Gå til innhold
Hundesonen.no

Utholdenhet på konkurranse


Imre

Recommended Posts

Jeg beklager at inlegget er på svensk, men jeg har kopiert det fra et svensk forum som jeg har skrevet samme spørsmål i

Nu har Heike och jag debuterad i lydnadsklass 1. Även om det inte blev några första pris så är jag jättenöjd med helgen och hundens prestation. Det som han missade på är saker som vi inte har tränat på helt enkelt.

Det största "problemet" är uthålligheten och det tar jag helt och hållet på mig själv (vad annars liksom?).

Heike är en hund som inte tycker om att man tar i honom när han jobbar. Jag har fått honom att acceptera att jag gör det i skyddsträningen och spåret, MEN det är självbelönande aktiviteter för honom.

Lydnaden är inte lika kul och han är mycket beroende av mina belöningar - kamp, godis, boll, när vi tränar för att behålla orken och attityden.

Jag ska erkänna att jag inte har tränat så mycket på att belöna med mig själv - av den enkla orsaken att jag inte hittat något bra sätt. Därför har jag använt mig av kamp (som är det han tycker allra mest om), godis eller boll som belöningar.

Nu måste jag dock jobba med att hitta belöningsformer som jag kan använda på tävling som får honom att yta lika mycket som när jag har mina "snuttefiltar" (kamp/godis/boll).

Jag har nog medvetet eller omedvetet låtit bli att tränat utan och på så vis kringgått problemet. Men på tävlingarna kom ju sanningen fram. Mina beröm och bus med bara mig själv når inte riktigt in.

Han tycker som sagt inte om att man tar i honom när han jobbar JUST NU, men det kanske kommer längre fram så jag måste använda min rötst och andra gester. Men hur???

Jag ser ju också att jag måste börja jobba bättre med att kedja moment samt skapa rutiner för övergånger.

Har jobbat en del med kedjan läggande - inkallning - stå och den fungerar bra så länge han får sin kamp/boll/godis.

Har ni några råd att ge mig???

Jag kommer självklart att jobba med den fysiska konditionen parallellt

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Det kan hende jeg er helt på viddene, men kan du greie å skape en forventning hos ham om at belønningen kommer "snart"? Om du benytter deg av ekstern belønning, dvs en ball som f eks ligger utenfor ringen (i en sekk el l), og la ham få løpe til den og hente belønningen. Om du da trener gradvis opp slik at han først etter en øvelse får løpe og belønne seg selv, så etter to, deretter tre etc etc... så skaper du kanskje en forventning hos ham etterhvert om at jo - belønningen kommer snart?

Ok - jeg vet - jeg er skitdårlig på å forklare, men det var den tankegangen jeg brukte på gamlemor for å greie å få henne gjennom et lp-program, og det fungerte etterhvert ganske bra :).

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Ja jeg har tenkt i de banene selv :) Og jeg vet at jeg har litt lett for å bli for forutsigbar og "korrekt".

Det er jo helt klart at forventningene på belønning - men at han aldri vet når- må økes.

Skal teste det på neste treningsøkt

Lenke til kommentar
Del på andre sider

I tillegg til avstandsbelønning som Siri forklarer så kan du kan også lage deg belønningsrutiner før du gir ham filla. Jeg kan feks belønne en god del med meg selv først (rygger bakover, klør på bikkja m.m.), for så å dra opp filla, på den måten kan en del hunder forbinne selvbelønning (av eier) som god/ok belønning. Litt hjernevask ;-)

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Veldig interessant tråd, for akkurat det samme sliter jeg litt med. Men jeg har utrolig mye å skylde på meg selv for, jeg belønner nemlig alt for hyppig i løpet av en lydighetsøkt, men jeg har skjerpet meg litt :)

Gode forslag så langt, som vi skal prøve ut! :D

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Vet ikke om dette vil hjelpe, men hele lydighetsprogrammet kan baklengskjedes. Dette gjør at hunden gjerne blir mer og mer intens desto lenger ut i programmet man kommer, fordi den vet at belønningen nærmer seg. Kjør programmet baklengs - begynn med siste øvelse og belønn med det hunden verdsetter høyest her i verden. Repeter om nødvendig og legg på neste øvelse. Fortsett slik til du har hele programmet i kjeden.

Jeg har aldri prøvde dette selv, så jeg aner ikke om det funker, men i teorien virker det som en grei løsning syns jeg :)

EDIT: Ser nå at det var dette Siri tipset om. Oppskrytt å lese alle innleggene i tråden før man svarer selv. :icon_redface:

Lenke til kommentar
Del på andre sider

ja baklengskjede har også vært i tankene mine, men jeg har aldri hørt om noen som med sikkerhet kan si til meg at det fungerer bedre enn å framlengskjede. Men logisk sett burde det gi mer intensitet

Lenke til kommentar
Del på andre sider

Arkivert

Dette emnet er nå arkivert og stengt for flere svar

  • Hvem er aktive   0 medlemmer

    • Ingen innloggede medlemmer aktive


  • Nye innlegg

    • Personlig er jeg veldig for kastrering dersom det gir hunden et bedre liv = Dyrevelferd  
    • Hva annet har dere gjort? Får han nok aktivisering? Hvor går grensen mellom at dette er et problem, og naturlig adferd? Det er normalt at en hannhund ikke går overens med andre hannhunder. Og at de kan stresse en del når det er løpetid i nærheten, og stikke på damejakt om de får muligheten. En del adferd blir fort forsterket om hunden ikke får nok eller riktig aktivisering. Og en del kan bli bedre med trening. Og så er det noen som har såppas sterk hormonell adferd at det er et problem som bare kan løses med å kastrere. Uten at jeg vet bakgrunnen din for hundetrening så ville jeg vurdert en time med en adferdsekspert for å vurdere hunden også, om han får riktig aktivitet, og om det er noe som evt. kan hjelpe.
    • Jeg har en hannhund på 3,5 år. Han var tidlig (1 år) veldig stresset,peip,sov ikke, dro seg ut av seler/åpnet dører for å stikke av, jokket på ting. Så han ble kjemisk kastrert da han var litt 14 måneder. Dette funket kjempe bra! Vi fikk en rolig hund, uten piping, stressing, sov om natten, stakk ikke av og sluttet å jokke. For 6 måneder siden valgte vi å ikke kjemisk kastrere han, for å sjekke hvordan han var i væremåte nå. Nå, 6 måneder etter er han superstresset, piper og ynker seg, og blitt yppete og hissig mot hannhunder, noe vi aldri har sett før! Han har også behybtå dominere leken. Han har pr nå ikke fått sjangs til å stikke av, men jeg stoler heller ikke på han. Væremåten er helt forandret.  Kommer dette av at vi sluttet med kjemisk tro? Burde vi bare bestille kastrering? Vet vi burde, og skal, snakke med veterinæren vår, men måtte bare lufte ting nå, høre om dere har hatt noen lignende tilfeller..?? Hilsen frustrert eier, og hund!
    • Går an å tørke av hunden, samt ha et teppe i sofaen feks. La hunden få velge selv om den vil ligge i sin egen seng, eller på sofaen med menneskene. Det er vel det minste man kan gjøre for denne skapningen som er i vårt fangenskap, totalt prisgitt oss.. så mye trist hundehold.
    • Takk for innspill, men jeg tror hunden min kommer til å ha et fullverdig og helt fint liv selv om den ikke får være i sofaen når den er våt og skitten. Jeg ville heller ikke latt en et barn som nettopp hadde rullet seg i gjørme eller bæsjet på seg sette seg rett ned i sofaen i stua (da bør jeg kanskje heller aldri ha barn?). Jeg tror at en hund som får ligge i sin egen seng i stua, midt i mellom alle menneskene den er glad i, har det veldig fint og føler seg som en del av flokken. 
  • Nylig opprettede emner

×
×
  • Opprett ny...