Plötsligt tar han i för hårt, och jag får ont. Jag reser mig då genast upp och avslutar den trevliga stunden. Nu pratar vi om negativt straff (om beteendet dessutom blir mindre sannolikt). Jag tog bort någonting ur situationen.

Exempel tre. En hund har för vana att skälla i hundgården. Matte har tidigare haft för vana att stick ut huvudet ur fönstret och käfta på hunden när den skäller. Ändå har beteendet bara blivit värre och mor börjar fundera på om det inte egentligen är så att uppmärksamheten förstärker beteendet. Därför slutar hon att ge uppmärksamhet åt beteendet, och håller sig inomhus så länge hunden skäller. Beteendet minskar, det blev utsatt för extinktion.

Jämför:

Jag tränar targetstick med Missy. Ibland biter hon i pinnen istället för att bara dutta med näsan. Jag kan välja att inte belöna de gånger hon biter, utan bara klicka när hon duttar med näsan. Eftersom jag tidigare belönat gripande (apportering), men nu inte gör det försvinner beteendet mer och mer. Det har utsatts för extinktion. Jag kan också välja att använda mig av negativt straff. Då tar jag targetsticken bakom ryggen direkt varje gång hon biter i den och håller den där i några sekunder. Jag tog bort någonting hunden vill ha, targetsticken som är vägen till förstärkning, och beteendet minskar i frekvens.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Vennligst hold dere til emnet :D Eller jeg kan dele det for dere' date=' dersom dere vil diskutere videre.[/quote']

Ja, tack dela. Så blir det mer överskådligt :D

/Fanny, som inte har en aning om vad ursprungsfrågan var

Lenke til kommentar
Del på andre sider

æ bruke ikke klikker' date=' da sean ikke liker lyden[/quote']

selve treningen med klikker eller klikkertrening? :D For klikkertrening handler ikke om den lille boksen som sier "klikK" :wink: Man kan fint trene klikkertrening uten. Du kan også prøve å dempe lyden av klikket ved å klikke med den i lommen, inni en pute eller på andre måter dempe lyden, og når hunden er blitt vant til lyden, og forstått at lyden bare er positivt (= belønning er på vei!), så vil det nok gå bra :D

Sorry, dette hadde lite om emnet å gjøre, men jeg bare måtte svare:oops:

Lenke til kommentar
Del på andre sider

æ bruke ikke klikker' date=' da sean ikke liker lyden[/quote']

ja, riktig som Benedicte sier. også finnes det klikkere med forskjellig lyd, og lydnivå. Selv bruker jeg korrigering :)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Arkivert

Dette emnet er nå arkivert og stengt for flere svar

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive



  • Nye innlegg

    • Jeg er ute og går tur med hunden min i belte. Det er mellom 2-3 m. langt og gjør at jeg har god kontroll på henne. Hun går stort sett fint og rolig ved siden av meg. Hun kan trekke litt i begynnelsen da hun har høy energi, men ellers rolig og fint kroppspråk.  Jeg ser en fyr som kjører sikk sakk i veien på skateboard med en bulldog/boxer. Hunden stopper opp og bjeffer på min. Som den ansvarlige hundeeieren jeg er går jeg inn en sidevei for å vente på at de passerer på hovedveien. "Er hun ikke gira?" "Er det tispe?" "Dette er gutt. Han er ikke farlig?" Han spør igjen to ganger om hun ikke er gira. Jeg har sagt at hundene har møtt hverandre før og det ikke er en god match og at avstand over greit.  Hundene er tydelig usikre på hverandre og viser det gjennom kroppsspråket sitt. Dette er ikke situasjonen for å hilse. Begge hundene er i bånd. Det var forøvrig flere mennesker rundt og en vei det også ferdes mye biler fra folkene som bor der. Hvorfor så vanskelig å lese situasjonen? Eller ser jeg flere som går tur og snakker i mobil, eller med headset som stenger ute lyd og er i egen verden. Det mest frustrerende er kanskje de som snakker i tlf. som stopper midt i veien (som forøvrig er trang) med hunden sin slik at du bare må vente på at de ser deg og dere blir enige på en eller annen klønete måte om hvordan passeringen blir.  For egen og andre sin del forsøker jeg å være oppmerksom på både egen hund og omgivelser på tur. Da blir det hyggeligere og enklere for alle andre.  Sånn, det var dagens utblåsing for egen del. 
    • Hei! Vi har nå fått svar fra dyrlegen - han hadde ikke kronisk betennelse i bukspyttkjertelen. Rart med det, for jeg ble nesten litt skuffet. Nå vet vi jo ikke hvorfor han stadig har slimete avføring, men kan kanskje utelukke at det har noe med fettinnholdet i maten å gjøre.  Skal snakke med dyrlege om vi kanskje kan sjekke for IBD. Vil jo i alle fall prøve å ha mest riktig tørrfor. Han har jo ikke hatt noen "alvorlige" hendelser med tørrforet han går på nå (gastrointestinal low fat), men det er stadig ganske løs og slimete avføring. Kanskje vi skulle forsøkt å bytte...
    • Noterer en nydelig dag med no stress. Virker som lysterapi, magnesium og lakseolje begynner virke. Ble bekymret da han begynte trekke i selen i forrigårs. Han har gått så naturlig pent i bånd hele tiden, som om programvaren var preinstallert da han kom ut av esken. I forrigårs begynte han plutselig trekke med viten og vilje. Flaks da, at vi hadde en privattime i går.  Hjemmeleksen vi fikk, med metoden for å reinforce krav om å holde seg bak skotuppene mine, den er litt i konflikt med stress-ned-prosjektet vårt, fordi Ede går høyt i stress når hans autonomitet blir utfordret. Peser og får virkelig vondt av det. Å bli stilt absolutte krav til er noe annet for ham å forholde seg til enn å bli tilbudt frivillige oppgaver mot god betaling.  Fordi jeg måtte ta en selvstendig avgjørelse i hva jeg oppfatter som et dilemma: belaste det nevroendokrine stressystemet ved å kreve disiplin i halsbånd, eller prioritere stress-ned-prosjektet, så valgte jeg utsette hjemmeleksene og gå rolig tur med "ikke trekke" og "ikke gå i veien for meg" som eneste krav, og så være veldig bevisst på å bare belønne når han selvstendig gjør de riktige valgene uten å bli bedt, uten godbit i hånda eller hånda i lomma.  Jeg har nemlig ikke nok erfaring til å føle meg sikker på å klare gjennomføre hjemmeleksene fra privattimen alene uten å forårsake mer stress på det endokrine systemet hans enn godt er.  Det viste seg å være en god vurdering. Foruten noen få barnlige byks av glede som i korte øyeblikk strammet båndet mer enn akseptabelt, så var Ede SÅ flink og rooolig og grei hele veien. Naturlig slak line. Når han vimser bytter han i de aller fleste tilfellene side bak meg. Kun noen få uakseptable avskjæringer rett foran meg, og de kom helt på slutten av turen, tett på hverandre, antakelig fordi han er sliten og i bakhodet husker at det der var måten å få bli plukket opp i bæreslynge på. Han velger å gå pent og pyntelig på min venstre side mesteparten av tiden, uten å forvente belønning for det. Det går nå an å hale tiden ganske lenge uten at det stresser ham når han selv velger å gå fot for å se om det kommer en utbetaling. Selv hjemveien gikk rolig og avslappet. Først 10 meter fra porten hjemme kom første stressutbrudd med trekking. Gladstress de siste meterne av en timelang spasertur i mitt tempo. En klar forbedring. Han ble skuffa og såret av grensesettingen de siste meterne, for det virket helt sykt autoritært og tyrannisk og uten mål og mening for ham å bli hindret i å gladbykse gjennom porten og døren, inn til godis og myk og varm seng, men han tok det til seg at kravet "ikke trekk" gjelder de siste meterne av turen også. Ingen raptus da vi kom inn heller. Det var en milepæl. Bare la seg rolig og pyntelig til å sove. Perfect day. ..og det er før vi har fått noen CBD i posten.  Vi fikk forøvrig mail om å huske båndtvang fra i dag. Det har Edeward tydeligvis fått med seg.  Snudde seg utålmodig mot lykkeland mens muttern fomlet med kamera:   Oppdaget at muttern begikk en kriminell handling!! Reiste seg og kom inn hver gang muttern forsøkte gå lenger unna enn båndlengden for å få tatt et godt bilde. Her har han til slutt gitt opp å få muttern på rett kjøl og bare håper hun får tatt det ***** bildet før han svimer av i bekymring for å bli tatt og få et kriminelt rulleblad. Genetikk er ingen spøk. Ede identifiserer seg som sikkerhetspersonell og tjenestehund, og han tar de oppgavene alvorlig.   
    • Ja ikke den største oppfinnelsen 😂 Men kanskje noen hadde erfaringer å komme med; kanskje de elsker det kanskje hunden ble dårlig i magen på det. Kanskje det er bløtere enn annen v&h, kanskje noen opplever å måtte fôre dobbelt så mye på det som på en annen variant. Kanskje noen var superfornøyd og andre missfornøyd. I want to know it all 😂
    • Det finnes alltid unntak, men det bør aldri være grunnlag for anbefaling av en rase. Vil man helst ikke ha lyd/røyting/whatever så velger man en rase som vanligvis ikke har tendensene til det. Oppdragelse, trening og miljø kan påvirke, men genetikken kan ikke overstyres. Lyd på riesen er ingen overraskelse for meg, det er jo en hund med mye driv.
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...