Gå til innhold
Hundesonen.no

Separasjonsangst? 3mån


Emmaelina95
 Share

Recommended Posts

Hej! 

Jag har en valp på 3 månader (Pudel/wheaten terrier) blandning. Jag bor tillsammans med min samboer, men jag har 90% ansvar för hunden och har hjemmekontor. 

För att inte ha en valp med separasjonsangst när samhället öppnar igen vill jag alenetrene. Men det går riktigt dåligt! Så fort jag går ifrån honom, om ens till ett annat rum i fel sinnesstämning, så ylar han efter mig. TROTS att min samboer är där och passar. Ska jag på butiken så ylar han tills jag är tillbaka, och tisser. Även detta trots att min samboer er med honom. Han kan även tisse når jeg sätter honom på andra sidan en grind, trots att han ser mig. Han har ännu inte varit helt alene en minut (mer än när han sover i ett annat rum). 

Jag vet hur jag ska gå tillväga praktiskt med aleneträning - men min rädsla nu är bara: Blir det bättre? Är detta bara valpefasoner? 

Detta är min första hund, men jag har 6 års erfarenhet av arbete med hund på djursjukhus och en hel del teoretisk kunskap om hundträning. Så jag är grön, men inte helt okunnig generellt. 

I övrigt är han så fin, stabil valp. Lär sig snabbt, inte rädd för något, älskar allt och alla. 

Tacksam om någon kan dela med sig av erfarenhet av era valpar. Min förhoppning är att det bara är jag som övertänker, att han om några veckor till kommer klara sig bättre alene. 

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det kan absolutt gå seg til etter hvert ? 

Men jeg ville unngått situasjoner der han blir stresset av at du går, så det ikke blir et større problem. Du kan jo for eksempel begynne med å ta på og av jakke eller sko uten å gå ut flere ganger om dagen, og så ta i håndtaket uten å gå ut flere ganger om dagen, gå ut og inn døra ofte osv. Det kan dempe stresset ved at du går, sånn at du kan begynne med å trene forsiktig på å være alene igjen.

Prøv å ta det rolig og i valpens tempo, han er fortsatt veldig liten og dere har god tid på å gjøre han trygg på å være alene ? Noen ganger løser det seg bare ved at de blir eldre også.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

7 timer siden, Milius skrev:

Det kan absolutt gå seg til etter hvert ? 

Men jeg ville unngått situasjoner der han blir stresset av at du går, så det ikke blir et større problem. Du kan jo for eksempel begynne med å ta på og av jakke eller sko uten å gå ut flere ganger om dagen, og så ta i håndtaket uten å gå ut flere ganger om dagen, gå ut og inn døra ofte osv. Det kan dempe stresset ved at du går, sånn at du kan begynne med å trene forsiktig på å være alene igjen.

Prøv å ta det rolig og i valpens tempo, han er fortsatt veldig liten og dere har god tid på å gjøre han trygg på å være alene ? Noen ganger løser det seg bare ved at de blir eldre også.

Tack for ditt svar ☺️ Försöker träna i hans tempo men hans tempo är såå långsamt, är nok ibland att jag må ha han på andra sidan grinden når jag driver med noe och han blir stressad. ? Han är inte matmotiverad heller, så hjälper inte att ge honom något gott att tugga på.

Få hoppas jag att det löser sig med tiden då ? Har försökt att inte lämna lägenheten för mycket utan honom, men må ju av och till gå i apoteket etc, och jag hoppas att det inte är tillbakasteg i träningen att han ibland blir ensam med min samboer. Är ju vanskelig om inte ens hundpassare fungerar när jag ska iväg ?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

@Emmaelina95 Det skjønner jeg godt! 

Kunne det vært en idé å prøve å bygge et sterkere bånd til samboer så han ikke er så avhengig av deg? Kanskje det er lettere om de går på tur før du drar så det ikke er du som går fra han? 

Hunden min var ganske lik og måtte hun passes så måtte man jo bare gå fra henne. Og det gikk jo fint etter hvert. 

Om du har bil så er det mange hunder som trives bedre alene i bilen enn alene hjemme også ?

Lenke til kommentar
Del på andre sider

I tillegg er det fint å passe på at han nettopp har fått litt aktivitet og er sliten når du går. Hvis han er våken og klar for action er det jo enda vanskeligere hvis du går noe sted.

Dette går seg nok til, men ta dere god tid. Prøv også å venne hunden til å ligge litt unna, og ikke ligge inntil deg hele tiden.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

På 5/6/2021 at 8:02 AM, Milius skrev:

@Emmaelina95 Det skjønner jeg godt! 

Kunne det vært en idé å prøve å bygge et sterkere bånd til samboer så han ikke er så avhengig av deg? Kanskje det er lettere om de går på tur før du drar så det ikke er du som går fra han? 

Hunden min var ganske lik og måtte hun passes så måtte man jo bare gå fra henne. Og det gikk jo fint etter hvert. 

Om du har bil så er det mange hunder som trives bedre alene i bilen enn alene hjemme også ?

Jag är enig i att han måste få en bedre relation till min samboer.. Men desverre är det inte jag som styr över det ☹️

Jag försöker göra som du säger, att dem går ifrån mig istället för tvärt om, och jag lagar ingen scen när jag går eller kommer, bara ett enkelt "hei du". Samma när han stressar på andra sidan grinden, så håller jag inte på och "Nej men stackars lilla", utan han får uppmärksamhet när han är rolig. 

 

Tack för dina tips, det är gott att höra att det gick etter hvert med din valp! Skjønner ju at det er litt tidlig å stresse over dette når han er så liten, men får ju ont i mammahjärtat av att se han så stressad av att bara vara på andra sidan en grind. ? Men det är bara att dra på en fasad och låtsas som ingenting.

Lenke til kommentar
Del på andre sider

På 5/6/2021 at 8:15 AM, simira skrev:

I tillegg er det fint å passe på at han nettopp har fått litt aktivitet og er sliten når du går. Hvis han er våken og klar for action er det jo enda vanskeligere hvis du går noe sted.

Dette går seg nok til, men ta dere god tid. Prøv også å venne hunden til å ligge litt unna, og ikke ligge inntil deg hele tiden.

Har prövat detta, att han är helt utsliten när jag ska gå, gör sällan en skillnad. Så fort han märker att jag närmar mig dörren så flyger han upp. ?

 

Fick tipset att han ska ligga unna av veterinær oxå, ska börja försöka träna på det nu i dagarna. Gledjer meg ikke, å slappe av når jeg vill er ikke helt hans grej ? Får han minsta uppmärksamhet blir han gira. Som veterinären sa: "Det är mycket hund i liten kropp, han gir deg sikkert gråe hår" ?

I Sverige har vi en helt annan bur-kultur, och hade egentligen inte tänkt ha bur till honom. Men får nog köpa en ändå, och hoppas att han trivs i den (med grinden öppen hehe). Då kanske det är lättare att han ligger en bit bort. 

 

Tack för dina tips! 

Lenke til kommentar
Del på andre sider

På 5/7/2021 at 6:24 PM, simira skrev:

Men trenger du bur da, kan du ikke bare skille av ved hjelp av kompostgrinder for eksempel? Er også enklere å flytte på og tilpasse etter behov.

Jag har grind til stuen, så att han kan bli instängd i stuen. Men det verkar som att det oxå blir överväldigande stort för honom, han klarar inte att komma till ro. Vet ikke hvis jeg egentligen trenger bur, men han liker å sove under sengen, så han kanskje vill ha den "tryggheten" från ett eget krypin. 

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Jeg vil bare nevne at jeg kunne ikke forlate min nåværende hund før hun ble 4-5mnd gammel. Hun var så utrygg at hun stod og hyyylte om jeg bare gikk ut med bosset. Jeg lot henne få lov til å trenge meg, og tok det i hennes tempo. Når hun ble rundt 6mnd kunne hun være alene mens jeg var på jobb, så det gikk fort når det løsnet. Men veien dit var kronglete og jeg var helt sikker på at hun kom til å få seperasjonsangst. Jeg tror du bare må puste med magen og ta det i valpens tempo, selv om det er frustrerende. 

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gjest
Skriv svar til emnet...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Helst vil vi jo at de ikke skal oppleve noe vondt i det hele tatt, men det er vanskelig. Jeg tenker det viktigste er om hun, og du, kan leve med det ubehaget som blokkeringen gir. Hvis ikke tenker jeg at risikoen ved operasjon kan være verdt det. Det er ikke en sykdom å være gammel, men det gjør jo at alle plager blir verre og mer risikable både å ha og gjøre noe med, som oftest. Jeg håpet selv i det lengste at det skulle enten bli akutt alvorlig eller at de bare skulle sovne hos meg, men til slutt måtte jeg jo ta den vanskelige avgjørelsen for begge to. Likevel er jeg trygg på at det var riktig tidspunkt for begge. Jeg tror at du også har nok innsikt til at du vet når det er på tide, selv om det er en prosess på vei dit. Håper dere får litt mer avklaring denne uken.
    • Tusen takk Dette er første gang jeg har gammel hund, og jeg synes det er kjempevanskelig å vurdere livskvalitet. Hun er jo helt klart ikke den samme hunden hun var som ung, men jeg tror ikke hun har det så forferdelig at hun selv ville valgt døden over det livet hun lever nå. Samtidig er hun jo på et punkt der noe som egentlig bare er en bagatell potensielt kan bli en dødsdom, fordi hun ikke kan dopes ned. Man sitter jo her i en umulig situasjon der ingen av alternativene egentlig er noe alternativ... Vi skal tilbake til veterinæren på torsdag for å ta en ny ultralyd av hjertet, så får vi se hva dommen blir da.
    • Håper det gikk bra. Trist at hunder eldes og får helseplager. De skulle vart evig, sunne og friske. Folk har så ulike syn på hunders ubehag ifbm aldring. Noen mener det er dyremishandling å la en hund ha noen aldersdomsplager i det hele tatt, og avliver tidlig for å la hunden slippe. Andre mener det er grotesk å ikke la det (ofte) kjæreste familiemedlemmet få fullføre livsløpet naturlig. Jeg vet ikke hvor på den skalaen du befinner deg, så jeg vet ikke hva jeg skal si eller ikke si for comfort ang. evt. narkose.  Håper det går bra med dere ❤️
    • Kanskje på tiden med en oppdatering her også. Shero: Shero er nå 11 år og pensjonist. Han har vært pensjonert fra agility konkurranse siden 2022, men har fått gå blåbær med mamma, men etter at han begynte å halte i ett løp i sommer er han heltidspensjonist. Før han ble pensjonert rakk han å delta på ett NM, hvor vi kom igjennom 1. løp. Han har fått prøvd seg på nose work, men vi sliten med at han skal appotere luktboksne så det er lagt litt på hyllen til jeg finner en løsning. Eskene skal uansett enten stås på eller etes opp så... Han har også fått prøvd seg på svømming, han vet ikke om han er helt fan av å svømme hvor han ikke kan stå.M Mamma og Shero. Shero & Max er slitene etter NM  Max: Max er nå 6 1/2 år gammel (hvor tiden flyr). Han bommet på stigefelt i sommer og traff, så nå er vi klasse 3 på heltid. Stigefelt brenner vist, hilsen Max. Max er en fin storebror til Yoshi og er glad han endelig har fått noen å leke med. Jeg har vært instruktør i agility i høst, og Max stilte opp som lånehund siste gangen. Veldig moro at han er trygg nok til å gå, siden sist jeg prøve å få han til å gå med noen utenom familen løp han rett til meg. Vi har også vært innom Sheltie-VM i Kongsvinger hvor vi hadde mye fint, men ikke full klaff.  Max på Sheltie-VM Max og Yoshi
    • Dette har jeg aldri hørt om. Uff, lykke til, håper det går bra!
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...