Gå til innhold
Hundesonen.no

Vimsan

Medlemmer
  • Innholdsteller

    1,124
  • Ble med

  • Besøkte siden sist

  • Days Won

    1

Alt skrevet av Vimsan

  1. Tack för dina tankar och goda ord Lola
  2. Tusen tack för det Ane, det var snällt sagt! Ja hur gick det då? Jo, jag satte mig på bussen mot kursplatsen och mötte upp utan Casper. Med klump i magen men ändå med känslan att det är det bästa att faktiskt möta upp på plats. Jag möttes av undrande blick och instruktören frågade vart jag gjort av Casper. Jag svarade att han ligger kvar hemma. Och att jag mött upp för att säga att jag tänkt å hoppa av pga det som skedde sist gång för att det inte var okej. Instruktören tog mig till sidan för att prata och jag sa det så som jag tänkte, att det inte var acceptabelt och inte det minsta okej att skrämma min hund sådär och att jag var väldigt upprörd. Vilket också syntes på mig när jag faktiskt gav mig själv lov att visa mina känslor. Hon beklagade sig över ditten och datten men underströk att hon inte skadade honom. Jag sa att jag vet att hon inte skadade honom fysiskt men att hon skrämde vettet ur han och det för mig är illa nog och det är inte okej. Så gick praten och ja hon sa att det inte alls var meningen att vara elak eller otrevlig och att hon aldrig haft en hund som blivit rädd för henne på kurs även fast hon behandlat alla hundarna på lik linje. För ingen hund får lov å hoppa på henne. Jag sa att ja okej men oavsätt är det faktiskt väldigt dumt å gå in sånn utan att faktiskt fråga först, alla hundar är olika och hon kunde i det minsta bett mig om att ta han ner på alla 4 själv. Och jag sa att det hade vart en annan ting om jag faktiskt sagt till henne att denna glädjehoppingen för mig var ett problem som jag behövde hjälp med. Men det har jag inte sagt och det blev väldigt fel när hon kom in på oss rätt efter att han hade fått belöning och var så happy go lucky för det. Om hon då kommer helt in på oss i det han är upp i luften så ja, då blir hon hoppad på. Men ja uff det blev lite mycket men hon gjorde klart för sig att hon inte hade till hänsikt alls att förstöra för oss men hon var inte helt enig med mig. Och hon tyckte inte att det rätta var att hoppa av, utan istället komma tillbaks med han och jobba med det. Hon sa att det inte var sånnhär hon önskade det skulle sluta och jag sa att nej, det var inte heller mitt drömscenario precis. Hon önskade också att jag skulle tänka mig om och fundera på om jag inte kunde tänkt mig att komma på denna söndagen iallafall då det ska vara sånn speciell dag då flera avd. möts och tränar tillsammans. För att hon hade visst kontaktat ledaren efter det som skedde och bett han om å komma dit för å så hålla av tid till mig så att han kunde få prata med mig och få se på Casper. Så då är det ännu ett beslut jag måste ta och jag vet inte riktigt vad jag tänker om det heller. Livet är fullt av mariga val....
  3. Åååå Tusen tack BP! Då ska jag faktiskt följa ditt råd för det är det som känns mest rätt för mig att göra. Hjärtlig tack
  4. Du, där sa du något! Det låter faktiskt väldigt bra, tänkte inte på att jag kunde göra både och. Det tror jag faktiskt jag ska köra för. För då upplyser jag ju samtidigt de andra kursdeltagarna om det så att dem kan vara obs på det plus att instruktören får lov å stå för det som skedde och jag får sagt det rätt ut att det var oacceptabelt. TUSEN tack för alla bidrag! Jag ska pröva samla kraft och kvinna mig upp till å dra dit imorgon kväll. *gruvar mig redan*
  5. TUSEN tack för att ni tagit er tid åt att svara mig med era tankar kring detta, det känns väldigt bra att se att det inte bara är jag som reagerade på detta! Det är det som är vettu...att efter att det hände så vägrade Casper att vara i närheten av henne resten av kvällen. Instruktören gjorde inte heller någon speciellt bra insats i att pröva reparera det. Hon ropade på honom men han vägrade att komma nära henne och valde att inte ens se åt hennes håll. Och då gav instruktören upp. Ja du tänker väldigt klokt i det du skrev där ja... Ja det är sant, men inte många fick det med sig för jag stod ytterst på linjen och hoppade runt. Men alla hörde att Casper hylte men instruktören sa högt; "jammen kjäääre deg!" och skrattade. Säkert för att dem andra inte skulle uppfatta det som skedde så väldigt... Helt enig i det du skriver, jag har ju inte lust att stötta en sådan instruktör liksom...och ja allt det kom liksom över mig när jag satt på bussen hem eftersom jag använde så masa energi på att hålla mig lugn i situationen för Casper´s skull. Ja jag tycker det är oacceptabelt med mindre man själv bett instruktören om å steppa in och göra så som hon gjorde. Han fick inte lov å hoppa nej. Och det med å dra tillbaks till kursen för Casper´s del, jag vet inte helt om det hade vart någon hjälp för han liksom... plus att jag inte har lust å så stötta en sånn instruktör. Ja alltså det är ju det man tänker först, och ja jag slet för att hålla det inne. För om jag hade släppt ut allt det jag kände och käfta å smällt så hade inte det varit till någon hjälp för Casper, det hade bara förvärrat och förstärkt det negativa som hände. Därför valde jag att räkna till 10 och låtsas som att ingenting hade hänt. Inte för att det vardet jag hade mest lust till själv men för att jag vet det var det bästa för Casper. Uff det är bara helt förfärligt tycker jag och ja som jag skrev högre upp så hade jag väldigt lust å göra det, men jag höll det inne för Casper´s skull. Men ja det var absolut inte okej att göra så oavsätt. Jag upplevde inte att hon insett att hon gjorde fel. Jag skrev till henne att hon nu gjort han väldigt rädd och att det inte alls var okej och att det inte fick lov å hända igen. Jag är inte enig i det nästa du skriver pga att detta är en unghund som nu är i en väldigt sårbar period och att skrämma en unghund sånn kan ge stora konsekvenser vidare. Det är inte okej. Och nu var denna instruktören helt ny för oss och det betyder att Casper inte kände henne. Och eftersom att hon kom helt framför oss såg det ut som att hon ville hälsa mitt när Casper hade fått belöning och var happy go lucky upp i luften och han tolkade det som att hon kom fram för att hälsa och då blev han tatt. Så jag förstår att han nu är väldigt osäker när nya folk nu kommer fram till han för att pröva hälsa. Han har haft dåliga erfarenheter tidigre och jag har fått jobbat det bort så att han blev till det motsatta. Men nu är det förstört och det är så otroligt trist för nu är det mycket värre. Ja det var ingen kul upplevelse alls, det skulle egentligen aldrig fått ske. Och att alla 4 ben ska vara i backen i lek och belöning osv är det JAG som bestämmer om det är lov eller inte. Ja det frestar väldans å göra det så som du skriver... Tack för att du skrev detta BP! Jag är faktiskt helt enig med dig i det du skriver och jag tolkade det inte heller som att instruktören insåg att hon gjorde fel. Jag tolkade det mer som att hon fick mig å känna som att jag hade fel eller överreagerade då jag fick detta sms; "Det var veldig synd. Jeg skal selvfölgelig behandle ham pent. Jeg er aldri brutal eller hardhent med hunder, hverken mine egne eller andres, så jeg ville ikke skremme ham". __________________________________ Nu känner jag att jag är väldigt stressad för jag måste bestämma mig för vad jag ska göra eftersom att nästa kurstillfälle är imorgon och då vill det vara första gången jag ev. ser instruktören igen efter det som skedde. Känner att jag vinglar fram och tillbaks med vad som är det rätta att göra nu. Jag vill för det första INTE stötta en sådan instruktör som inte har tillräckligt vett att veta att man inte har lov att göra som hon gjorde. Vill heller inte gå kurs hos någon som förstör hunden. Och helt ärligt känner jag inte längre att jag glädjer mig till å gå kurs, det som skedde var liksom droppen för mig. Har alltid längtat till kurskväll även fast träningen innan kanske inte gick så väldigt bra precis så har jag iallafall längtat till nästa tillfälle att träna och jobba. Så jag har egentligen lust att bara inte komma tillbaks och så kontakta ledaren för hundskolan för att klaga och säga att jag inte accepterar sådan behandling av min hund och kräva pengarna tillbaks. Å andra sidan har jag också lust till å möta upp där imorgon och så säga framför alla andra kursdeltagare att hon instruktören måste reparera det som skedde och att det som skedde är oacceptabelt. MEN jag vet inte om jag är stark nog att göra det utan att bli arg eller ledsen. Och då vill det inte göra saken bättre för Casper. Fy alltså... nej jag måste seriöst bestämma mig. Känner mig helt splittrad.
  6. Vimsan

    Harly & Lykke

    Åååh Harly är så fin! Jätte duktiga ni är som jobbar på, detta blir bra
  7. Nääääh finaste teddybjörnen Grattis!
  8. Nämen å så söt hon är och hon har verkligen sträckt på sig *fniss*
  9. Nu har det sig sånn att jag sitter med en riktigt dålig upplevelse och ont i magen efter en incident som skedde på kurs. Har nu fått tid att smälta det som skedde och känner mig egentligen ganska rådvill och förtvivlad och vet inte helt vad jag ska göra. Därför ber jag om råd från er sonisar, vad bör jag göra och vad skulle du gjort? Här kommer en kort sammafattning: Jag går med Casper på kurs hos en hundskola, alla kursdeltagarna är unghundar och intruktören vår är ny för oss då vi hade en annan i vårt tidigare kurs. Träningen startade och vi gjorde vårat bästa till trots för flugor i huvudet hos hormonellusen. Vi gjorde vårt och så fick vi besked om att belöna hundarna och lösa ut. Jag belönar då som oftast med lek då det är den belöningen Casper uppskattar mest. Och ja...när jag belönar så blir han ju väldigt glad och han sprätter vanligtvis upp och ner. Under tiden så gick instruktören runt till alla och plötsligt så är instruktören vår helt över Casper, tar tag i han och pressar han under sig och Casper blir rätt och slätt pissrädd och skriker medan instruktören håller han nere och säger strängt; "alle 4 bein i bakken!" . Jag står då i chock och känner att jag blir både rasande och ledsen inni mig och tänker att jag måste hålla mig i ro och låtsas som ingenting hade hänt för Casper´s skull så att inte jag skulle förstärka det stora obehaget genom att jag släpper lös ilskan och gråten. Efter det vägrade Casper gå i närheten av instruktören resten av kvällen och han visade tydligt att han blivit riktigt rädd i möte med andra folk. Så nu är han jätte ängslig när vi möter nya folk som kanske prövar att hälsa och han vågar inte gå fram. Jag känner att...nej fy tusan jag blir bara så ledsen, jag förstår det bara inte. Sände ett sms eller 3 till instruktören när jag satt på bussen hem igen och sa vad jag tyckte om det hon gjorde och att det inte var okej. Hon beklagade över om jag kände mig ledsen och att det inte var meningen och att hon inte skadade Casper men att han säkert blev mest skrämd för att hon blev för brå. Ja så nu sitter jag här då, med klumpen i magen och inte vet jag vad jag ska, bör eller borde göra. Har väldigt lite lust att gå kurs för någon som förstör för en. Borde jag gå en gång till för att se hur Casper reagerar? Bör jag kontakta ledaren och säga vad jag upplevt och att jag inte vill vara med längre? Eller... Beklagar att det blev så rotigt skrivet men jag är så rotig i huvudet att jag klarar inte helt sortera det. Tacksam för svar från kloka sonisar!
  10. Vimsan

    Casper

    Hihi... Haha tack för det mokken *fniss* tack för det Anniken, jag är så enig med dig Haha taaaack och ja...där fick ni se Tack så mycket pippin och behöver jag säga att jag var sååå glad för att jag investerat i ett regntäcke till propell-Casper? Jaaaa han var så happy att han viste ju inte vart han skulle göra av sig Sötaste Casper min! Hihi... dem är härliga dessa hundarna våra! Ja jag tänkte att den musiken passade honom väldigt bra *fniss* Naaaw... tusen tack för det Taaack haha...han är ganska så härlig till tider ja
  11. Vimsan

    Casper

    Idag har vi haft riktigt regnväder, ganska trist tyckte jag men Casper tyckte inte det var det minsta trist. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" eller vad man nu än brukar säga. Casper hade så kul att jag var tvungen att filma hans upptåg. Enjoy!
  12. Hehe tack för svar igen. Nu har filmen iallafall blivit lastad så nu ska den bara godkännas. *smöra sig med tålamod* Edit: Wiiiih nu tror jag att jag fick det till! Videon ligger nu ute på Casper sin tråd
  13. Wow! är det normalt det ska ta ca 3 timmar för att lasta upp videon?
  14. Taaack för svar! Då gör jag ett försök på det så får vi se om jag klarar lägga ut videon i Casper sin tråd hihi...
  15. Ja...jag undrar alltså hur man får lastat upp en film/video här som man har gjort med Windows media player?
  16. Vimsan

    Angus & Alice

    Naaaw sötaste långben Angusen har vuxit från lamababy till ...ehm... flink liten belgerfjott supersöt och för en koncentration han har och god tid har han också haha...han får gärna dela med sig av den till en viss travel belgergutt som bor här Duktiga är ni, kämpa på!
  17. Vimsan

    Casper

    Tusen tack! och...ehm... Naaaw tusen tack för det
  18. Wiiih! välkommen tillbaks Thia är bara sååå söt älskar den flygbilden över isen! Du tar så fina bilder av lille terrierfrökna din. Glädjer mig till att följa er, grattis med fina resultat hittils och lycka till vidare
  19. Övning ger färdighet Söta bilder av Issi&Amiga
  20. Vimsan

    Casper

    Ja tack och lov för det säger nu jag det är hans räddning nu för tiden... Haha han blir 18 månader nu snart... och tack för det Åhnej uff nej något sånnt får inte ske med vilddjuret mitt. Tänkte inte på att man kunde läsa det på "det" sättet. Men jah fy tusan så irriterande och frustrerande det är. Han blockerar ur totalt för tiden och det är svårt att nå in. Men samtidigt så är man ju så glad i dem trots allt och jah...han är ju bara så märklig att ibland brister jag ut i skratt bara av å se på honom, han är ju helt borta. Längtar tills han kommit sig förbi det här stadiet så vi kan fortsätta träna in nytt osv. För nu kan jag bara glömma det... han kan ju inte längre ting som han egentligen kan. Vart har det blitt av Casper min?
  21. Vimsan

    Casper

    Tusen tack för det Carina! Här kommer en liten uppdatering om Casper. Casper är i nuläget inte kvar på planeten jorden. Grå hår har jag fått och mitt tålamod har blivit satt på prov. Han har för tiden kommit in i värsta puberteten och har hormoner så det räcker och blir över. :rolleyes2: Man kan se honom i ögonen och det är liksom tomt. Siterar något mokken sa så passande tyckte jag; "lampan är på men ingen är hemma". Så nu har jag rustat upp mig med tålamod och får ta och vänta ut honom tills han är färdig med denna fasen. Under tiden får vi träna på det vi kan och leka mycket. Menneh...hoppas för all del att denna fasen inte varar så allt för länge. Slänger ut ett par bilder till här av sötaste vilddjuret mitt, medan jag ändå är igång. Gott han är så söt... och fin... och...ehm... *fniss*
×
×
  • Opprett ny...