Gå til innhold
Hundesonen.no

Ha aldri på halsbandet i bilen!


Imre

Recommended Posts

Kopierer fra bloggen min da jeg ikke orker å skrive det en gang til. Håper det går bra å lese svensk:

Jag höll på att förlora Zorro i går

och det hade varit mitt fel om han dött

Jag vet inte hur dum man får vara, men jag har gjort på detta vis i alla de åren jag har haft hundar och det har aldrig hänt något - förens i går.

Av olika orsaker har jag haft kedjestryp på Zorro. Dels för att han är lite för social när det kommer till att möta folk och hundar så jag har haft svårt för att hålla igen honom när jag inte varit förberedd på utfallen. Därför har jag haft kedjestryp samtidg som jag har jobbat med dessa problemen parallellt. Och vi har nått stora framgångar. Sen har han haft lite problem med att sitta kvar i buren när vi öppnat dörren så halsbandet har fått sitta på så vi har haft något att ta tag i i fall han skulle rusa ur. Men nu sitter han fint kvar i 99,5 av 100 fall.

Men det var en parantes.

När vi åkte hem från sökträningen i går började Zorro plötsligt att skrika bak i bilen och jag var nästan säker på att han hade satt fast en tass eller liknande någon stans i buren. Tyvärr kunde jag inte stanna på en gång, det var 90 väg och jag hade bil bakom mig. Men efter några 100 m (som kändes som en mil) kunde jag stanna i en korsning.

När jag kommer ut och kollar bak i bilen så har ringen till kedjan satt sig fast i buret och håller på att kväva min hund!

Fy f** vad rädd jag blev för jag fick inte loss den! Och det bara gurglade i hunden. Jag försökte dytta på honom så att kedjan blev slak men han bara stretade emot. Gissa om det gick många tankar i genom mitt huvude där och då medan jag försökte komma på om vi hade en avbitar tång eller hammare i bilen. Hur jag än gjorde så fick jag inte loss halsbandet från buret!!

Funderade på att försökta stanna någon bil och hoppas på att det var en stark karl i den som kunde hjälpa mig, men det kom inga bilar. Paniken steg och både jag och hunden blev mer och mer rädda. Till slut kom jag på att jag har spårapporter i bilen så jag tog en slutapport och slog på ringen.

OCH DEN LOSSNADE!!!!

Fy fan vad glad jag blev och allt var ok med Zorro!!!! Min älskade bästa vän! Tänk om jag hade förlorat honom där.

Jag kommer ALDRIG till att använda kedjestryp på honom igen och jag kommer aldrig ha på något halsband i bilen igen!

Jag vet inte varför, men jag har aldrig ens tanken på att något sånt kan hända när hunden sitter i bilburen *slår mig själv i hunvudet med en tidning*

Men det har alltid varit en självklarhet att ta av halbandet när man slipper hunden lös för att leka med andra hunder,

Men jag har lärt min läxa nu och hoppas att andra följer efter så att det inte händer med någon mer hund.

När jag åkte därifrån märkte jag att jag nog tagit i så att jag har fått en sträckning eller så i axeln för den värker, fast det gör inte så mycket då min älskling lever!!

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Ja og jeg må si at jeg er veldig glad at det skjedde da og ikke mens han ventet i bilen under runderingstreningen. Blir jo lett att hunden må vente i bilen et par timer dag, ofte et stykke fra der vi trener

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Ja og jeg må si at jeg er veldig glad at det skjedde da og ikke mens han ventet i bilen under runderingstreningen. Blir jo lett att hunden må vente i bilen et par timer dag, ofte et stykke fra der vi trener

Ja, det er sant..

Utrolig mye skummelt som kan skje. :lol: Ting som man ikke tenker over..

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg skjønte ikke helt hvor han hang seg fast da. Bra det gikk bra da. Er vanskelig å kjøre uten halsbånd på Blondie.

1. Hun skal alltid ta potene på halsbåndet når jeg tar det på, så det er vanskelig å få det på henne.

2. Hun liker ikke å kjøre bil så med en gang jeg skal bak for å ta henne ut så nærmest løper hun og presser seg ut av buret.

Så hvordan jeg skal gjøre det med henne det vet jeg ikke...

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Han festet öglen til kjettinghalsbandet mellom 2 sprinkler i buret.

Når det gjelder å hoppe ut av buret så MÅ du läre henne at hun ikke får hoppe ut uten lov. For tenk om det skulle hende noe at dere feks får stopp på bilen langs en traffikert vei og du må ta ut hunden. Det er fort gjort at hun blir påkjört om hun ruser ut. Tren mye på sitt og bli i dagliglivet og inför det til buret etterhvert.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Tidligere treningskompis har hendt det samme med. Det gikk heldigvis bra da også, men den gang måtte det en tang til. Eieren satt inni buret til en hund i vill panikk og rett og slett brukte sin egen kroppsvekt for å hindre hunden i å dra kjede strammere.

Ikke kult :lol:

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Han festet öglen til kjettinghalsbandet mellom 2 sprinkler i buret.

Når det gjelder å hoppe ut av buret så MÅ du läre henne at hun ikke får hoppe ut uten lov. For tenk om det skulle hende noe at dere feks får stopp på bilen langs en traffikert vei og du må ta ut hunden. Det er fort gjort at hun blir påkjört om hun ruser ut. Tren mye på sitt og bli i dagliglivet og inför det til buret etterhvert.

Sprinklene i vårt bur er ganske store da... Blondie klarer ikke å dra så stramt at hun kveler seg selv tror jeg. Men jeg skal begynne å øve mye.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg tror at Nrim mener at selv om hunden din ikke liker å kjöre bil så skal du ikke tillate henne å kaste seg ut av bilen

Jepp. Akkurat det jeg mente. Å kaste seg ut av bildører/bur, anser jeg som en meget dårlig vane. Og en potensiell farlig vane. Å lære å sitte rolig inni buret til en kommando til å komme ut, er ingen avansert sak. Det handler bare om å være konsekvent.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Arkivert

Dette emnet er nå arkivert og stengt for flere svar

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Hei! Med straff mener jeg noe som avbryter og på sikt reduserer den uønskede adferden. Hva det er og hvor hard straffen er vil selvsagt avhenge av hund og situasjon. For mitt eget vedkommende er det i en del tilfeller nok med et bestemt "nei" for å avbryte stirringen. Men det er jo per def straff det også. Ja, leash-pop kan funke på noen hunder, men i slike situasjoner er min erfaring at man også bør være litt forsiktig med det, da leash-pop faktisk også kan trigge utagering.   Ja, enig i det du sier om å bruke metode som kan utvikle stress ved passering. Det er også noe av grunnen til at jeg bruker motbetinging når avstanden er stor nok. Jeg har forøvrig god erfaring med å benytte motbetinging på langt mindre avstand etter å ha straffet tidligere. Dermed unngår man også stress og at hunden assosierer motgående hunder med noe negativt.   PS! Veldig bra jobbet at det har funket for deg kun med motbetinging.
    • Jeg tenker det kommer an på hunden. ..og hva du mener med straff. Er det en innarbeidet lyd som indikerer avbryt, ellers..? Hva ellers?  Fra YouTube ser det ut som såkalt "leash pop" fungerer på mange hunder. Det finnes jo mange grader av det, det trenger ikke være så kraftig at det gjør vondt, og det kan fungere som Caesar Millans: "Tssscht!" for å få kontakt på en måte som ikke fungerer som belønningsmarkør, men advarsel om at nå blir jeg sur og det blir kjip stemning her? Mange hunder tar det til seg at fører er misfornøyd. Mer interessant å gjøre fører happy. Så er det andre hunder som ikke kunne brydd seg mindre om det.  Personlig er jeg skeptisk til å gjøre noe hunden kan utvikle stress ifbm passeringer av. Motbetinging har alltid fungert for meg, men det kan som du sier ta tid, og jeg vet om TO meget erfarne som ikke har lykkes med den metoden på sine hunder selv etter to år med konsekvent trening, så 🤷🏼‍♀️ Privattimer med erfaren instruktør?    Edit: Av alternativ adferd virker sitt litt kjedelig. Hvor mye begeistring og belønning er hunden vant med at en plain sitt utløser? Jobbe den opp litt om det har gått rutine i den?
    • Hei! Slik jeg ser det er det i hovedsak tre metoder hvis man har passeringsproblemer: 1) motbetinging/sladring, 2) alternativ adferd (f eks sitt eller fot), 3) straffe uønsket adferd (f eks straffe/avbryte stirring, da det gjerne er steget før utagering). 2) og 3) kan selvsagt overlappe, f eks om man vil kreve en alternativ adferd. Men så til spørsmålet: Er motbetinging uforenlig med å straffe uønsket adferd? I utgangspunktet skjønner jeg at man vil svare at metodene er helt uforenlige. Jeg mener at motbetinging i utgangspunktet er en fantastisk metode, uten risikoen for uønskede "bivirkninger" hvis det gjøres riktig. Problemet med motbetinging er at det tar lang tid å komme i mål og i hverdagen vil man gjerne, selvsagt litt avhengig av hvor man bor, møte en hund som er så nær at motbetinging ikke funker. I disse tilfellene vil jeg heller avbryte/straffe stirring for å være i forkant, og så kreve at hunden min følger meg forbi, og deretter belønne rett adferd når fokuset er på meg. Dette kan virke som nærmest det motsatte av motbetinging, men det er stor forskjell på å se/registrere den andre hunden og å stirre på den. Når avstanden er stor nok vil jeg imidlertid benytte motbetinging for å passere. Tenker dere at jeg kombinerer metoder som er uforenlige? Burde jeg heller bruke kun én av dem?
    • En han. Har merket meg at andelen testosteron på kurs og trening er påfallende mye lavere enn østrogen. Ofte er det eneste testosteronet til stede i følge med sin mykere halvdel, som har dratt dem dit. Resten av testosteronet kom ferdig utlært og er ute med hundene løse i parken, hilser på fremmede i bånd, og deler villig sin ekspertise med random damer som antakelig ikke kan like mye om hund som dem selv.  #notallmen men når den taggen føles nødvendig..
    • Jeg er ute og går tur med hunden min i belte. Det er mellom 2-3 m. langt og gjør at jeg har god kontroll på henne. Hun går stort sett fint og rolig ved siden av meg. Hun kan trekke litt i begynnelsen da hun har høy energi, men ellers rolig og fint kroppspråk.  Jeg ser en fyr som kjører sikk sakk i veien på skateboard med en bulldog/boxer. Hunden stopper opp og bjeffer på min. Som den ansvarlige hundeeieren jeg er går jeg inn en sidevei for å vente på at de passerer på hovedveien. "Er hun ikke gira?" "Er det tispe?" "Dette er gutt. Han er ikke farlig?" Han spør igjen to ganger om hun ikke er gira. Jeg har sagt at hundene har møtt hverandre før og det ikke er en god match og at avstand over greit.  Hundene er tydelig usikre på hverandre og viser det gjennom kroppsspråket sitt. Dette er ikke situasjonen for å hilse. Begge hundene er i bånd. Det var forøvrig flere mennesker rundt og en vei det også ferdes mye biler fra folkene som bor der. Hvorfor så vanskelig å lese situasjonen? Eller ser jeg flere som går tur og snakker i mobil, eller med headset som stenger ute lyd og er i egen verden. Det mest frustrerende er kanskje de som snakker i tlf. som stopper midt i veien (som forøvrig er trang) med hunden sin slik at du bare må vente på at de ser deg og dere blir enige på en eller annen klønete måte om hvordan passeringen blir.  For egen og andre sin del forsøker jeg å være oppmerksom på både egen hund og omgivelser på tur. Da blir det hyggeligere og enklere for alle andre.  Sånn, det var dagens utblåsing for egen del. 
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...