Et nydelig dikt...

[Marianne]

I stood by your bed last night, I came to have a peep.

I could see that you were crying, you found it hard to

sleep.

I whined to you softly as you brushed away a tear.

´Its me, I haven´t left you, I´m well, I´m fine, I´m

here´

I was close to you at breakfast, I watched you pour

the tea.

You were thinking of the many times your hands reached

down to me.

I was with you at the shops today, your arms were

getting sore.

I want to take your parcels, I wished I could do more.

I was with you at my grave today, you tend it with

such care.

I want to reassure you that I´m not lying there.

I walked with you towards the house as you fumbled for

the key,

I gently put my paw on you, I smiled and said ´It´s

me´.

You looked so very tired and then you sank into a

chair,

I tried so hard to let you know that I was standing

there.

Its possible for me to be so near you everyday,

to say to you with certainty ´I never went away´.

You sat there very quietly, then smiled, I think you

knew

That in the stillness of that evening I was very close

to you.

The day is over.... I smile and watch you yawning

and say, ´ Good Night, Sweet Dreams, God Bless,

I´ll see you in the morning´.

And when the time is right for you to cross the brief

divide

I´ll rush to greet you and well stand together side by

side.

I have so many things to show you, there´s much for

you to see.

Be patient, live your journey out; then come home and

be with me

Author Unknown.

[Lene]

Nå fikk du meg til å geine.

[Ricco]

ORD TIL ETTERTANKE.

En kald snute.

Et par runde øyne.

Ett varmt blikk.

En labb som løftes og et hode som legges på skakke.

Ører som forsøker å oppfatte og forstå…..

Din hund.

Han ba ikke om å få komme til deg.

Han bare kom fordi du ville ha ham.

Han kom til deg for å gi deg vennskap da andre sviktet,

sympati når andre er i mot deg.

Trofast når andre baksnakker deg.

Han kommer for å gi deg kjærlighet når du føler deg forlatt.

Han holder deg med selskap når du er ensom.

Han gjør deg i godt humør når du er nedfor.

Tar i mot deg med glede når du endelig kommer hjem.

Han er en som trenger deg. Et klapp, leke og ha det

moro sammen med.

Han er avhengig av din omtanke og din kjærlighet.

Han protesterer ikke når du misforstår ham.

Han er overlatt til deg på godt og vondt.

Han gir deg fine, avslappende spaserturer.

Han gir deg selskap.

Han gir deg kjærlighet og glede.

Han vokter og beskytter deg.

Han varsler når fremmede kommer.

Han svikter deg ikke så lenge han lever.

Han gir deg trygghet.

Hva gir du ham?

[Lazita]

huff så fine ting som skrives her, blir jo helt rørt jo

[athene]

[Kristina]

Now I lay me down to sleep,

The king sized bed is soft and deep.

I sleep right in the center groove,

My human beings can hardly move.

I've trapped their legs, they're tucked in tight,

and here is where I pass the night.

No one disturbs me or dares intrude

til morning comes and "I want food!"

I sneak up slowly to begin,

and nibble on my human's chin.

For morning's here, it's time to play,

I always seem to get my way.

So thank you Lord for giving me,

this human person that I see.

The one who hugs me and holds me tight,

and shares their bed with me at night.

Amen!!!!

[Kristina]

Look not where I was

For I am not there

My spirit is free

I am everywhere

In the air that you breathe

In the sounds that you here

Don't cry for me Mom

My spirit is near

I'll watch for you

From the other side

I'll be the one running

New friends by my side

Smile at my memory

Remember in your heart

This isn't the end

It's a brand new start

[Kristina]

Enda ett

The last battle

If it should be I grow frail and weak,

and pain should keep me from my sleep.

Then you must do what must be done,

for this last battle can´t be won.

You will be sad, I understand,

don´t let your grief then stay your hand.

For this day more than all the rest,

your love and friendship stands the test.

We´ve had so many happy years,

what is to come will hold no fears.

You will not want me to suffer so,

when the time comes, please let me go.

I know in time you to will see,

it is kindness you do to me.

Altough my tail it´s last have waved,

from pain and suffering I have been saved.

Do not grieve that it should be you,

who has to decide this thing to do.

We´ve been so close, we two this years,

don´t let your heart hold any tears.

[Lene]

Denne er nydelig da.

Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge

When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food and water and sunshine, and our friends are warm and comfortable. All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by.

The animals are happy and content, except for one small thing: they miss someone very special to them; who had to be left behind.

They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. The bright eyes are intent; the eager body quivers. Suddenly he begins to break away from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster. YOU have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.

THEN YOU CROSS RAINBOW BRIDGE TOGETHER...

[Kristina]

Den har jeg på norsk! Utrolig fin! Hadde den engang med musikk å, skal se om jeg finner den

[Kristina]

Her er den: http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

[Marianne]

Mange nydelige dikt...! Takk!

Dette diktet skrev jeg når den første hunden min døde...:

Jeg titter ut i regnet der du så mang en gang har stått,

bjeffet på deg "Kan jeg komme inn nå...?"

Nå ser jeg bare en løpestreng, en tom løpestreng..

Jeg husker det så godt, det er snart 2 år siden nå..

Jet kom hjem, du bare lå der å så..

Det blikket du aldri før hadde gitt meg, ga du meg nå.

Det tomme blikket, blikket som sa takk for nå..

Savner deg Winston..

[Kristina]

Den er var litt fin da =)

http://indigo.org/friends/

[Sigrid]

Her er noe å tenke på...fant den på siden til en svensk oppdretter...

Tårene renner hver gang jeg leser den...

När jag var en valp

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ”ditt barn”, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.

När än jag var ”dum hund”, pekade du ditt finger mot mig och frågade ”Hur kunde du?” - men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.

Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass

(jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du).

Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna. Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och du lade mycket tid på att leta efter en ”människo” vän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig för din skuld. Hon, numera din fru, är inte en ”hund-människa”- men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, och visade tillit och lydde henne.

Jag var lycklig därför att du var lycklig.

Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem jag också. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annat rum eller en hundbur. Åh vad jag ville älska dem, men jag blev ”fånge i kärleken”. När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på sina egna ben, petade fingrar i mina ögon undersökte mina öron, och kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar - ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv och det så behövdes.

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om du hade hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. Dom senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sen samtalsämne.

Jag hade gått från att vara ”Din hund” till ”bara en hund”, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din ”familj”, men där var tider då JAG var din enda familj. Jag var jätte glad över bilturen (som i början av vårt ”förhållande”) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick. Dom förstår verkligheten för en medelålders hund, även med ”papper”. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls under tiden han skrek ”Nej pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap, och respekt för liv! Du gav mig en ”hejdå” klapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem.

Dom skakade sina huvuden och sa ”Hur kunde Du?” Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter.

Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sen.

I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig, NÅGON som kunde rädda mig.

När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum.

Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som nu skulle hända, men det var också en känsla av frihet och lätthet. ”Kärlekens fånge” hade nu kommit till sitt slut. Av min natur var jag orolig för henne.

Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina obehag och ledsamhet. Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade ”Hur kunde du?”. Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”jag är så ledsen ”.

Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade, försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt ”Hur kunde du?” inte var riktat mot henne.

Det var du, min älskade husse, jag tänkte på.

Jag glömmer dig aldrig och kommer vänta på dig i all framtid.

Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit!"

[Marianne]

Her er den: http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Veldig fin den også, men den var ikke på norsk...!

[Hilde]

My God, her var det mye å grine av

De er jo verdens beste venner da Love

[Kristina]

Veldig fin den også, men den var ikke på norsk...!

Her er den på norsk:

Regnbuebroen

Et sted finnes det en bro mellom himmelen og jorden.

På denne siden av himmelen finnes det et helt spesiellt sted: Regnbuebroen.

Når et dyr som har stått en av oss spesiellt nær til slutt dør, begynner det sin vandring til regnbuebroen. Der finnes det bølgende enger og åser hvor våre elskede venner kan løpe og leke sammen. Det er nok av mat, vann og solskinn der som sørger for at våre venner er varme og fornøyde.

Alle dyr som har vært syke og gamle får tilbake helse og styrke, de som har vært skadet eller lemlestede blir gjort hele og sterke igjen, akkurat slik vi minnes dem i våre drømmer om en forgangen tid.

Dyrene våre er lykkelige og tilfredse, bortskjett fra en liten ting: Hver og en av dem savner noen som var svært spesiell for dem, noen de måtte forlate. Alle løper omkring og leker til den dagen kommer da en av dem plutselig stopper og ser mot horisonten... Blikket er klart og oppmerksomt, den ivrige kroppen begynner og skjelve. Plutselig løper han bort fra de andre, flyr over det grønne gresset så fort bena kan bære ham, fortere og fortere...

Han har fått øye på deg, og når du og din spesielle venn møtes klynges dere dere til hverandre i usigelig lykke, for og aldri mer skilles. Overlykkelig slikker han deg over hele ansiktet, hånden din kjørtegner det elskede hodet, og ennå en gang ser du inn i disse trofaste øynene til den vennen som så lenge har vært borte fra livet ditt, men som aldri forsvant fra hjertet ditt.

Så vandrer du og din spesielle venn sammen over regnbuebroen...

[Cavalier&Collie]

Fint dikt

Jeg har sett det bilde et sted før ..