Vimsan

Nu är jag äntligen back home och helt utslitt Jag fick se min lilla skatt som var helt perfekt och som sparkade och slog med armar och ben jordmor trodde att det var en liten flicka.

Idaaaag ska jag på ordinär UL och klockan går så allt för sakta Så undrar jag hur det går med Aya?

Nu är det inte alla som har det privilegiet att kunna blunda i kassan och bara betala, det är liksom en fördel om man har pengarna. Har man inte det så kan jag lova att det är väldigt jobbigt och stressande.

Så fina magar ni har

Tack det är trevligt att höra Ja precis, bekymringen blir ju genast större och situationen blir svårare när man måste vara ensam om allt och inte har någon att dela det med. Det är väldigt sårt. Så är bekymringen min lite tyngre då jag egentligen fått höra att jag kanske aldrig kommer kunna bli gravid pga en "kvinnosjukdom" jag har, som också ökar risken för missfall om man först har klarat bli gravid. Så när jag får smärtor och kramper av olika slag blir jag väldigt rädd och får tankar som; "tänk om det är nu som jag mister bebisen min" eller "tänk om det är något fel med bebis". Men jag hoppas att den värsta bekymringen vill lätta lite efter att ha sett bebis på UL. Den vill ju aldrig gå helt bort såklart men hoppas på att den kan minska iallafall litegrann.

Tack

Tack snälla ni, det gick bra. Jag hade ingen sånna kramper som sist men hade bara ont och blev bekymrad och ledsen där jag låg ensam i sängen. Jag fick prata med en underbar människa på föden som klarade att lugna mig, frågade om jag blödde (vilket jag inte gjorde) och sa att jag bara kunde ringa igen när som helst. Hon sa också att eftersom jag är väldigt smal i utgångspunkten så känns det säkert extra när det växer, knakar och sträcks inni där för allt är så stramt. Hon fick mig iallafall lugnare och jag kände mig hörd och tagen på allvar, det var nog det jag behövde då för jag somnade kort efter. Måtte bara gråta färdigt först. Grattis till Marie & Perfect Image sina födelsedagsbarn

...ligger jag och har ont, tror jag måste ta en tlf för å få roat nerverna...

Jaha se där ja, det låter ju praktiskt jag förstår vad du menar hihi... tack för tips!

Tack för tips ang bebiskläder, då ska jag planlägga att köpa lite av varje i både str 50 och 56 . Jag har inte vågat köpa någonting än men har tänkt att börja så smått med inköp efter att ha varit på UL den 8, för att fira lite om allt ser bra ut.

... sitter jag och drömmer lite medan jag ser på bebiskläder, finns så mycket fint till dessa små Men jag undrar, vilka storlekar köper man egentligen? Är det onödvändigt att köpa strl 50 sånn att man egentligen kan starta från strl 56 eller hur har ni gjort? och om bebis blir född i slutet på juli/starten på augusti, ska man ha både kortärmad och långärmad body då tro?

Stort grattis till dig *Marianne* med en fin liten Herman

Precis så tänker jag, jag har ju "bara" gått upp 7kg hittils och mer blir det. Hur illa blir det då tänker jag och blir rädd. Det är nog viktigt som du säger att jag bör roa ner lite och inse att jag inte tål lika mycket nu som innan tyvärr. Är bara så ovant att gå från väldigt aktiv och gärna går fera timmars tur dagligen till å inte kunna gå en timme engång utan att jag är helt knäckt. Ja det är verkligen det, hade liksom gledet mig till den värsta kvalmen gått över så jag kan njuta fina gåturer osv men den planen är ju så not my life just nu. Väntar och glädjer mig till jag får tid till fysioterapeuten hehe. Det förstår jag så absolut, jag har själv varit och är fortsatt sånn. Men jag är också så extremt sta att det behöver inte bara vara negativt haha även fast det kan vara frustrerande för min egen del. Tycker det låter väldigt bra det du gör med att försöka avdramatisera det hela och lägga mer vikt på andra ting som inte har med prestation att göra. Så har det såklart mycket med åldern att göra också, vissa åldrar är det mer sensitivt än andra även fast det alltid ligger där. Tror du kan ta det helt med ro sånnt sätt, sålänge du fortsätter som du gör, inte visar att du är missförnöjd och berömmer honom och ger honom kredit för ting han mestrer och får till så blir och är det inte ödeleggende.

Tack Tack snälla, bara det där är en tröst i sig att höra. Ja legen har skickat en hänvisning till fysioterapeut vilket jag hoppas kan göra mirakel då det bara har blivit värre med bekkenet. Vet dem har en simmhall här någonstans men jag är väldigt obekväm i simhallar tyvärr så det utgår hehe... Har dock fått tips om någon form för bekkenbelte som ska hjälpa till med å stötta upp, det går att få köpt på apoteket till 549, vilket jag inte har råd till och känner ingen jag kan få låna av heller. Ååå stackars lille, fick ont i hjärtat nu känner jag Grattis till din fina 3 åring Det var så vackert att läsa!

Å fy så skrämmande, blev på gråten bara av att läsa det här. Men för en lättnad att det var bra med lille luring ... ligger jag och känner på murringer i magen och det dumma bekkenet som plågar mig dagen lång. Känns så frustrerande och jobbigt om jag ska gå med de sabla bekkenplågorna resten av graviditeten. Klarar inte längre gå tur utan att måtte kämpa mot tårarna. *sutreslut*

Åååh grattis med din fina lilla flicka Bøllefrøken

Ja precis, smärtan gick från och med den stenhårda magen och strålade ner till bäcken, nedre region och lår. Blev så kraftigt tillslut att det var svårt att gå och andas. Tack Aya jag ska pröva ta det lugnt och så ta kontakt med en gång om det sker igen. Tack

Tack snälla ni för uppmuntrade ord

Tack Men skillnaden är den att jag är bara 15 veckor på väg, långt ifrån födeklar alltså. Så om det sker nu så vet jag inte helt hur stor chanserna är för att det ska klara stoppas. Vet bara att bebis inte kan överleva om bebis blir född nu.

Åh javisst, det glömde jag att tänka på... då går det nog fortare att komma fram ja. Ånej fy vad hemskt, stackars dig och stackars den okomfortabla taxichaffisen

Tack det känns dock ganska stressande att jag har ca 1timme och 20min reseväg till sjukhuset med bil, har ingen bil själv men räknar med jag vill få taxi el. om det skulle behövas. Men det kan tänkas vara för sent att vänta så länge innan jag kan få hjälp om det värsta skulle inträffa. *Önskar mig en avknapp för alla dessa tankar*

Nu tittar jag in igen för att få skriva av mig lite av bekymringar jag har. Jag går in i graviditetsvecka 15 nu och har redan nu slitit mycket med smärtor i bäckenområdet och magen. Ex det att ställa sig upp och gå ifrån sittande är långt ifrån behagligt... Hade en kväll för ett par dagar sedan nu då smärtan blev så kraftig, hela magen blev stenhård, smärtan strålade sig ut från magen och helt ned i låren. Jag fick väldigt svårt att gå och allt var bara så pain att tårarna sprutade. Efter det åkte jag in till jordmor och var egentligen väldigt rädd för att det var något fel med bebis. Men det var det heldigvis inte och jag fick då höra hjärtat slå för första gången. Men det som skrämde mig var att jordmor sa att om det samma sker igen, eller om jag börjar blöda ska jag ringa födeavd. och då eventuellt åka in, för det kunde hända att kroppen prövar få ut bebis och då måste dem pröva få stoppat det. Samtidigt som hon sa att jag måste pröva vila mycket och ta det med ro. Men det är jobbigt att bära på denna bekymringen känner jag . Samtidigt känner jag att jag inte får gjort så mycket annat än att vila om dagen för jag är så trött och blir så sliten av att ha ont hela tiden också. Frustrerande.

Idag fick jag höra bebis hjärta för första gången finaste ljudet ever!

Är det någon av er som har någon översikt över vilka fler som väntar 2016 bebis?

Tack snälla Åh så bra! Lycka till imorgon