Emmaelina95

Jag har grind til stuen, så att han kan bli instängd i stuen. Men det verkar som att det oxå blir överväldigande stort för honom, han klarar inte att komma till ro. Vet ikke hvis jeg egentligen trenger bur, men han liker å sove under sengen, så han kanskje vill ha den "tryggheten" från ett eget krypin.

Har prövat detta, att han är helt utsliten när jag ska gå, gör sällan en skillnad. Så fort han märker att jag närmar mig dörren så flyger han upp. ? Fick tipset att han ska ligga unna av veterinær oxå, ska börja försöka träna på det nu i dagarna. Gledjer meg ikke, å slappe av når jeg vill er ikke helt hans grej ? Får han minsta uppmärksamhet blir han gira. Som veterinären sa: "Det är mycket hund i liten kropp, han gir deg sikkert gråe hår" ? I Sverige har vi en helt annan bur-kultur, och hade egentligen inte tänkt ha bur till honom. Men får nog köpa en ändå, och hoppas att han trivs i den (med grinden öppen hehe). Då kanske det är lättare att han ligger en bit bort. Tack för dina tips!

Jag är enig i att han måste få en bedre relation till min samboer.. Men desverre är det inte jag som styr över det ☹️ Jag försöker göra som du säger, att dem går ifrån mig istället för tvärt om, och jag lagar ingen scen när jag går eller kommer, bara ett enkelt "hei du". Samma när han stressar på andra sidan grinden, så håller jag inte på och "Nej men stackars lilla", utan han får uppmärksamhet när han är rolig. Tack för dina tips, det är gott att höra att det gick etter hvert med din valp! Skjønner ju at det er litt tidlig å stresse over dette når han er så liten, men får ju ont i mammahjärtat av att se han så stressad av att bara vara på andra sidan en grind. ? Men det är bara att dra på en fasad och låtsas som ingenting.

Tack for ditt svar ☺️ Försöker träna i hans tempo men hans tempo är såå långsamt, är nok ibland att jag må ha han på andra sidan grinden når jag driver med noe och han blir stressad. ? Han är inte matmotiverad heller, så hjälper inte att ge honom något gott att tugga på. Få hoppas jag att det löser sig med tiden då ? Har försökt att inte lämna lägenheten för mycket utan honom, men må ju av och till gå i apoteket etc, och jag hoppas att det inte är tillbakasteg i träningen att han ibland blir ensam med min samboer. Är ju vanskelig om inte ens hundpassare fungerar när jag ska iväg ?

Hej! Jag har en valp på 3 månader (Pudel/wheaten terrier) blandning. Jag bor tillsammans med min samboer, men jag har 90% ansvar för hunden och har hjemmekontor. För att inte ha en valp med separasjonsangst när samhället öppnar igen vill jag alenetrene. Men det går riktigt dåligt! Så fort jag går ifrån honom, om ens till ett annat rum i fel sinnesstämning, så ylar han efter mig. TROTS att min samboer är där och passar. Ska jag på butiken så ylar han tills jag är tillbaka, och tisser. Även detta trots att min samboer er med honom. Han kan även tisse når jeg sätter honom på andra sidan en grind, trots att han ser mig. Han har ännu inte varit helt alene en minut (mer än när han sover i ett annat rum). Jag vet hur jag ska gå tillväga praktiskt med aleneträning - men min rädsla nu är bara: Blir det bättre? Är detta bara valpefasoner? Detta är min första hund, men jag har 6 års erfarenhet av arbete med hund på djursjukhus och en hel del teoretisk kunskap om hundträning. Så jag är grön, men inte helt okunnig generellt. I övrigt är han så fin, stabil valp. Lär sig snabbt, inte rädd för något, älskar allt och alla. Tacksam om någon kan dela med sig av erfarenhet av era valpar. Min förhoppning är att det bara är jag som övertänker, att han om några veckor till kommer klara sig bättre alene.