Begynner med o beklaga min norsk/svenska skrivning. Håper dere får till o lese dette inlegg.
Trenger lite tips o råd, eventuellt någon annans perspektiv. Eller kanske någon som har erfaring med liknande situationer.
Har 3 hundar i hushållet 2 st (hannhunder) som nu är 5 år gammla och en hund (Tispe) som nu är 1,5 år gammal.
Tispen kan vara skvetten/rädd för främmande objekter, det kan vara väldigt random vad det är hon blir rädd för, men plötsligt så e det bara farligt.
Tar upp ett exempel på vad som hände idag, o det va inte så artigt :/
Tispen blev rädd en hatt som bedre halvdel satt o vifta med och prövade fly undan det farliga, en av de andra hundarna stog i vägen så hon inte kunde komma bort o hon gick istället till angrepp på hunden.
Tog skikkeli tag i nakken på han o begynnte riste. Den andra hunden gjorde ingenting tillbaka så det blev inte fullt slagsmål. O vi reagerade kjappt o fick hon bort.
Så jag undrar hur man bäst tacklar en sånn hund? är osäkerheten ngt som kan tränas bort, är det vanligt att sånt skjer? Ngn annan som upplevd ngt liknande?
Tänker litt sånn, men tänk om det hade stått ett litet barn där istedet? Hade hon bitit då också?
Eller har det mye med unghund/spøkelsealdern o göra?
Tacksam för svar!
