Gå til innhold
Hundesonen.no

Jakthunder...


Guest Christine

Recommended Posts

Jeg synes også det er et tankekors at kuavlen var tidlig ute akkurat her - og husdyrproduksjonen generelt har hatt stor uttelling på å fokusere på "genotype (derav avlsmatadorer hos NRF, f eks)... Men så er vel ikke genetisk mangfold det som har interessert Geno mest da...?

Nå må jeg nesten forsvare Geno litt her. Nettopp fordi Geno tar hensyn til mange egenskaper i sitt avlsarbeid får de noe lavere fremgang pr generasjon på hver egenskap, men de holder innavlsgraden på et akseptabelt nivå. (Tenk bare på verdens mest populære melkeku, Holstein, som er helt ødelagt av innavl. Selv om den er den enormt tallrik, så er alle individene nært beslekta.)

Er det mange nye raser som har blitt til ved deling? Hva oppnår man med det annet enn å begrense det genetiske materialet?

Amerikansk cocker, American akita/GJD (om de nå har bestemt seg for hva den skal hete), working kelpie +++

Man får frem ønskede egenskaper ved innavl (eller linjeavl som det populært kalles).

Interessant paradoks med genetisk mangfold konta avlsmessig fremgang.

Hvis det eneste målet var å øke det genetiske mangfoldet, så skulle vi ha blandet alle hunderaser med hverandre.

Hvis det eneste målet var å få høy jaktlyst, så skulle vi innavlet på de individene med høyest jaktlystscore.

For å fremelske ønskede egenskaper må vi nødvendigvis redusere det genetiske mangfoldet. Geno har vært flinke til å tenke på bærekraftig avl, der har vi hundefolk kanskje noe å lære?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

  • Svar 419
  • Created
  • Siste svar
- Ellers 2ne... du har nå avslørt utstillingsoppdretterne en gang for alle "Det er jo vi som lager de nervøse og ustabile og svake, for vi ser bare utsiden og ikke innsiden..?" :)

Ja, jeg veit.. Skammer meg gjør jeg og :unsure:

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Svar til 2ne:

1. gang

De aller aller fleste belgere er faktisk fortsatt mer enn brukanes for oss vanlige dødelige og ser så noenlunde bra ut :) Bruksmallen og collie terv/groen er ytterpunktene. Prolemet er at du hører stadig folk rase over ørene på bruksmallen, men utrolig sjelden at folk setter spørsmålstegn ved at små nette nervøse og hjernedøde langhårsbelgere blir premiert og avlet på. For meg er begge deler like ille.. <_<

2.gang

Helt enig jeg.. Jeg ville heller ikke hatt belger hvis jeg ikke likte utseendet..og ihvertfall ikke bartebelger hvis det ikke hadde vært for at jeg synes den varianten ser kulest ut.. og jeg liker de sorte bedre enn de røde langhårede uansett om den mentale statusen visstnok skal være bedre i den røde (ikke sikker på om jeg er helt enig i det heller jeg da hehe) Jeg vil også ha en belger som er begge deler..jatakk! I min leting etter riktig krøllert sto type utseendet høyt på listen som du vet. Men enn så lenge så kan vi faktisk FÅ begge deler vi..

3.gang

Det jeg sier er at jeg ønsker en hund som er begge deler men at jeg ser at det desverre ikke er mulig i noen raser da dagens tolkning av rasestandaren ikke er funksjonell nok og fordi arbeidsegenskapene er avlet vekk hos "show varianten". .

4.gang

Det ER faktisk mulig å se på begge deler som jeg har presisert hele tiden.Ikke finn opp argumenter jeg aldri har kommet med. Problemet er at det ofte ikke blir tatt hensyn til begge deler og at i enkelte raser er det nå blitt plent umulig å ha en hund som fungere optimalt til det de er avlet for og samtidig gjøre det bra på utstilling. Dette gjelder etter min mening - som jeg har presisert minst 3 ganger hittil men som du har valgt å overse - enda IKKE belgeren. Det sagt så mener jeg at bruksmallen med de lange ørene og den brede skallen ikke er lengre fra rasestandaren enn den lille fluffy nervøse utstillingsbelgeren uten drifter men med super smal skalle og pels som krever mye stell.DET var mitt poeng. Jeg vil forøvrig ikke ha noen av delene.. jeg vil ha en vakker brukshund.

Får du det ikke med deg nå så gir jeg opp... :rolleyes: Og jada..jeg vet at det finnes maller med andre raseutypiske ting enn store ører og brede skaller, men i mine øyne er det like feil å avle på hunder som ikke har et rasetypisk temperament eller arbeidsvilje. Noe som blir gjort, det vet du vet like godt som meg... Jeg sier ikke at noen av delene er riktig jeg sier at begge deler er like feil.. Altså (stave tydelig) JEG VIL HA BEGGE DELER... men man får ikke begge deler uten å gå aktivt inn for det..

Redigert litt, se her.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Nå må jeg nesten forsvare Geno litt her. Nettopp fordi Geno tar hensyn til mange egenskaper i sitt avlsarbeid får de noe lavere fremgang pr generasjon på hver egenskap, men de holder innavlsgraden på et akseptabelt nivå.

Hva er akseptabel innavlsgrad på ku? *Interessert*. (De færreste legfolk har særlig stor overbærenhet med det i stamtavlene til hundene sine...?

Interessant paradoks med genetisk mangfold konta avlsmessig fremgang.

Hvis det eneste målet var å øke det genetiske mangfoldet, så skulle vi ha blandet alle hunderaser med hverandre.

Hvis det eneste målet var å få høy jaktlyst, så skulle vi innavlet på de individene med høyest jaktlystscore.

Ja, det er store paradokser, og vanskeliggjør all foredling av egenskaper for alle som driver med avl... Ingen trær vokser inn i himmelen (ikke engang juletrær!)

For å fremelske ønskede egenskaper må vi nødvendigvis redusere det genetiske mangfoldet. Geno har vært flinke til å tenke på bærekraftig avl, der har vi hundefolk kanskje noe å lære?

Vi har alltid noe å lære - det største problemet for "hundefolk" er vel at vi uansett ikke vil få til det som kalles "bærekraftig utvikling" nå til dags. Majoriteten av alt avlsarbeid er hobbybasert, kostbart og i stor grad drevet fram av blåøyd idealisme... (Jeg synes det er et paradoks at raser som man KUNNE ha holdt på med på en økonomisk forsvarlig måte, som NRF :) - er av dem som tilsynelatende lider mest under "utviklingen" - som schäfer, f eks...)

Mens jeg nå er her, tusen takk, Akela - det "ramla ut" helt av seg selv... :)

Lotta

PS: Ellers tror jeg du får sagt det meste av hva jeg har prøvd fortvila på i store deler av tråden, signerer og takker! (Om det når inn der det skal er en helt annen sak, dessverre...)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

- Og hvorfor skal den RENE brukshunden, enten det er bruksschäfer eller jaktspaniel, liksom være "bedre" enn en kall det dual purpose hund? Hvem har RETTEN - og er ikke det like nærsynt å trekke frem kun bruken, når det faktisk finnes hunder som er mer enn tilstrekkelige både utseendemessig og bruksmessig? Hildur, som var her inne før, snakket jo varmt for kombitypen schäfer - som holdt i lange baner for vanlige folk som skulle trene redningshund eller normal LP. Og det gjør nok en dual purpose spaniel kanskje også - med mindre man ikke har skyhøye ambisjoner og voldsom tro på seg selv? Men er DET noe bedre enn når utstillingsfolket "tar av" i ekstrem retning?

Jag har aldrig sagt att en jaktspaniel är bättre än någon annan typ - om du inte menar bättre jakthund. För det är de och det går inte att låtsas om något annat. Vad är en dual purpose-spaniel? Är det en utställninghund som inte är fullt så snygg som de andra och dessutom har lite samarbetsvilja och jaktlust? Är det en jaktspaniel som är lite snyggare än genomsnittet, men som kanske inte jagar lika bra som den genomsnittliga jaktspanieln? Kan du förklara? Vem blir glad av hundar som varken kan jaga eller ställas ut? Jag ser inte vad som är extremt med jaktspanieln? De vinner inte priser på utställning, eftersom det är en helt annan ras (inte officiellt, men i praktiken) som ställs ut och som vinner på utställning. En ras som inte har selekteras på jakt sedan början på 1900-talet.

Jag vill återigen påpeka att jaktvarianten av spaniel är den absolut vanligaste i hemlandet England. På springersidan går det ungefär 10 jaktspringrar på en utställningsspringer. Bara för att utställningsvarianten var den som importerades till Norge och Sverige, innebär det inte att det är någon slags spegel av förhållandena i hemlandet. Och återigen - jag har ingenting emot utställningsvarianten av cocker och springer. De är fina familjehundar som fortfarande har en sund exteriör (förrutom öronen, som kan skapa onödigt lidande). Tyvärr blir det allt vanligare med icke rastypiskt beteende hos show-varianten. Aggression både mot människor och andra hundar. Det hoppas jag att man tar på allvar i utställningskretsar.

Jaktspanielklubben i Sverige snakker jo om å UTVIKLE jaktspanielen - og det betyr jo altså at man tar dem enda videre i en bestemt retning, slik utstillingsfolket får sånn stryk for å gjøre i SIN retning, og jeg leser det dessuten slik at det betyr at man nærmest har "rekonstruert" rasene... og det er jo noe man gjør ut fra personlig smak og behag... right? Ingen av oss vet KONKRET hvordan disse rasene var i sin OPPRINNELSE... man antar, man leser og man tenker seg vel gjerne til.

För mig är det en självklarhet att avel handlar om just UTVECKLING. Den perfekta, rastypiska hunden är fortfarande inte född och det är väl dithän man strävar? Alla avelshundar har fördelar och nackdelar. Målsättningen måste ju vara att förstärka styrkorna och tona ned svagheterna i nästa generation? Jaktspanieln är inte en rekonstruerad ras, det är någonting du har tolkat in som inte är sant. Jag tycker också att det finns gränser för hur långt tillbaka man ska gå för att hitta "OPPRINNELSEN". När det gäller spaniel är det inte rimligt att gå längre tillbaka än hagelbössans uppkomst, eftersom klassisk spanieljakt just handlar om jakt under hagelbössan, trots att spanielliknande hundar fanns långt innan dess, för jakt med falk och nät tex. Att gå tillbaka och se hur jakt med spaniel fungerade på 1800-talet och början på 1900-talet är inte speciellt svårt, men jag tycker inte heller att man ska se bort från att utveckling inte är av ondo. Spanieljakten har ändrat sig en del sedan dess, mest beroende på att olika viltslag har blivit mer eller mindre vanliga.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Spesifisere så Lotta ikke blir forvirret, svar til 2ne:

1. gang

2.gang

3.gang

4.gang

Får du det ikke med deg nå så gir jeg opp... :rolleyes: Og jada..jeg vet at det finnes maller med andre raseutypiske ting enn store ører og brede skaller, men i mine øyne er det like feil å avle på hunder som ikke har et rasetypisk temperament eller arbeidsvilje. Noe som blir gjort, det vet du vet like godt som meg... Jeg sier ikke at noen av delene er riktig jeg sier at begge deler er like feil.. Altså (stave tydelig) JEG VIL HA BEGGE DELER... men man får ikke begge deler uten å gå aktivt inn for det..

Jeg gidder bare å sitere et av innleggene mine jeg, står på side 9 tror jeg? Før det ble mye kuavl-diskusjon osv..

Jeg har aldri sagt at man kan bruke showcocker til jakt - jeg har derimot ønsket at det hadde gått an å ta hensyn til BEGGE deler - altså både utseende OG bruksegenskaper - i avl..

Trodde forøvrig engelskmennene ville ha cockerene sine søte, små og yndig bygget jeg? Det var ihvertfall sånn på 80-tallet, da de norske cockerene hadde en tendens til å bli for store og grove..

Ærlig talt; jeg ville ikke hatt belger om ikke utseendet tiltalte meg - SÅ grunn er jeg!

Javisst, jeg har sansen for de mentale rasetypiske trekkene og, BARE utseende holder ikke.. Men jeg ville IKKE hatt en bruksmalle som ser ut som en merkelig amstaff uansett hva slags ønske om å nå verdenstopper i ymse sporter jeg måtte ha - skal jeg ha belger, så skal den se ut som belger!

Det er forhåpentligvis INGEN som vil ha terv med nerver som langhårscollie, og nei, det er ingen som mener at DET er mer rasetypisk enn en bruksmalle.. Men igjen, JEG vil gjerne ha begge deler jeg, en bikkje som ser ut som den rasen den er, og som kan brukes! Og om jeg noen gang skal ha malle, så vil jeg ha en fra utstillingslinjer, de er mer enn nok bikkjer for folk flest..

Da er vi vel enige da?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

"Dual purpose är en typ som ska passa för både jakt och utställning. Den är aningen mindre i storlek än utställningstypen. Den har mer jaktlust än utställningstypen men är långsammare i söket än jakttypen. Denna typ finns i samma färger som utställningsspringern. Dual purpose typen används oftast som kortdrivare med skall på klövvilt."

Svenske Jaktspanielklubbens hjemmeside.

Der det forøvrig også innsiktsfullt står: "Hundar som är dominanta i sin läggning premieras högst eftersom dessa gärna "visar upp sig" såsom önskas. Jaktlusten och dresserbarheten är kraftigt inskränkt. Genom att aveln bedrivs på dominanta hundar saknas ofta den för spanielrasen karaktäristiska viljan att vara sin förare till lags."

(Alle disse dominante springerne?)

Og der står det dette om jaktspringeren: "Jakttypen är och ska vara mycket mjuk till sin läggning för att lätt kunna dresseras (kallas även för vek), men den ska inte vara rädd eller skygg. En rädd eller skygg hund fungerar inte under jaktliga situationer där den måste kunna ge sig in i tätt björnbärssnår eller apportera en skadeskjuten fågel, som kanske försöker bita hunden. Eftersom hundens jaktliga och mentala egenskaper värderas högst i aveln så är jakttyperna inte homogena vad gäller utseende. Det finns allt ifrån små smärta hundar till stora kraftiga hundar."

(avler man da bevisst på for veke hunder, slik det kan høres ut? Betryggende?)

Altså skal man ha maks jaktlyst og fart, og bryr seg ikke noe om utseende. Fordi man vil ÉN ting, og mener det er BEDRE enn å kombinere? Synd, for det var vel ikke det som gjorde at rasen faktisk ble skapt - og som gjorde at de faktisk ble gjenkjennbare som "samme familien". For det VAR jo nettopp de som jaktet eller brukte alle disse rasene vi diskuterer, som også var pådrivere for at man laget standarder - og fikk frem enhetlige hunder!

Dermed synes jeg "ingen" har rett - verken utstillingsfanatikere eller bruksfanatikere av idag.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

"Dual purpose är en typ som ska passa för både jakt och utställning. Den är aningen mindre i storlek än utställningstypen. Den har mer jaktlust än utställningstypen men är långsammare i söket än jakttypen. Denna typ finns i samma färger som utställningsspringern. Dual purpose typen används oftast som kortdrivare med skall på klövvilt."

Svenske Jaktspanielklubbens hjemmeside.

Der det forøvrig også innsiktsfullt står: "Hundar som är dominanta i sin läggning premieras högst eftersom dessa gärna "visar upp sig" såsom önskas. Jaktlusten och dresserbarheten är kraftigt inskränkt. Genom att aveln bedrivs på dominanta hundar saknas ofta den för spanielrasen karaktäristiska viljan att vara sin förare till lags."

(Alle disse dominante springerne?)

Og der står det dette om jaktspringeren: "Jakttypen är och ska vara mycket mjuk till sin läggning för att lätt kunna dresseras (kallas även för vek), men den ska inte vara rädd eller skygg. En rädd eller skygg hund fungerar inte under jaktliga situationer där den måste kunna ge sig in i tätt björnbärssnår eller apportera en skadeskjuten fågel, som kanske försöker bita hunden. Eftersom hundens jaktliga och mentala egenskaper värderas högst i aveln så är jakttyperna inte homogena vad gäller utseende. Det finns allt ifrån små smärta hundar till stora kraftiga hundar."

(avler man da bevisst på for veke hunder, slik det kan høres ut? Betryggende?)

Altså skal man ha maks jaktlyst og fart, og bryr seg ikke noe om utseende. Fordi man vil ÉN ting, og mener det er BEDRE enn å kombinere? Synd, for det var vel ikke det som gjorde at rasen faktisk ble skapt - og som gjorde at de faktisk ble gjenkjennbare som "samme familien". For det VAR jo nettopp de som jaktet eller brukte alle disse rasene vi diskuterer, som også var pådrivere for at man laget standarder - og fikk frem enhetlige hunder!

Dermed synes jeg "ingen" har rett - verken utstillingsfanatikere eller bruksfanatikere av idag.

Jeg synes det er interessant at de som er mest for deling av raser og som tilsynelatende har minst til overs for hundeutstillinger er dem som eier raser som var de første til å delta på hundeutstillinger overhode i verden. Den første hundeutstillingen ble nemlig avholdt for spaniels og settere i England i 1859... (Det var vel noen godseiere som våknet en morgen og fant huset fullt av utstillingshunder som de bare måtte finne et bruksområde for, antagelig :))

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det er vel ingen hemmelighet at Bo Bengtson har hatt et nært samarbeid med Laguna kennelen, han startet vel strengt tatt med Laguna-hunder i sin tid?

Jeg spør om coursing fordi det er merkelig lite informasjon om coursing-bruken til whippet både i mine bøker om rasen (joda, biblioteket er under oppgradering) eller på nettet... Løp derimot...

Da regner jeg ikke med at du har Lowe/Walsh's bok? Douglas-Todd var en ihuga utstillingsmann som selv var motstander av bruk av whippets på coursing, men hans syn deles ikke av mange, så vidt jeg har skjønt.

Du har helt sikkert rett - jeg får fortsatt ikke noe klart bilde av at whippeten er framkommet som en jakthund i utgangspunktet...

Hvor ser du? I en krystallkule? Selvfølgelig er whippeten (eller i hvert fall opphavet til whippeten) opprinnelig jakthunder. Også racing-hunder har blitt og blir brukt til matauk.

Hvilket felt eller terreng er det?

Beklager klossete formulering - jeg mener at whippeten er anerkjent som en god allround kaninjeger.

Uansett hvem som har skrevet/revidert den amerikanske standarden så står det vitterlig at de SKAL ha mørke øyne (hvilket du benektet isted?)

Nei, det har jeg aldri benektet. Jeg refererte til FCI/KC-standarden. Jeg husker ikke en gang hva mørke øyne hadde med saken å gjøre, men det var du som brakte det på bane. At amerikanerne har tatt detaljhysteriet i sin whippetstandard enda lenger skal jeg være den første til å si meg enig i. "They don't run on their heads," sier man gjerne i Storbritannia, og det var vel også mitt poeng - øyenfargen eller ørestillingen til en whippet har ingenting med hvor godt de fungerer i jaktsituasjonen (eller på race, for den saks skyld).

Det står ikke særlig mye om coursing i Bo Bengtsons bok, kanskje...

Nei, men at mannen kjenner sin begrensing synes jeg ikke skal holdes mot ham.

Uansett - denne diskusjonen er en total avsporing. Hetsjakt er ikke lov i Norge (og knapt noe annet sted lenger), så man kan ikke avle for bruksmeritter på de rasene der dette er en viktig del av det opprinnelige bruksområdet (ja, selv racing-whippets ble brukt til å skaffe mat i gryta). For raser hvis bruksområde fremdeles er tillatt i Norge, synes jeg det er helt i orden at ildsjelene prioriterer bruksegenskaper foran eksteriøre detaljer. Helse og dyrevelferd er selvsagte krav til seriøs oppdrett uansett art og rase.

Rasestandardene beskriver nok oftest gode, funksjonelle hunder, men om utstillinger fremelsker det, må det vel være lov å stille seg skeptisk til.

(Akela: fargespørsmålet jeg brakte opp ift. manchester terrier handler ikke om hvorvidt hunden skal være svart eller hvit - det kan nok ha en funksjonell betydning - men om hver tå har en svart strek, og hvorvidt det er et tommelfingermerke av svart på mellomhånden til en hund kan jeg ikke skjønne har den store betydningen for hvorvidt den kan drepe rotter)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Guest Belgerpia
, og hvorvidt det er et tommelfingermerke av svart på mellomhånden til en hund kan jeg ikke skjønne har den store betydningen for hvorvidt den kan drepe rotter)

Det har det sikkert ikke, men siden rottejakt ikke er noen utbredt sport - ei heller andre jaktformer med terrier så gjør det kanskje ikke så mye om man sier at man ikke vil ha det der heller?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Hvor ser du? I en krystallkule? Selvfølgelig er whippeten (eller i hvert fall opphavet til whippeten) opprinnelig jakthunder.

Det var oppklarende, nå skjønner jeg alt så meget bedre. Whippeten har eller har ikke vært brukt som coursinghunder. Nå tror jeg jeg kaster krystallkulen og stoler deg for min videre utdanning om whippet. Tusen takk for hjelpen.

At opphavet til whippet sannsynligvis har vært brukt til jakt er vel rimelig sannsynlig, siden man mener å tro at bl a greyhound inngår der... (hjemme, uavgjort, borte.)

Også racing-hunder har blitt og blir brukt til matauk.
OK (da antar jeg at de har jaktet selv og vært brukt til coursing, og ikke har blitt spist :) )

jeg mener at whippeten er anerkjent som en god allround kaninjeger.

If you say so.

Nei, det har jeg aldri benektet. Jeg refererte til FCI/KC-standarden. Jeg husker ikke en gang hva mørke øyne hadde med saken å gjøre, men det var du som brakte det på bane. At amerikanerne har tatt detaljhysteriet i sin whippetstandard enda lenger skal jeg være den første til å si meg enig i. "They don't run on their heads," sier man gjerne i Storbritannia, og det var vel også mitt poeng - øyenfargen eller ørestillingen til en whippet har ingenting med hvor godt de fungerer i jaktsituasjonen (eller på race, for den saks skyld).
Nei, selvsagt ikke - jeg brukte øyefargen som et eksempel på elementer som står beskrevet i standarden som ikke nødvendigvis har betydning for funksjonaliteten. Akela har utdypet mitt dårlig formulerte poeng langt, langt bedre...

Nei, men at mannen kjenner sin begrensing synes jeg ikke skal holdes mot ham.

Jeg synes det er rimelig å stille spørsmålstegn til uttalelsene hans (ifølge deg at en god løps-/jakthund ikke "ligner på standarden") når han nå "kjenner sin begrensning" om temaet. Hvordan vet han at en hund er en god courser hvis han ikke vet noe om emnet?

Uansett - denne diskusjonen er en total avsporing. Hetsjakt er ikke lov i Norge (og knapt noe annet sted lenger), så man kan ikke avle for bruksmeritter på de rasene der dette er en viktig del av det opprinnelige bruksområdet (ja, selv racing-whippets ble brukt til å skaffe mat i gryta). For raser hvis bruksområde fremdeles er tillatt i Norge, synes jeg det er helt i orden at ildsjelene prioriterer bruksegenskaper foran eksteriøre detaljer. Helse og dyrevelferd er selvsagte krav til seriøs oppdrett uansett art og rase.
Spørsmålet om hva vi andre skal gjøre er vel like relevant for det?

Rasestandardene beskriver nok oftest gode, funksjonelle hunder, men om utstillinger fremelsker det, må det vel være lov å stille seg skeptisk til.

Hæ?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jag tror att begreppet "vek" lätt kan tolkas fel. Det som menas i artikeln du har citeras förklaras ju också. Mjuk och lättdresserbar - aldrig rädd eller skygg. Att en ras inte är homogen innebär inte att exteriör inte är en faktor i avelsarbetet. Jag vet i alla fall att min uppfödare är väldigt noga med exteriören. Inte för att vinna utställningar, utan för att hundarna ska hålla för jakt. När det gäller storleken på cockrarna, så är min uppfattning att det är lika ojämnt bland utställningshundarna (känner showcockrar som väger allt mellan 9 och 20 kilo) som bland jaktvarianten. Cockerspanielklubben i Sverige säger också "Dock har stora förändringar skett exteriört under hela 1900-talet främst vad det gäller päls/trimning".

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jag tror att begreppet "vek" lätt kan tolkas fel. Det som menas i artikeln du har citeras förklaras ju också. Mjuk och lättdresserbar - aldrig rädd eller skygg. Att en ras inte är homogen innebär inte att exteriör inte är en faktor i avelsarbetet. Jag vet i alla fall att min uppfödare är väldigt noga med exteriören. Inte för att vinna utställningar, utan för att hundarna ska hålla för jakt. När det gäller storleken på cockrarna, så är min uppfattning att det är lika ojämnt bland utställningshundarna (känner showcockrar som väger allt mellan 9 och 20 kilo) som bland jaktvarianten. Cockerspanielklubben i Sverige säger också "Dock har stora förändringar skett exteriört under hela 1900-talet främst vad det gäller päls/trimning".

Det skulle vært artig å visst hvordan cockeroppdrettere har klart å lokalisere et trimnings-gen! Det burde de ta patent på og selge dyrt til puddelfolket! :)

-------------------

Jeg ser at du har vært inne og redigert her - så jeg får kryss-svare, jeg og...

Amerikansk cocker, American akita/GJD (om de nå har bestemt seg for hva den skal hete), working kelpie +++

Tatt i betraktning de flere hundre rasene som er godkjent av AKC/FCI/The Kennel Club så er vel ikke denne listen særlig imponerende? At GJD/akita er konkret delt er åpenbart, da de har hatt mønstringer/evalueringer av enkeltindivider og kategorisert dem etter type - DET er vel aldri gjort hverken med working kelpie eller cocker-variantene? *Spør*?

Man får frem ønskede egenskaper ved innavl (eller linjeavl som det populært kalles).

(Du finner ikke mange hundeoppdrettere som vil si at det er det samme, da - hva som er innavl og hva som er linjeavl beror jo på populasjonens størrelse, men, la gå...)

Men det er jo ingenting i veien for at oppdrettere kan innavle eller linjeavle på sine preferanser selv om rasene ikke er delt - dere påpeker jo at dette er blitt gjort i lange tider hos bl a cocker (jakt-/utstillingstype). Mitt spørsmål er fortsatt hvorfor du ønsker at rasene skal deles (for meg betyr det at de ikke kan parres med hverandre og få registrerte avkom i godkjent stambok). Hva tjener de (dere/rasene) på DET?

De aller fleste av oss andre, som driver med hundeoppdrett (om enn i det små) ønsker oss jo en bredest mulig avlsbase tilgjengelig...

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jag vill tillägga att jag är väldigt intresserad av (en funktionell) exteriör och jag vet att många andra som håller på med arbetande hundar är det också. Det är viktigt och det är också anledningen till att det ibland är omöjligt att kombinera en arbetande hund med framgångar i utställningsringen (i vissa raser). Själv tycker jag att hundens bygnad är enormt viktig, men tyvärr får man sällan svar på hur hunden är bygd i utställningsringen... Jag hade uppskattat en exteriörbeskrivning utan tävlingsmoment.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jag vill tillägga att jag är väldigt intresserad av (en funktionell) exteriör och jag vet att många andra som håller på med arbetande hundar är det också. Det är viktigt och det är också anledningen till att det ibland är omöjligt att kombinera en arbetande hund med framgångar i utställningsringen (i vissa raser). Själv tycker jag att hundens bygnad är enormt viktig, men tyvärr får man sällan svar på hur hunden är bygd i utställningsringen... Jag hade uppskattat en exteriörbeskrivning utan tävlingsmoment.

Det får du i kvalitetsbedømmelsen på alle utstillinger, i juniorklasse, unghundklasse, åpenklasse, (championklasse, fra 01.01.2007) og veteranklasse.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det får du i kvalitetsbedømmelsen på alle utstillinger, i juniorklasse, unghundklasse, åpenklasse, (championklasse, fra 01.01.2007) og veteranklasse.

Ja, men jag får ingen exteriörbeskrivning...

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Ja, men jag får ingen exteriörbeskrivning...

Okay, nå føler jeg meg skikkelig blond her, men hva får du på en eksteriør-utstilling da? Hva er den gule lappen man får utdelt etter at hunden er ferdig med bedømmelsen? *lurer seriøst* :unsure:

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Guest Belgerpia
Ja, men jag får ingen exteriörbeskrivning...

Nei, ikke slik du tenker, men du får en kritikk.

Imidlertid så kan jo du bare melde på en eksteriørbeskrivning å få det - og holder hundene dine mål så kan du slenge deg på mentaldelen også og så får du en KORAD tittel - det sier i alle fall noe om at du ikke har kjøpt katta i sekken, men kjøpt en godt avlet hund som faktisk funker (kanskje)....

OG du får bekreftet om den har ett funksjonelt eksteriør eller ikke også.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Nei, ikke slik du tenker, men du får en kritikk.

Imidlertid så kan jo du bare melde på en eksteriørbeskrivning å få det - og holder hundene dine mål så kan du slenge deg på mentaldelen også og så får du en KORAD tittel - det sier i alle fall noe om at du ikke har kjøpt katta i sekken, men kjøpt en godt avlet hund som faktisk funker (kanskje)....

OG du får bekreftet om den har ett funksjonelt eksteriør eller ikke også.

Jeg tenkte det samme - dog tar JEG eksteriørbeskrivningene med en STOR klype salt (og bare for å ha sagt det: hundene må ha minst en 2. premie på offisiell utstilling for å få tittelen KORAD også...). Eksteriørbeskrivelsen sier mest om hunden har så store, diskvalifiserende feil at den ikke kunne blitt premiert på utstilling. At den har kryss på si eller så plass i skjemaet, er en subjektiv bedømmelse av hunden slik det OGSÅ er på en utstilling. For det ER subjektivt når man bedømmer hva som er en åpen skuldervinkel eller ei godt tilbakelagt skulder - det er jo dommere som også her beskriver hunden - dog mer punktvis enn på en utstilling selvsagt.

Nå har jeg sett hunder som har hatt kryssene plassert helt perfekt der de skal jeg - men ikke fa... om jeg vil kalle dem gode eksteriøre eksemplarer av arten for det. Det handler også om å henge sammen her - og ikke plukke hundene fra hverandre bit for bit (slik eksteriørbedømmelsen gjør).

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Nei, ikke slik du tenker, men du får en kritikk.

Imidlertid så kan jo du bare melde på en eksteriørbeskrivning å få det - og holder hundene dine mål så kan du slenge deg på mentaldelen også og så får du en KORAD tittel - det sier i alle fall noe om at du ikke har kjøpt katta i sekken, men kjøpt en godt avlet hund som faktisk funker (kanskje)....

OG du får bekreftet om den har ett funksjonelt eksteriør eller ikke også.

Kremt - *kan alle gjøre det, uansett rase?* - i så fall hvordan og hvorledes...

"Blåndie"

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Guest Belgerpia
Kremt - *kan alle gjøre det, uansett rase?* - i så fall hvordan og hvorledes...

"Blåndie"

Ja si det........ he he he (nesten blånd)

men fant dette:

4. Villkor för deltagande i mentaltest.

Rätt att deltaga i mentaltest har varje hund som är registrerad i Svenska

Kennelklubben (SKK) eller i av SKK erkänd utländsk klubb och som uppnått

24 men ej 48 månaders ålder samt är ID-märkt.

Hund får endast deltaga i mentaltest två gånger. Hund som godkänts vid första

provtillfället får ej omprövas. Underkänd hund kan omprövas på nytt efter

6 månader. Dispens kan sökas för importerad hund som fyllt fyra år. Sådan an-

sökan skall sändas till berörd avelsavdelning/rasklubb vilken med yttrande

sänder den till FS för beslut.

Ja, så jeg antar at alle kan det...............

Skal du avgårde å teste mynder?

He he he - ikke for det - vi hadde to herlige Greyhounds på test på siste FA'en i høst - den ene fikk bestått, den andre - vel, den var litt for blånd.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Ja si det........ he he he (nesten blånd)

men fant dette:

4. Villkor för deltagande i mentaltest.

Rätt att deltaga i mentaltest har varje hund som är registrerad i Svenska

Kennelklubben (SKK) eller i av SKK erkänd utländsk klubb och som uppnått

24 men ej 48 månaders ålder samt är ID-märkt.

Hund får endast deltaga i mentaltest två gånger. Hund som godkänts vid första

provtillfället får ej omprövas. Underkänd hund kan omprövas på nytt efter

6 månader. Dispens kan sökas för importerad hund som fyllt fyra år. Sådan an-

sökan skall sändas till berörd avelsavdelning/rasklubb vilken med yttrande

sänder den till FS för beslut.

Ja, så jeg antar at alle kan det...............

Skal du avgårde å teste mynder?

He he he - ikke for det - vi hadde to herlige Greyhounds på test på siste FA'en i høst - den ene fikk bestått, den andre - vel, den var litt for blånd.

Er 50% må jo være en bra start for en rase da! :) (Men det var vel egentlig "eksteriørbeskrivningen" jeg lurte på...

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Guest Belgerpia
Er 50% må jo være en bra start for en rase da! :) (Men det var vel egentlig "eksteriørbeskrivningen" jeg lurte på...

Ja, og den har jeg svart på over der - den er jo en del av korningen. Det kan virke som den er åpen for alle raser, ville jo vært merkelig om mentaldelen er åpen for alle og eksteriørbeskrivelsen bare for noen få.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Arkivert

Dette emnet er nå arkivert og stengt for flere svar

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive



  • Nye innlegg

    • Helst vil vi jo at de ikke skal oppleve noe vondt i det hele tatt, men det er vanskelig. Jeg tenker det viktigste er om hun, og du, kan leve med det ubehaget som blokkeringen gir. Hvis ikke tenker jeg at risikoen ved operasjon kan være verdt det. Det er ikke en sykdom å være gammel, men det gjør jo at alle plager blir verre og mer risikable både å ha og gjøre noe med, som oftest. Jeg håpet selv i det lengste at det skulle enten bli akutt alvorlig eller at de bare skulle sovne hos meg, men til slutt måtte jeg jo ta den vanskelige avgjørelsen for begge to. Likevel er jeg trygg på at det var riktig tidspunkt for begge. Jeg tror at du også har nok innsikt til at du vet når det er på tide, selv om det er en prosess på vei dit. Håper dere får litt mer avklaring denne uken.
    • Tusen takk Dette er første gang jeg har gammel hund, og jeg synes det er kjempevanskelig å vurdere livskvalitet. Hun er jo helt klart ikke den samme hunden hun var som ung, men jeg tror ikke hun har det så forferdelig at hun selv ville valgt døden over det livet hun lever nå. Samtidig er hun jo på et punkt der noe som egentlig bare er en bagatell potensielt kan bli en dødsdom, fordi hun ikke kan dopes ned. Man sitter jo her i en umulig situasjon der ingen av alternativene egentlig er noe alternativ... Vi skal tilbake til veterinæren på torsdag for å ta en ny ultralyd av hjertet, så får vi se hva dommen blir da.
    • Håper det gikk bra. Trist at hunder eldes og får helseplager. De skulle vart evig, sunne og friske. Folk har så ulike syn på hunders ubehag ifbm aldring. Noen mener det er dyremishandling å la en hund ha noen aldersdomsplager i det hele tatt, og avliver tidlig for å la hunden slippe. Andre mener det er grotesk å ikke la det (ofte) kjæreste familiemedlemmet få fullføre livsløpet naturlig. Jeg vet ikke hvor på den skalaen du befinner deg, så jeg vet ikke hva jeg skal si eller ikke si for comfort ang. evt. narkose.  Håper det går bra med dere ❤️
    • Kanskje på tiden med en oppdatering her også. Shero: Shero er nå 11 år og pensjonist. Han har vært pensjonert fra agility konkurranse siden 2022, men har fått gå blåbær med mamma, men etter at han begynte å halte i ett løp i sommer er han heltidspensjonist. Før han ble pensjonert rakk han å delta på ett NM, hvor vi kom igjennom 1. løp. Han har fått prøvd seg på nose work, men vi sliten med at han skal appotere luktboksne så det er lagt litt på hyllen til jeg finner en løsning. Eskene skal uansett enten stås på eller etes opp så... Han har også fått prøvd seg på svømming, han vet ikke om han er helt fan av å svømme hvor han ikke kan stå.M Mamma og Shero. Shero & Max er slitene etter NM  Max: Max er nå 6 1/2 år gammel (hvor tiden flyr). Han bommet på stigefelt i sommer og traff, så nå er vi klasse 3 på heltid. Stigefelt brenner vist, hilsen Max. Max er en fin storebror til Yoshi og er glad han endelig har fått noen å leke med. Jeg har vært instruktør i agility i høst, og Max stilte opp som lånehund siste gangen. Veldig moro at han er trygg nok til å gå, siden sist jeg prøve å få han til å gå med noen utenom familen løp han rett til meg. Vi har også vært innom Sheltie-VM i Kongsvinger hvor vi hadde mye fint, men ikke full klaff.  Max på Sheltie-VM Max og Yoshi
    • Dette har jeg aldri hørt om. Uff, lykke til, håper det går bra!
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...